Talalla. Här blek det balsamöradt al milltör läkarne, så godt de kunde tindör den brännande hettan och med de ringa medel, som stodo till derag förfogklide. En vacker likkista af trä, öf. verdragen med svart, guldprydt sammet, blef i bäst förfärdigad, och derefter skickades liket till Madrid. Concha var en god katolik, som på ett föga uppseende väckande sätt uppfyllde sina religiösa pligtör; men han var en stor hatare af de klerikala pretentionerna. När en berömd maj Sör i Spanien, bemäktigar sig prostorskället ge nast hans lik och behandlar det med ötomördentlig pomp för att visa, att Prestårskapet, huru det än må förhållit sig Med personen i åga ilifstiden, åt. minstone för spiran efter hats död. Concha hade likväl Undanbedt sig alla desse Ceremonier. en 2 Juli var hela Madrid tidigt på benen, emedan begrafningen till följd af den starka hettan hade blifvit utsatt till kl. 9 på morgonen. De gator, utåt hvilka liket skulle keminå, hade flere timmar förut blifvit besåtta med ett led soldater på hyardetö sidan, och bakom dein stod en stor hop tålmödiga åskådare, som ådagalade ett om igt uppförande. Hvarje Dälkode var tätt besatt, och på uefaken såg mån manga menniskör. I spetsen för liktåget marscherade natiohalmilisön, en lysande ryttarekår, bestående af gräddan af Madrids invånare. Hvarje man måste sjelf hålla sig häst, uniform o. s. v.; befälhafvare för kåren är markisen af Alcanices. Om jag säger er, att de fleste af dessa unga adelsmän och rika borgaresöner ha bildat en frivillig kår endast för att rädda sina kär ridhästar från att bli reavirerade af krigsdepartementet, kan ni föreställa er, huru väl de voro beridne. Bland dessa hästar funnos många, till vilkå inga skulle ha funnit få motstycken i Kotten Row eller Bois de Boulogne. Efter milisen kommo flere hundra korgossar oeh fatti hjon, hvilka äro ett vanligt JNDehör vid AR spanska lNkbogängelser. Tvärtemot aet vanliga bruket bar likväl icke någon enda af dem vaxljus, hvilket kom sig af en särskild föreskrift i bståmentet. Presterna följde efter, men både af dem och deras brokiga prydnader fanns det mindre, än jag har sett vid andra begrafnin ar af detta slag, och detta var äfven bestämdt i testamentet. Derefter kommo starka militärafdelningar med Bina respektiva musikkårer, hvilka spelade sorgmarscher. Nu nppstod den Kg rörelse på gatan, och hvbrje öga stirrade på den sorgliga pre Fyra kanoner, hvardera förspänd med 6 mulåsnor, kommo u, två på hvardera sidan af gatan. Emellan em gingo 3 af den aflidne marskalkens krigshästar, ledde af soldater. Den af hästarne, som gick i spetsen, var ett högt, brunt kreatur, öfver hvars sadel ett flor låg; men nedanför detta kunde man tydligt se två guldstigbyglar, och i den ena af dem var det, Som generalen Hade satt sin fot, Här han fick sitt banesår. Det var yen löhha häst, som hade burit honom vid ommorostro. Af de andra båda hästärne var den ene halt, och detta förklarades dermed, att han hade bjitsdt öfveränsträngd på Navarras bergsvägar, BStdan hästarne tågat förbi, hörde man Vågnsskrammel. Det var en rastvagn, som drogs af 8 mulåsnor.. På denna stod bjeltens likkista, ofvanpå hvilken man såg hans hatt, värja, hans faja eller skärp och hans marskalks: staf samt en ofantlig krans, som blifvit skickad a staden Bilbao. Derpå följde de särskilda offentliga körporationerna, såväl civila som militära, och slutligen kommo marskalk Serrano samt ministrarne. Det vore för vidlyftigt att uppräkna alla de militära notabiliteter, som deltogo I processionen. I liktåget fanns vidare en ofantlig mängd af Madrids invånare, alla svartklädda, magistraten, ett stort antal f. d. representanter och slutligen hela Madrids garnison. Vid insången till Atocha-kyrkan mottogs liket af presterskapet, och kistan ställdes midt på kyrkxolfvet. Det sjöngs blott en messa, och dermed rar högtidligheten slut. Dagen derpå var liket offentligt utstäldt några timmar, hvarefter det lyttades till grafkapellet, der det skall förbli, ill dess det kan föras till Malaga. — Concha dog fattig. Han har nästan icke lemat efter sig något annat än ett berömdt namn. L sitt testamente har han insatt sitt enda barn, narquise de Sardoal, till arfving af sin obetydliga vat åtenskop. Han hade i många år ifrigt ver at för åkerbrukets förbättrande och nedlagt etydliga summor på försök med sockerodling å Malaga, Resultatet blef icke så lyckligt, om han hade väntat, och vid sin död hade han cke synnerligen annat än sin pension och sin Nestkende lön. Bland alla de generaler, som spanien har haft under de senaste 40 åren, var an den ende, som aldrig hade varit minister, varken före eller efter revolutionen.