MITISTT. Rättegångsoch Polissaker: Konkurs. Grorsbandlaren G. Strömberg har i dag blifvit af rådbusrättens 2:dra afdelniag försatt i konkurstillstånd på yrkande af Skandinaviska kreditaktiebolaget, Isteck ningsgarar ti aktiebolaget och Indastrikreditaktiebolaret. Taiställelsedagen är utsatt till den 23 Oktodar. Kavslistea Löfgren har erhållit uppdrag att uppteckna boet. Målet angåence Strömbergs förtalakningar skulle i dag förekomma i poliskammaren, men då detsamma ännu ej befanns vara fullt utredt, uppsköt: tet offentliga förhöret för en eller ett par dagar, — Våldsbragd i förening med dråp. Från Kungsbacka skrifves:: Sorgligt att omtala framstår ofta Frillesås pastorat i norra delen af Halland i en minåre behaglig dager. De våldsgerningar. hvilka der timat under förflutna årtionden bibebälla i friskt minne detta berserkalynne, som der fortlefvat sedan hedenhös. Eni sommar timad händelse återgifves här nedan utan vidare kommentarier. Söndagen den 14 sistlidne Juni på e. m. kom åboen Anders Andersson, 58; år gammal, hemma å nr 3 Musared. gående i sällskap med systersonen Anders Berntsson i Stocken, förbi August Börjessons hem, nr 4 Kyrkobyn, hvilken gård denne tillsammans med en yngre broder i år emottagit i arf efter sin nyligen aflidne fader. Anders Andersson och Anders Berntsson, hvilka under e. m. besökt åtskilliga ställen, hade derunder intagit åtskilligt med bränvin och voro derföre rusiga och förde oljud, hvarföre ett. par vanartiga pojkar, omkring 16 år gamla, från trakten förföljde dem med skoj, hvilket retade de båda nämnde personerna, så att de vände om till August Börjessons gård. der pojkårna gömde sig. I hetsigheten och då dörrarne voro stängda, utslogo de 4 fönsterrator. Egaren till gården gick nu ut och förehöll dem mycket fogligt det orätta i deras framfarande. Dervid erhöll han ett slag af en sten, som träffade höften. Härvid frawrasade den hos Aug. Börjesson tillfälligtvis varande ungdomen och drefvo fyllingarneut på landsvägen, som går alldeles förbi gården. hvarvid desse förföljdes några hundra fot. Anders Berntsson störtade nu med en skalad ekgren mot August Börjesson, som dervid. erhöll ett slag i hufvudet, så att han stupade. Han forslades visserligen dagen derefter in till provincialläkaren i Kungsbacka. men afled kort detpå. Han var endast 21 år, hade aldrig varit öfverlastad, aldrig sagt ett ondt ord till någon, ntan hade ett mycket fredligt och menlöst väsende, hvarföre hat utgjorde ett undantag bland Frillesås-bosrne. r Gerningsmannen. Auders Berntsson höll sig gömd omkring 14 dagar, hvarunder han efterspanades, ehnrnu förgäfves. Till slut anmälde han sig sjeltvilligt hoslänsmannen Carlberg och afvaktar nu i Kungsbacka celifingelse ransakning och dom. Han ee nu öfver sin onda gerning, men anser sig hafva blifvit förledd dertill af morbrodren Anders Andersson, som förledde honom intyga bränvin i större mängd än han tålte. (ns. 1. T.) — Ståhleska målet, som sistlidneonsdag företoga till förnyad ransaknivg inför häradsrätten, algjordes sålunda, — meddelar Hallands-Posten — att hr Ståhle dömdes (för de hagelskott han lossade mot några karlar. som, enligt hans påstående, fört oväsen en afton. utanför hans gård) till 1 års straffarbete samt att ersätta i målet afhörde vittnen. 9. var nu likssom vid förra rättegångstillfället. biträdd af rådman Tornörhjelm, och ransakningen leddes af samme domhatvande som förut nemligen vice häradsböfding A. B. Lindrotb. Den skadade Aron Olsson anmäldes vara sjuk, men bangs fader. Olof Andersson, var närvarande. Denne senare, såsom 80nens förmyndare, förnöjdes med 118 kronor för sina tingsresor m. m., hvarpå han nedlade all talan mot S. Vittnena, omsorgsfullt förhörde voro ense derom, att sällskapet, som 9. påstod störde hans nattro. vid tillfället gick tyst och stilla förbi S:s gård, fastän de förut dels vid hamnen och dels under vägen dit och derifrån roade sig med dans, sång och spel. I öfrigt vidhöllo vittnena hvad de sagt vid det dem föråt hållha polisförhör. Åklagaren öfverlemnade derefter målet till rättens pröfning med den erinran, att han var öfvertygad om, att S. icke med uppsåt velat åstadkomma sådan skada som skett, men att ådagalagdt vore likväl att S:s handling skett med berådt mod; men rätten grundande sitt domslut på 11 2:s sista mom. i 14 kap. af strafflagen, anser honom häfva handlat af hastiyt mod. — Bymmare. I Tidning för Wenersborgs stad och län för i fredags läses: -Ut i det fria! är dagens lösen. Fri såsom fågeln i lnuden, ljuder det öfveral!t, och hvi skulle då den, som är spärrad inom fängelsets fyra väggar, icke önska sig, icke uppbjuda all kraft för att ernå denna herrliga gåfva? Så tänkte äfven fången C. A. Noreus, hvilken för stöld och öfvervåld är dömd till 4 år 9 månaders fängelse, att afsitta dels på cellfängelset å Långholmen, dels här. I går efter middag kl, !,4 ringde han från sin cell. då fåugkonstapeln Brink genast infaun sig. Den förstnämnde bad då att få fönstret i cellen tillstävgdt, och när Brink skulle verkställa detta, knuffade Noreng till bonom. flög på dörren och inreglade sin bsvakare, på det denne praktiskt skulle fåj erfara frånvaron af den ädla friheten. Han al kostade kavaj och väst samt begatf sig nu i blotta skjortan och byxor genaste vägen utföre. Brink blef i ögonblicket befriad från sin kurra-gömnra och i sällskap med konstapein Olsson bar det i vär för att genskjata fribytaren. Men denne hade på förbund knat allt för sin flykt, klättrade uppför en-vedtrafve på gården och tog yt terligare derifrån ett vedträd för att med detta bjelpa eig upp till murens kant. derifrån han boppade ner på yttergården; sedan bar det af i ilande fart förbi jeruvägen, der han frårfen pojke med kosackens skicklighet röfvade den mössa, som denne bar på hufvudet. Litt som lezatten kilade han öfver kyrkogårdsmuren, men hans pen ägare. som bötjade att nalkas fint örande på vägen, den de hef: ån åkdonet för att ridande förfölja rymmaren. Så skedde, men sförsprånget är mer än till hälften vunnet pris... Noreus flög, drängen red. Anlände till Tenggrenstorp sågs arbetare på gärder, hvilka anropades att bjelpa. men dess i barndomen ofta lekt -rymmare och fasttagare., tyckte att leken var rolig. Fången kastade sig öfver grindar och gärdesvårdar, den ridandåvar ingen sportman, och snart var Noreus försvunnen gom en dimficur. Dan NA giotl: Tan: latlkoedad dat — san ka lo ng 0 kd et FIN fe ke NA