dervisnib i teckning och oljemålning, Här u bildade hon sig vidare och uppehöll sig de fö jande åren medelst kopiering i galleriet, hva jemte hon på lediga stunder sysselsatte sig me litterära arbeten. Synnerligast öfversättningai För omkring 5 år sedan började hon emellerti lida af en elakartad ögonsjukdom, som små ningom tvang henne att öfverge de arbeter medelst hvilka hon dittills uppehållit sig, oc som slutligen under loppet af sistlidet år ut vecklat sig till fullkomlig blindhet. — I dett sitt hjelplösa tillstånd blef hon bisprungen a några deltagande tyska damer, som ombesörjd hennes intagande i härvarande diakonissanstalt Efter flere gånger upprepade operationer erhöl hon sistlidns November och December månade sin syn tillbaka så till vida, att. hon kan skönj: dagens ljus, men ej heller mera. På ett full ständigt tillfrisknande är det icke att tänka. för klarar hennes läkare. Hon skall således aldrig kunna återtaga sin sysselsättning såsom målar inna. — Under dessa omständigheter har ho tänkt sig möjligheten af att slå in på en anna väg för att nå sitt lifsuppehälle, nemligen ge nom upprättandet af en pension härstädes, och ehuruval jag hyser mina tvilvel om att någo sådant med framgång kan sättas i verker, ha jag emellertid erbjudit mig att i Sverige föran stalta en insamling för henne genom ett upp rop i den svenska pressen, Men äfveh i bäste fall skulle resultatet af ett sådant länge nog låta vänta på sig, och fröken kerman befinnes redan nu, såsom förut är nämndt, helt och hålle blottad på alla tillgångar. I Sverige har hor ingen familj och inga vänner, till hvilka hor skulle kunna vända sig. Den menniskovänligs hjelp och det understöd hon funnit hos några tyska damer kan af lätt förklarliga skäl ej på räknas för en längre framtid; och under alla omständigheter skall man, jag hoppas det, ilik het med mig hålla före, att understödjandet af en olycklig och nödlidande landsmaninna icke fteslatande bör öfverlemnas åt främlingar alena. Det är historien — man läser det mellan raderna — om ett lif, fullt af försakelse, kanske nöd, af ständiga sträfvanden och brustna förhoppningar. Men arbetet, ået oaflåtliga, skäukte åtminstone bröd. Så kommer blindheten, olycklig för enhvar. olyckligast kanske för den, som i likhet med henne i dubbelt mått behöfver färg och ljus för att kunna lefva. Intet under då, om heoanes olycka behjertades af främ. lingarne omkring henne. Den ofvanståenduppmaningen föranledde en insamliag bland skandinaverna i Dresden, tyska damer för anstaltade ett lotteri och dem olyckliga fröken Åkerman erhöll medel nog för sitt lifs uppehälle för en liten tid. Men, skrif ver Henrik Ibsen i det bref, som föranled denna uppmaning, från den 1:sta Juli skall hon stå alldeles hjelplös och ntolvttad om icke hemma i Sverige nägot göres för henbve, ty de skandinaver som uppehållit sig här i vinter äro borta vch de tyska damerna ha låtit mig veta att de icke se Big i stånd att gifva mera Bör icke kännedomen om detta vara nog för att förmå den menniskovänlige att räcka en hjelpsam hand åt den nödlidande, olyckliga, hardt nära blinda landsmaninnan i Dresden? Vi tro det, vi tro att Henrik Ibsens uppna ning ej skall vara förgäfves. Bidrag kunna sändas direkt till Henrik Ibsen, som dock icke stannar i Dresden längre än till den 15 Jali (adress: Wettiner-strasse 22) och kupna äfven lemnas ä Aftonbladskontoret vid Mynttorget. vådsälran SA