kriser blir hen dtt fullkomligt medvetslöst ting, känslolöst för kroppssmärta, och dock finnes hos honom en viss förnimmelseförmåga, hvilken sedan. synbarligen på rent mekanisk väg drifver honom att utföra en hel följd al sammanhängande handlingar. Ställer man honom upprätt, börjar ban genast gå framåt. Sätter man honom ned igen och sätter en penna mellan hans fingrar, framkallar denna beröring driften att skritva och han söker efter bläck och papper. Sätter man mellan hans fingrar ett JMK DAppor, söker han genast efter sin tobak och förfärdigar en cigarett, särdeles bra gjord, Alla dessa rörelser utför han utan att visa minsta tecken till medvetande eller otålighet, då man hindrar honom. Tjugu gånger kan man taga ifrån honom det han har i sina händer, tjugu gånger skall han taga det till baka utan att visa minsta vrede eller större brådska. den det märkvärdigaste följer: man kan få denna automat att sjunga konsertstycken. Så Snart man lagt ett par handskar i handen på honom. intager han en sångares ställning inför allmänheten och uppstämmer något af de stycken, han plägat sjunga. Denna automat har äfven tjulmani; han stoppar i sin ficka allt hvad ham kommer åt, och sätter ni er framför honom, lägger han handen på er urficka, tager ert ur och stoppar det i sin egen ficka, derifrån ni för öfrigt kan taga det till baka, när ni vill; han gör icke en rörelse för att hindra det, Han är, sora nämndt, fullkomligt känslolös. Man kan sticka, bita, bränna honom utan att ch synes bafva minsta smärtsamma förnimmelse. Emellan dessa kriser är han alldeles frisk till både själ och kropp. — Brydsam belägenhet. I en finsk tidning läses: En forkarl, hvilken för en kortare tid sedan var å väg att från Östermyra krutbruk i sterbotten forsla ett midre parti krut till en handlande i Björneborg, råkade oförmodadti ett dilemma, som icke var af den angenämasts he, skaffenhet. Inkommen i en skogstrakt, genom hvilken landsvägen bugtande strök fram, såg han helt plötsligt en stark rök uppstiga och märkte ögonblickligen dernå, att en skogseld rasade alldeles i hans närhet. Hvad var att göra? Skulle han med sitt xrutlass begifva sig framåt så i närheten af elden eller blixtsnabbt återvända? Han fanp det vara rådligast att göra det senare, hvilket han också i en handvändning fullföljdes men, o ve! knappast hade han bunnit med sin fora något litet på återvägen, innan han märkte att örksk en skogseld nu mötte honom, hvilken icke hade varit förnimbar, då han nyss pen samma väg. Då han nu sålunda iorets rätta bemärkelse stod emellan tvenne eldar, var hans belägenhet i sanning icke afundsvärd. I sin brydsamma ställning tog han dock det djerfv2 beslutet att ånyo återvända och sprängde fram med sin krutfora förbi eld och lågor samt lyckades så väl, att ban oskadd, om oc) så ännu med andan i halsgropen, framforslade sit eldfarliga gods till sin bestämmelseort Björneborg.