3 MA VER SST MRS SETRERR VRSTAMAI, VVE -— ET Belfast i Irland har den 6 dennes utbrutit en strike, hvarg omfattning ännu icke blifvit öfverträffad. Icke mindre än 300007 manufaktnrarbetare, dels i staden, dels i trakten deromkring, nedlade remligen derra dag allt arbete, Orsaken till denna stor: arbetsinställelse var, att fabrikanterne kommit öfverers om att nedsätta lönen. Polisen har måst utveckla en ansenlig styrka för att upprätthålla ordningen, enär de upphetsade arbetarne tågade genom Belfasts gu ter och tillställde allehanda upptåg. Et stort folkmöte egde också rnm och på det samma hölls en mängd tal, som alla bare prägeln af den största upphetsning mot sr betsgifvarne. En af talsrne utbrast: Den senaste arbetsinställelsen aflöpte lugnt, me. så skall det icke gå den här gången Ar betsgifvarne hafva emellertid också hållit möten, på hvilka de biwntit att icke gifva efter för arbetarnes fordringar. Rörelsan bland jordbruksarbetarne fortfar ännu, eburu icke med samma intensitet som förut. På de flesta ställen tyckas förpaktarne ha ut sigt at bli zegervinnare. Från Cambridge har sålunda ingktt underrättslse, att förpaktarne efter all sannolikhet ha bivit herrar öfver ställningen och att joråbruksaarbetarne hafva förlorat modet att fortsät:: striken, Förpaktarnae påstå, att deicke haft: för afsigt spränga jordbruksarbetarnos förening. Deo ville, säga de, blott bevisa, ati de äfven utan denna förenings medlemmar voro i siånd att od!a sin jord. Det storz antal jordbruksarhetare, som icke tillhör förenivgonr, och den ovanligt torra somma ren kommo förpaktarne tili godo, så att hö slåttern ej led pågot intrång. Förpaktarse hafva redan vidtagit försivtighetsmått för hösten, så att de ntan bekymmer kunna motse jordbruksarbstarnes utvandring till Canada. Det göres nästan öfvermenskliga ansträngningar fån jordbruksarbetarn: sida, för att skaffa utvandrarne fri öfver resa, och dessa bemödanden antyda, att föreningen icke hyser någon förtröstan om att förpaktarne ekola gifva efter. Da senante veckornas erfarenbet mäste också bafva öf. vertygat den sest klentrogue. Oaktadt en mängd srbetare hafva afstått från anspråket på förhöjd lön och tödsjukt anmält sig till arbete, hafva de dock med bestämdbet blifvit afvisade. Man skvlle nu, då ekördetiden närmar sig och då landimänrnen hafva behof af största möjliga ar betskraft, svärligen kunna försth ett så besiämdt uppträdande af förpaktarne, om de icke bade ett hjelpmedel i bakgrunden; men ett sådant är fonnet. Man väntar nemligen flere tasen jordbruksarbetare från Irland, som äro färdiga att arbeta på de vil kor, som deras engelska yrkesbröder för kastat. Jordbruksarbetare ba hvarje är från Irland ankommit till de östra engelska grefskapen, men nu skall denna invandring ega rum i lånvgt större skala än förut, I söndags åtta dagar kommo telt delegerade från de strikanio jordbruksarbetarne i Ostengland till Liverpool och samma daz på aftonen hölls med anledning deraf ett stort folkmöte under bar himmel. Ordföranden Jores meddelade, att ängpanuesme derna bade försträckt de strikarde med 500 pund sterling. Mötet betygade de delegerade sitt deltagande och tillstälde en in samling, som inbragto icke obetydligt, Sstmma dag hölls i Hyde Park i London ett dylikt möte invid detså kallade reformträdet, Mötet förklarade, att jordbruksarbetarne egde rättighet att vara medlemmar af föreningen och tadlade förpaktarne der-: för, att de ville nästan låta arbstarne svälta ihjäl för att tvinga dem att utgå ur föreningen. Man öfverenskom derjemte attarf yttersta