att säga mycket godt — till heder att et sädant brott ej försöktes. Det vore, såsor Th Dyss fade, underligt, om Bismarck, gor inidt i hjertat af ett fiendtligt land had undgått ett sådant öde, skalle ha funnit si död för tysk hand vid en fridfull tysk bad ort. Fortfarande vilja vi hoppas att re galenskap hos en enstaka och ej en sam mansvärjning riktade det vapen, som doc lyckligtvis blef oskadligt. Bismarck, lef vande, är visserligen ei mäktig motstån dare mot den römersk:katolska kyrkans an språk, Ken Bismarck, död, ett offer för er Sammansvärjning, som på det riogaste sät skulle kunna sättas i samband med ingif velse från samma kyrka. skulle vara en ännt fruktansvärdare fiende. Den lefvande stats moanuen kan tveka, kan bli mildare, kar ingå en förlikning eller afvika från den in slagna vägen. Det är den döde manner som i dylika fall förtäljer ting, hvilka havs fiender skulle frukta mest att höra. Borliopressen är icke riktigt nöjd med sachsiska regeringen, derför att hor på senare tiden visat allt annat än riks vänliga tensenser. fja sachsare, skrifver fälanda öh af dessa tidningar, behöfver lott uttala sig med erkäpnanude om rikets institutioner, om de män, som arbeta för deas storhet, ja hon behöfver vid offentliga högtidligheter blott hissa den kejserliga flaggan, för att den sachsiska regeringens ifriga agenter genast skola anklaga honom för hans landsmän som skyldig till förräderi. Bland de bestämda fakta, som vitna om regeringens anti-unitariska tänkesätt, anför Man, att myndigheterna hafva beröfvat ett i Leipzig utkommande blad. som alltid med värme tagit till orda för Tysklands enhet, den med officiella tillkännagifvanden förenade inkomsten. Medan denna åtgärd företogs i Laipzig, började i Dresden utgifvandet af ett nytt blad Debatte, hvilket, om man kan sätta förtroende till den berlinska preäseös påståenden, uppmanar till uppenbart motstånd mot kejsaråömet och begär att Sachsen skall intaga en mellanställning mellan den slaviska och tyska ve:lden, eftersom en del af desa befallning är af slaviskt ursprung. Don sachsiska regeringen, säger en Borlistidning, står naturligtvis blott den sachsiska laudtdagen till ansvar för denna fiendtliga hållning mot kejsarri ket, och så länge den icke nppenbart och i verkligheten andandrager sig sina förbindelser mot detta, kunna de kejserliga myndigheterna icke gripa in. Men tyska riksadagen bör Jägga noga märka till dessa ovänU5å tendenser hos sachsiska regeringen, och den bör undsrkasta alla de förslag, som utgå från henne, en skarp kritik. Det vore önskligt om denna regering itid kunde hejdas på det sluttande plan, utför hvilket den glider ned. Huru det än förhåller sig med deesa förebröeleer, som troligen äro öfverdrifna, så har Borlios nationalliberala press nu i Miiachen funnit ersättning för den fiendskap, hvarför den beskyllar Sachsen. Don baierska deputeradekammaren har nemligen antagit den tyska krigsbudgeten, som ultramontazerne och ultrapartikularisterue gjorde allt för att få för-kastad. Om den bonapartistiska sammansvärjningen i Frankrike meddelar Times korrespondent i Paris några ganska intressanta upplysviogar. Det var, som man torde minnas, bopapartisten Bourgoinge val i departementet Nievre, sem blef orsaken till att regeringens uppmärksamhet fästes på imperia Jisternes hemliga företag, ty under de stormiga debatterna mellan de radikala och bonäpartistiska deputerade förklarade Gambetta, att det favns en hemlig bonapartistisk centralkomit med underkomitber, och han uppmanade justitieministern att undersöka saken. Sedan dess ha undersökningar egt rum och det är på de hittills vunna resultaten, som korreepondenten baserar sin berättelse, Det har verkligen visat sig, att i Paris finnes en centralkomit, som bestär al partiets mer framstående medlemmar och som underhåller en ständig förbindelse med komit6ar, som äro organiserade öfverallt i Frankrike. Det republikanska partiet intager i kammaren en ställning, som svarar emot dess inflytande utom landet; det monarkiska partiet har deremot en vida starkare ställning i kammaren än utom densamma; men den svaga ställning, bonapartisterne intaga i kammaren, har föranledt att åtskilliga förnämligare bonapartister, säsom Pinard, Grandperret, general Fleury, hertigen af Padua m, fl., hålla möten med hvarandra för att diskutera sitt partis angelägenheter. I dessa möten, som svart kommo att likna komit6 sammanträden, del togo fjorton persouer. Men utom denna cenralkomit bildades i departementen och selan i åtskilliga delar af Paris underkomi6er, som stodo i direkt eller indirekt förvindelse mad den förra, i hvilken Rouher örde: ordet. För att få tillförlitliga uppsifter om dessa komitger har regeringen kit företaga busvisitationer hos underkonitgernas ordförande, hvilka verkade som nellanhänder mellan partiets hufvudledare ich deras talrika korrespondenter i deparementen; deremot har ingen af centralkonitns medlemmar varit förembl för dyiika risivationer. De medel, af hvilka man bevagnat sig hafva väsentligen bestått af idnpingar, flygskrifter och fotografier. Konitn understödde tidningar och journalister ntivgen med penningar eller med artiklar ch bref, som fritt tillstäldes dem. Den af avvisning på de personer, som skulle esörja utdelningen af flygskrifter och foografier. Den erhöll från sina korresponlenter upplyaningar om allt, som kunde göas till förmån för den bonapartistiska saen, och den gaf sina agenter befallning att Itforska stämningen icke blott hos enskilda ersoner och embetamän, utan hos embataersonalen i ett helt departement. Fotosrafiorna af kejsarprinsen med dennes egen Inderskrift tyckas ha gjort det djupaste inryck på bönderna och handtverkarne. Rouer har sålunda yttrat, att det var fotosrafien, som sknoile sätta Napoleon IV 6 tronen. Då husvisitationerna började, tod centralkomiten just i begrepp att betälla en million fotografier. Man har utom ref funnit vigtiga listor, som innehålla iamnen på dem, till hvilkas bistånd partiet ett gifvet ögonblick satte sin tillit. Man em kH RA MUR. I — 2 DR 3 RR PB OP mrknsmr Coc et