ungefär ett fjerdedels är, men då börjad han åter visa sig stursk, trilsken och våld sam och han öfverföll till och med kom mendanten, kaptein-vagtmesteren och fler gevaldigere; för dessa sina förseelser ha! han dels straffats med cell, med slag a gspanskrör, men oftast med vattensprut ning, för hvilken han tycktes hysa störste respekten. Både anstaltens befäl och med fångarne beskrifva honom som en stark. härdad karl, som kunde tåla hvad som helst. en riktig hästnatur, såsom en af medfån. garne uttryckte sig. Aldrig hade han i straffanstalten varit sjuk, alltid haft god aptit och var en flink arbetare. Men en ilsken natur var han och frågade ej efter någonting när ilskan kom på honom, Den 9 Juli fick fången besök i sin cell af kapteinvagtmesteren och fängelsets läkare, hvilka ville se efter hur det var med honom, men de blefvo öfverhopade med otidigheter och han yttrade hotelser till dem. Som han kort förut uppfört sig på samma sätt beslöt kapteinvagtmesteren att gifva horom en öfversprutning, hvilken, efter öfverenskommelse med läkaren, skulle räcka längre än gången förut. Exekutionen verkställdes på vanligt sätt, med samma apparater, med samma slang och munstycke som förr begagnats, fredagen den 10 Juli från kl. 5,31 min. till 6,13 min, e. m., således i 42 minuter utan någon paus, i det vattnet hela denna tid fördes i en cirkel rundt kroppen från nacken, axlarna, ryggen och ned till fötterna och omvändt — utan att fången talade ett ord eller gaf ljud från sig eller visade något tecken till afmattning eller muskelförslappning, förr än i allra sista ögonblicket, då han började sänka hufvudet. Läkaren gaf derför genast order om att besprutningen skulle upphöra. :Fången fördes in i sidorummet för att torkas och påklädas. Den ställning, hvari fången befann sig, var den vid sådana tillfällen vanliga, i det han, efter att ha blifvit afklädd, vid hamdlederna blef bunden i läderremmar, som voro fastgjorda i taket medelst tig, stod med händerna uppräckta, dock så, att han fullt kunde röra sig både uppåt och nedåt och åt sidorna, kunde t. ex. böja knä, föra händerna omkring två alnar från hvarandra 0. 8. Vv. Slangen, som spelade på honom, var 18 alnar lång och låg i slingor och munsgtyckets öppning var en half tum i diameter. Vattnet var 13—14 grader varmt. Kl. 6,13 instälde sig, som sagdt, afmattningssymptomer, i det fången sjörk något i knäna, hängde med hufvudet och började hvila med händerna i remmarna. Fången fördes in i sidorummet och nnderstöddes lervid af två fångar, ty han hade också en läderrem spänd kring smalbenen. På kapteinvagtmesterens fråga om han icke nu ville bättra sig, svarade hån högt och tydligt: Jag ber om förlåtelse — Gud välsigne er ullesammane. Kort derefter, antagligen 5 i 10 minuter efter det bestraffningen upphört, svimmade fången plötsligt, hvaruader en half timmes tid läkaren använde alla brukliga medel för att få honom till sans gen, men efter det han förgätves blifvit lagd i säng och gniden med ylle, hade fått naftadroppar och de vanliga respirations rörelserna företagits, hade han andats nt och kunde ej fås till lif. Vid den dagen derpå företagna obduktionen af liket, observerades icke något abnormt och särskildt inga fenomener, som anghåfvo, att döden var en direkt följd af bestraffningen. Ao om a ad NR Ar