FÅNGENSKA P.? ROMAN I TVÅ DELAR AR OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (. C. Med mattare röst frågade hon: Hvar såg du henne, Vivian ? Tvenve gånger, i hennes eget hem och sedan i em engelsk pärs familj. Var hon glad och lycklig? Hon syntes så. Jag tackar dig, Gud! Berätta henns då aldrig något om mig; låt henne ej ana hvilken djupt fallen varelse hennes moder var; en tiggerska, till hvilken hon i medömkan gaf en skärf på gatan. Hvarföre skullechon lära känna det gräsliga öde, jag genom eget förvållande skapat mig sjelf? Lofva mig, Md att aldrig säga henne något om mig. . Jag lofvar. Hou betraktade honom ödmjukt. Du är mycket ädel, och din högsinthet ökar min blygsel mera än dina förebråelser och din förbannelse skulle kunna göra. Vi äro alla syndfulla menniskor och ega ej rätt att döma hvarandra. At sina fel har menniskan mest ondt sjolf och man får ej Jasta ångrens tunga börda. Mina förebräelser tystna vid grafvens brädd, ochBen förbannelse vill jag ingalunda gifva dig som det sista minnet af din tillvaro på jorden. ) Se A. B. n:v 22—92 05. 97—104, 106, 109 111, 112. 174—121, 123-126, 128, 129, 121, 133, 135—158, 160—162 och 165.