Sammanfattar man resultaterna af all: dessa analyser, kommer man till följand konklusioner: 1) ait Årstaviksvattnet, förnämligast til följd af dess stora halt af organiska ämnen icke besitter de egenskaper, som utmärk: ett godt dricksvatten, och att dessa ämnens mängd vinner en icke ringa tillökning ge nom det orena, stinkande aflopp, som frår Södermalm uttömmer sig i nämnda vik; 2) att Drefvikens vatten, ehuru det : vissa afseenden har företräde, visar sig vara ännu mera belamradt med förorening af or ganisk natur än Årstaviksvattnet (som 26,1 till 22,3) och följaktligen icke kan föredra: gas framför detta; och 3) att Årrtaviksvattnet genom den filtre. ring det underkastas göres någorlunda an vändbart till dricksvatten, men att det be tydligt förbättras vid bruk af kolfilter. På grund härat och enär den ifrågava rande angelägenheten är af den aldra största vigt för hufyndstadens invånare, dristar jag i den allmänna helsovårdens namn och i deas intresse vördsamligen till öfverståt hållareembetet hemställa, det öfverståthållareemhetet täcktes behjerta och, så vidt sig göra låter, till verkställighet förorda hvad jag här nedan har äran tillstyrka. nemligen: 1:0 att det så kallade stadsdiket bortskaffas och afloppet ledes åt annat håll — icke till vestra sidan om jernvägsbanken el ler på annan väg till Mälaren, hvarige nom visserligen en förbättrisg i det nu varande tillståndet skulle vinnas, men de öfverklagade olägenbeterna icke kun na radikalt afhjelpas, hvilket således vore detsamma som att sätta ett annat, om äfven jemförelsevis mindre, ondt j stället för det gamla man vill undanrödja — utan, enligt min oförgripliga mening, till Saltsjön, såvida nemligenr en sådan reglering af terrängförhållandena är möjlig, och att denna riktning torde böra gifvas hela det blifvande afloppssystemet för Södermalm, hvartill en plan ju förr dess heldre borde utarbetas; 2:0 att Drefvikens vatten — vare åstta sagdt utan nägot slags misstroende till prof. Ekmans omsorgsfulla analys — förnyade gånger och vid olika tider af året mh ytterligare undersökas, på det att dess beskaffenhet och värde måtte till fullkomlig visahet utrönas och ett afgörande domslut deröfver fällan; 3:0 att äfven andra källor till en vattenledning för Stockkolm uppsökas, belägna på afstånd och ej utsatta för den förorening, som blir en följd af grannskapet till en större atad med en alltmer växande befolkning och ett ökadt antal fabriker; A:0 att vattenlednivgsverket förses med kraftigare filtrerbäddar, såvida nemligen den tekniska komien, bland de mårga medel som blifvit försökta eller föreslagna, kan utfiona en lämplig metod derför, tillämpad icke partielt, utan på allt det vatten som serveras, så att ett så rent och godt dricksvatten som möjligt må komma alla foikklasser till de), emedan alla lika väl hbehöfva det, och icke göras till en handelsartikel, för hv)llken de förmögnare betala i förhöllande till dess helsoszmmare baskaffenbet; ):0 att vattenledningsvattnet mätte erhålla en fullständigare aöration och en lägre temperatur under sommaren, såvida så dart utan alltför stors svårigheter Jåter sig göra; och 5:0 att Årstaviken, så länge vi äro hänvigade till denna bassin för värt behot af vatten, och äfven Mälaren, hvaraf den utgör en del, måtte förskonas för förorening genom effluvier från fabriker och andra industriella anrläggningar — med hönsyn hvartill det vore angeläget att fastetälla stränga föreskrifter och derefter lämpade straffbestämmelser. Stockholm den 1 Jwi 1874. Carl Gust. Grähs.