förmåga understödja de strikande arbetarne och tillstälde en insamling pål stället Till ytterligare belysning af de engelska arbetsförhällandena meddåela vi följande utdrag ur en korrespondens till Le Nord, en tidning hvilken egnar den största uppmärk samhet ät de engelska förhållandena: Striden mellan kapital och arbete föres med större förbittring än någonsin, men den har icke — åtminstone ej i de industrisila cent-. rerna — någon politisk karakter och stör ej det allmänna lugnet. Något annorluzda förhåller det sig med de arbetare, som hälla på att duka under, ty de höngifva sig bt deklamationer ötver den samhällsordning, som har gjort det möjligt för förpaktarne att segra allenast genom kapitalets makt. På sina möten begära arbetarne, att den lagstiftning, genom hvilken jordegendomsförhållandena äro ordnade, ska!l fullständigt reformeras, och de äro innerligt öfvertygade om, att staten kan förändra de ekonowiska vilkor, som hafva skapat jordbruksproletariatet. Sannivgen är, att största deJen af jordbruksarbetarre finner, att det af Josef Årch föreslagna medlet, nemligen ntvandring, är allt för hårdt. De vilja helst bo qvar i sina byar, men vilja ba mindre arbete och bögre lön. Förpaktarne inlåta sig icke på de politiska betraktelser, som vissa radikala talare utveckla angående det jordbrukande samhällets reorganisation, utan de inskränka sig till att svara, att det enpgelska joribruket icke är inbringande nog för att de skola kunna förhöja lönen, och om arbstarne icke äro nöjda, fö de gå sin väg. I början öfvergkfvo tusentals jordbruksarbetare plogen för att söka en angenämare utkomst i de stora städerna; men de fosno snart, att den skerbara högre löp, man erbjöd dem, knappast motsvarade de tolt till iretton shillipgs i veckan, som förpaktarne gåfvo dem, Många, som icke stodo ut med fabrikslifvet, ätervände til! sina byar. Anåra, som ha vtvandrat till Canada, skrifva hem, att de med kolonisationen förenade mödor och besvär vida öfverträffa de obehag, som voro förknippade med lifvet i England, och till och mad blavd dem, som förbiifvit föreningen trogna, börjar modlösheten att gripa omkring sig. Den sympati, som stidernas arbetare hvs2 för dem, hbjelper ej atort, och det är rävt intressant att kunna konstatera, att på ett stort folkmöte i Mauchester, på hvilket fabriksoch jordbruksarbetarnas solidaritet eknlle bekräftas, förklarade Josef Arch, ati). jordbrukearbetsrnes lif, när allt komme om kring, vore bättre än fabriksarbetarnes,. och att jordbruksarbetarne i allmänhet voro friskare, lyckligare och seiligare än fabriks arbetarne med deras tre gönger större arbetslön. Resultatet har derför blifvit, att förpaktarne äro herrar öfver ställningen.! Det är här åter maskinerna, som vunnit en seger öfver menniskoarmen. Det är maskinerna, som i förening med nägra för till fället lsjda arbetare, ha gjurt det möjligt förförpaktarne att bjuda jordbruksarbetsrnes trades unions spatsen. Förpaktarnse förklara pu, att de äro förtjusta öfver jordbruksarbetarnes strike och öfver deras försök atti bilda föreningar. Vi veta nu, säga de, att vid jordbruket eznvändes ett allt för stort antal medelmåttiga arbetare och vi skola akta osa för att åter göra 028 skyl diga till detta fel. I framtiden skola vi ejl vara känslosamma i värt förhöllande till arbetarne. De skola icke längre erhölla det extra löneti!lägg, som de hittills hafva åt pjutit; man skall betala dem den öfverenskomna lönen för deras arbete, utan att göra något försök att vinna deras bevägenhet oSenom nägra särskilda vnaestbevis. De: