BLANDADE ÄMNEN. — Om marskalk Conchas död och begrafning läses i Times följande berättelse från en tillfällig korrespondent i Madrid: Begrafningar ö statens bekostnad ha på den senaste tiden lifvit så vanliga i Spanien, att allmänheten har börjat tröttna på dem; men vid Conchas likbegängelse var det en betydlig åtskilnad, vare sig det kom deraf, att allmänheten hade större sympati för honom eller af andra orsaker. Det är bekant, att generalen dog, under det att han uppmuntrade soldaterne att storma carlisternes förskansniovgar vid Monte Muro, Sedan han stigit ned från ett utkikstorn, gick han framåt landsvägen ända till det ödesdigra Monte Muro, der han fick se, att en af hans divisioner kastades tillbaka af carlisterne, som försvarade sig med stor kraft. Vägen var på detta ställe mycket jemn, och en af hans adjutanter sade till honom: Vore det ej bäst, herr general, att ni stege till häst? Hans häst befann sig helt nära, han fattade tag i hans manke, och hade just satt ena foten i stigbygeln, då han träffades af den olyckliga kula, som sträckte honom medvetslös till marken. Allt hvad han förmådde säga bestod i orden::Muerto en las guerillas! Hastigt som blixten lyfte en ung hussarofficer vid namn Montero upp Concha ochlade honom tvärs äfver sin häst, hvarpå han i ordets bokstafliga mening flög bort: med honom mot Abarzuza, åtföljd af några få behjertade män och förföljd af carlisternas kavalleri. Montero fortfor att. ila bort med sin dyrbara börda. Hästen snafvade flere gånger på den: knvagliga vägen, men den käcke ryttarens hand och sporrar bragte honom hastigt på benen igen. De dyende kunde höra en carlist ropa; Date! date!(gif oss det!), och ett kort handgemäng uppstod mellan earli sterne och de republikanska kavallerister, som följde Montero. Just när denne uppnådde armåns linier, gled Concha ned -ur sadeln, men man lyfte ögonblickligen upp honom: igen och bar in honom på en liten krog. Allt hvad jag här berättat tilldrog sig på 5 eller 6 minuter. Efter ytterligare 5 minuters förlopp drog Concha sin sista suck: Så snart man såg attlilvet verk ligen hade fytt, förde man liket oförtöfvadt till