Framställningen af Frankrikes handelsseografi är ett mönster i riktningen af det esatta, vare sig man afser innehållet eller ormen. Med fetstil nämner han sydfrukernas region. I Frankrike är benämninen okänd, man talar der om fyra klimatika zoner, om tre orografiska regioner; i örvaltningen och det officiela språkbruket åka vi på nio åkerbruks-regioner, medan n sådan auktoritet som hr de Lävergne ej ill veta af flere än sex, men en sydfrukernas region återfinnes ej i någon af dessa ndelningar. Om landsvägarne vet hr förf. tt berätta, att de förnämsta äro chaues6er ch kallas routes impEriales, departementalägar och strategiska vägar. Naturligtvis ratar hr förf., såsom alliid, i fävitsko. De f honom omtalade strategiska vägarne öra — liksom flera andra, t. ex. routes foretigres på Corsica, routes agricoles i la So ogne och les Landes, routes thermales till aden i bergstrakterna o. 8. v. — till en ekundär klass, alldeles icke till de förlämsta, bland hvilka den utmärkt sakkunlige hr förf. råkat uteglömma les chemins ricinaux, hvilka för några år sedan hade en sex sånger större längd, än stats. och departemenalvägarne sammanräknade (520,000 kilom. not 86,000)! Vi vilja ej påstå, att hr förf. ippnår höjdpunkten af tokeri, när han neddelar, att de tre förnämsta vinsorterna iro Bordeanx-, Bourgogneoch Champagneriner., ty det är kinkigt-att säga, åt hvilka nskildheter i det hundra trycksidor långa eviset på hr förf:s barbariska okunnighet oriset bör tillerkännas, Men visserligen hör den nyssnämnda indelningen af Frankrikes vinkultur till det dråpligaste i hans lärobok. Den franska staiistiken känner vida flere hufvudsakliga och ätskilliga sesundära vinregioner (bland desaa sistnämda Champagne), och hvad sorternav angår, skiljer sig statistikens och kommersenps upp attning himmelsvidt från vår bkandelsgeorrafiske författares. Hvar vi bläddra i detta uselbetens mästerstycke, anträffas vidunderligheter. Selan hr förf. berättat, att kaninafveln i Belsien är storartad, tillägger han: Fisket, järdeles af sill och stockfisk, är dock (!) ej betydligt. Hvar i all verlden, utom i pe koralie-litteraturens standards, skall man kunna uppsöka en sådan användning af en sonjuncetio adversativa? Åsnor och mulisnor omtalas (sid. 30) under rubriken: ;fårskötseln. Hr fört., som för några år sedan, af nitilskan för svenska folkets och dess ungloma bildning, i förening med en litterär själsfrände utgaf en lärobok i Norges och Danmarks historia, och som då visade sig vara lika etor såsom historiker, som vi nu ana honom inom geografien, är naturligtris ex ypperlig handledare, när han vidför Norge. Norska banken, säger han, ofianes sedan 1814 i Throndhjem., Då det ir veterligt, att Norges bank upprättades 1816, skulle: det ej sakva sitt intresse att lå veta, hvar den fanns före — 1814, Den har, heter det vidare, filialbanker i 8 stä ler., Läs: 5 bankafdelninvgar och 4 bankkontor, summa 9 filialafåelvingar. Huruvida någon uppgift om norska atatskassans activa och passiva lurat br fört. att skrifra: ostatsskulden utgjorde år 1872 7,800,000 speciedaler, aktiv och passiv, är mer än vi förmå afgöra. Fältet för gissningar om beskaffenheten al de stötestenar, på hvilka hr förf. kaa snafva, är dessa värre obegränsadt. Gränslösa äro också omdömoslösheten i valet af uppgifter, oförmågan att skilja mellan vägentligt och oväsentligt. Hr förf. omtalar i sitt lilla kompendium de vilda skogsbärens vigtiga rol i Norge och exporten af denna artikel, men nämner ej utförseln af is, ancat förbigånget att förtiga. nan finner lämpligt, att i ett litet samman Jrag framhålla bomullsodlingen på S:t Barthelemy, och det är då förlätligt, om Jlärjungen icke anar ait öns hela produktion af denna vara år 1872 utgjorde — 5000 skålpund. Att Frankfurt a. M. är af vigt för penpingmarkvader, lär bero deraf, att det är bankirhuset Rotsehilås fädernestad, och Rildeles sawma orsak får man tillskrifva, att Frankforts börs står i vexelverkan med visa andra börser! Hr förf. skyller, som vi sett, gerna sina tokigheter på Egii, men icke rår Egli för, om hans uttryck, att Frankfurts roll tillräckligt angifves genom namnet Rothschild, i hr B:s koncisa stil förvandlas till en meningslöshet. Det har hittills varit vedertaget i geo grafien att med absolut höjd beteckna höjden öfver hafvet-, så att dessa uttryck äro identiska, men hr förf. uppträder såsom reformator äfven inom vetenskapens termi nologi och skrifver landets absoluta höjd öfver hafvet, antagligen för att uppnå detta koncisa i framställningssättet, som br förf. berömmer sig af och som, efter allt hvad vi kanna ge, består dels i tavtologi, dels i de oförsvarligaste språkliga bockar. Undrar, om det anförda är nog för att öfvertyga om hr förf:s och bokens absoluta pduglighet, Vi kunnå verkligen ej egna större utrymme ät en detaljgranskning, som — fullständigt utförd — skulle upptaga ännu många spalter af vår tidning och blifva ytterst tröttanda genom det ideliga nppräknandet af bovis på en i sanning sällspord okunnighet. En salimän anmärkning måsta vi likväl bifoga, nemiigen den att, om än enskildbetsrna i arbetet vors lika sorrekta och tillförlitliga, Bom de sida för sida, nöstan fad för rad visa sig vara mot jatsen, boken i sin helhet likväl måste irabbas af en bestämd förkastelsedom. Hr örf. saknar ända till skymten af en aning om den uppgifta fordrisgar, somhan sig örelagt. Handelsgeogråfien bestör lika itet, som geografien i öfrigt, af ett löst ippradande, ett oorganiskt hopande af från varandra fristående, från sina förutsättingar skilda och till sin verkliga betylelse oförklarade fakta, vårdslöst kastade, väsentliga och oväsentliga, om hvar andra, Her af siffror som dels, trots sin skenbara orecision, äro oriktiga, dels — i saknad af emförelsemoment — intetsägande. Destta ir hvad hr förf. bör lära sig förstå, innan lan vidare försöker sig som förf. af lärovöcker i geografi, hvarförutom han äfven lessförinnan bör inhemta först och främst lementen och sedermera, om möjligt, något nera af den vetenskap, i hvilken han upp: räder som lärare och författare. Om vi ramdeles återfinna honom bättre rustad efer sådana förberedelser, skall det vara oss tt nöje att erkänna hans egen och hans örfattareskaps förbättring. 2 SN me OM je ba 2 ar La kt kr NK fr kär 2 Et fr AR FAN. FER ht