Märksamhet Kom visades, de viftade m mäsdukar och hattar genom kupgfönstre till tecken att man vederbörligen lagt mär! till den artighet, som visades medlemmrar af Le congres international d anthropolog et darcheologie prehistoriques, Session 1874 ä Stockholm, såsom titeln i sin enke het lyder. Strax efter kl. 9 passerade tåget geno Upsala stations banhall och fortsatte sj färd framåt på den aldrig förr af perso tåg befarna Geflebanan. En stor mäng folk var 1 rörelse och kantade banans i hägnader. Efter en fjerdedels timmes gån stannade tåget vid en enkom anordnad bål plats och passagerarne marscherade i jorc mylla och på dikeskanwvar, genom Gamla Uj sala by till de tätt intill deuna liggande tr högarna, at hvilka, som bekant, Freys hö blifvit för kongressens skull urgräfd. D resande skyndade uppför sluttningen vi kullens fot och komino så in i högens ir nandöme, der jordoch sandlagren samt de påförda lerbädden tydligen aftecknade si för betraktaren. Snart var platsen uppfyll af menniskor och kring högens öfverst krön syntes hufvud vid hufvud. På några vid gräfningen fuana stenar som lågo midt på den urschaktade platsen ställde sig dr Hans Hildebrand och höll et föredrag rörande gräfningarna, påpekade d. olika leroch jordlagren, omnämnde d gloråa fynden o. a. v. Han förflyttade si; derefter intill den lodrätt stupande jordväg gen, der han besvarade en mängd frågor soya ställdes till honom rörande gräfniuger orsh dermed i samband stående förhållanden Angående de upptäckter, som gjorts i hö gen, meddslade hr Hildebrand, att på sjelfv: den ursprungliga jordytan anbragts ett ler lager af mindre omfång, på hvilket båle uppförts. Genom eldens iuverkan hade er del af denna lera genomhettats ech röd bränts. Askan efter den döde, äfvensom ätskilliga prydnader, som följt homom på bålet, anträffades under en bop af smärre stenar, hvilka ännu fumnos qvar, hopsam lade på. ett ställe i genomskärnisgens in nersta del. Häröfver hade sand och lera från den omgifvamade slätten lagervis hop: förts omkring on midtpåle till den stora kö. gen, hvilken ötverst är täckt af ett tant lager matjord. Åtskilliga af fynder vorc utstälda till beskådande på ett bord i ge nomskärningen, nära högens medelpunkt, och betraktades med synnerligt intresse. Andra här funna föremål förvaras istatena historiska museum, bredvid fynden från den 8. k. Odens: hög. De utgöras bland annat At en smal fingerring, guldtrådar, benbitar, äfvensom af åtskilliga andra försmål. Dessutom träffades här ett benstycke med en derpå tecknad amorin, tydligen ett romerskt arbete. Hr Hildebrand förklarade, att dessa fynd härledde sig från det fjerde århundradet af vår tideräkning, hvilket han ansåg sig kunna sluta af en jemförelse med på andra håll gjorda fynd. En mängd af de rosande trodde att man skulle genoa en urBräfd gäng komma längt in i högen, men de blefvo bedragna i sin väntan. Solen gassade så varmt, man längtade efter någon läskedryck och man förfriskade sig med hvad som fanns, med mjölk eller med Erlangens öl — förgäfves frågade man efter skummande mjöd, serveradt i horn, det var bara fordomdags svearne drucko ur horn, hete det, och man fick vara mjöd förutax. Man började nu så sakteliga promenera fram till tåget igon, andra skyndade till Gamla Upsala kyrka, åter andra upp på högarnes tcpp, men det dröjde ej länge förr in man var i full gäng igen tillbaka till Upsala. Man såg nu från kupgfönstren att hela staden var i rörelse, det hvimlade af folk hvart man kastade blickarna. Då tåget gled in i banhallsn, blåste Uplands regesaenes musikkår, klädd i parad, en marsch och oh midten af perronen stodo festkomiterade för att mottaga gästerna. Då man ändtlisen kom ut ur stationshuset, erbjöd sig ett särdeles vackert skådespal: studenterna stodo ler uppställda med sina fanor och baner och Nn stor folkmängd var samlad på den vidsträckta platsen. Professor Mesterton helsade med ett tal på franska främlingarne välkomna till Upsala, hvarefter den ötfverraskande stora sängkören uppstärde Vårt and, hvilken säng lifligt applåderades. Sedan man hunnit ordna sig så, att fanbärarne kommit i spetsen för tåget och sångkören placerat sig efter detsamma, anträddes vandringen genom stadens gator, som hvimlade af åskådare och ialla fönster sågos högtidsklädda damer, som nyfiket be;raktade den ovanliga, marscherande skaran. Då och då uppstämde kören en marsch, men let gick ändå långsamt framåt och i Caroina backen måste man taga sig ett par wvilostunder. Ändtligen (kl. !e 12 i stället för kl. 11) var man framme vid botaniska trädgårdens öppnade portar. De skuggiga ullgsrna erbjödo svalka åt de marscherande, som nu upplifvades af en rask marsch af regementsmusiken och snart var man framme oå den öppna planen, der så många festligeter firats. Här stodo en stor mängd bord ärdigdukade och vid hvarje en marskalk ned rödt sidenskärp öfver axeln; han bjöd vänligt att man skulle hålla till godo med vad huset förmådde, och det var sannerlisen ej litet. Frukosten smakade alla ypperigt — det sågs och hördes tydligt — och sedan man gjort all heder åt de präktiga, rikliga anrättningarna, blef stämningen myc: et liflig. En talaretribun var uppsatt på vanlig plats å trappan och invar ännu deserten var serverad äskades ljud medelst fanfarer och i tribunen uppträdde öfversten och chefen för Uplands regements Otto v. Knorring — icke generallöjtnanten frih, Wrede såsom i värt gårdagsblad genom förvexling af perep. -. Nr An HA me LILA mA en Pa