TVTellqust röster till ett värde af 1,419 riksdal :S0 öre. Närmast härefter i ordningen komn häradshöfdingarne Ursell, Svalander och Koc .— Hjortarne vid Ottenby. Till K. M:ts a görande föreligger för närvarande en fråga, vi serligen icke af någon riksvigtig beskaffenhe men som i alla fall för en och annan tord hafva ett visst intresse. Frågan är, så att säg: en humanitetsfråga och gäller, om icke utrotande åtminstone bortskaffande af den i mer än tvenn århundraden vid Ottenby stuteri på Öland befint liga hjortstam. En kort historik öfver tillkom sten och fortvaron af dessa hjortar vilja vi föl utskicka. En med förhållendena vid Ottenb väl bekant person omnämner, att djurens vistand derstädes härteder sig från ett beslut af konun, Carl X unejer den tid denne uppehöll sig p Borgholm, att medelst anläggande af den sträc mur-som. skiljer Ottenby från det öfriga Öland och hvilk en, då den uppfördes, skall hafva haf en höjd af 10 fot, göra kungsgården Ottenhb; till en fegtpark, dit hjortarne från den öfrigi delen. af ön indrefvos. Under hela denna tid a omkrmg 200 år har, efter hvad man af traditio nen kunnat inhemta, ingen inblandning af indi vider från annan stam egt rum, och det är in tressant — yttrar nämnde person — att se hurt ex djurstam under så lång tid kunnat i en iso lerad trakt bibehålla sig utan att i något afse. ende urarta — åtminstone synes det så, om mar jemför de vid Ottenby befintliga med dem, som finnas i Skåne och utlandet. När år 1812 kungs gården utarrenderades, beslöts, att de hjortar. som då funnos, skulle försäljas å offentlig auk. tion, hvilket till en del skedde. Dervid skall då hafva uppkommit en så -ohygglig massacre 4 de friclösa djuren, som af ovana jägare skada. des på ett så rysligt sätt-, att arrendatorn af kungsgården fann sig föranlåten inropa alla osålda hjortar. De ståtliga djuren undgingo sålunda, genow, enskild persons ömhet om dem, den öfverhäagande faran att denna gång tillintetgöras. Vidare meddelas att, då år 1830 stuteriöfver äralser. öfvertog Ottenby, hjortarne skänktes till dåvarande stuterichefen med muntligt förbehåll, ?.tt hjortarne icke finge utödas. Sedermera år 1864 skänktes de af denne, som ansåg dem vara ett regale, till konung Carl XV. Pfter denna kortfattade berättelse om hjortarne vid. Ottenby. må det tillåtas att återgå till sjelfva frågan om den fara. som nu sväfvar öfver de Arma hjortarnes hufvud. Jemligt en k. skrifvelse den 1 Nov. 1872 åligger det stuteriöfverstyrelsen att till K. M:t inkomma med utlåtande om och i hvilken atoträckning jordegendomen vid Ottenby kungsgård kan och bör för dervarande stuteris räkning utarrenderas. Chefen för stuteriöfverstyrelsen har uti ett memorial funnit sig nödsakad — såsom han säger — att först få undanröjdt ett väsentligt hinder för en sådan utarrendering eller att från stuteriets egor få aflägsnade de derstädes till ett antal af omkring 200 befintliga hjortarne. I memorialet yttras hland annat: Dessa djur, hvilka onekligen bidraga till trefnaden på stället, uppehålla sig vanligen i den på stuteriets egor belägna skogbegäxta ängsmarken Ottenbylund, som visserliZen är inhägnad med en stenmur, ehuru icke nog hög att förhindra det djuren ströfva omkring och förorsaka stor skada å den utanför muren växande säden; hvarför icke någon lär finnas hugad att öfvertaga jordegendomen på arrende, så framt hjortarne skola qvarblifva.Vidare och i betraktande af den skada hjortarne tillika förorsakade å den uppväxande ungskogen, anser stuteriets chef. om jordegendomen vid Ottenby icke skulle blifva utarrende rad, att de derstädes befintliga hjortarne ändock borde bortskaffas, och hemställer att vederbörande borde bemyndigas att under detta år gå i författning om bortskaffande på det sätt af hjor-. tarne, att lämpligt ental kunde transporteras till andra djurgårdar i riket och att de öfriga må afses för hofvets räkning och fördelas mellan nuvarande och f. d. chefen vid Ottenby. Stuteriets såväl förre som nuvarande chef är af annan åsigt. Den förre har förklarat, att det vore hans på erfarenhet grundade öfvertygålse, att hjortarne vid Ottenby, om de genom lecimering hölles inom ett någorlunda inskränkt antal, ej förorsakade någon väsentlig skada på kungsgårdens egor och den senare antager, att dessa ädla djur, hvilka alltid ansetts utgöra en af Ottenby kungsgårds herrligheter, icke, så länge antalet hålles så lågt, som det under senare tiden varit, förorsaka å kungsgårdens egor någon synnerlig betydlig skada. Hjortarne vid Ottenby hafva i denna vitalfråga för dem erbållit en förespråkare jemväl i riksmarskalksembetet, som bland annat anfört att, enär, beträffande först k. Djurgården här i hufvudstaden. det antal af omkring 130 dofhjortar,som för Rärvarande der fumnes, vore det högsta, som med afseende på tillgången till sommarbete inom det för hjortarne inhägnade, numera obetydliga område kunde underhållas, någon tillökning deruti på annat håll icke utan stor olägenhet kunde ega ruva samt att icke heller å djurgården vid Gripsholm någon ytterligare insättning af hjortar kunde ifrågakomma. Det skulle vara i hög grad beklagligt, om icke till skyddande af Ottenby knngsgårds inegor och ungskog skulle kunna utfinnas någon annan utväg än fullkomligt utrotande af dessa ädla djur, hvilka under sekler omhuldade af framfarna konungar m. fl., enligt stuteriöfverstyrelsens eget medgifvande, onekligen bidroge till trefnad på stället och, på sätt erinradt blifvit, städse ansetts utgöra en af kungsgårdens herrligheter. På dessa och i öfrigt andragna skäl afstyrker riksmarskalksembetet den gjorda framställningen om hjortarnes bortskaffande på sätt föreslaget blifvit. Den tvåhundraåriga hjortstammens öde lär nu, såsom nämndt är, vara hänskintet till K. M:ts afgörande; och ehuru obestridligt är att den gör skada vid Ottenby och derför törhända borde straffas, är det i alla fall att hoppas att K. M:t måtte låta denna gång nåd gå framför ms (D. B. Egendomshandel. Strömstads tidning berättar: Kammarherren J. G. W. Belfrage och meddelegare hafva till norrmannen Nils Hansen försålt den natursköna skogsegendomen Dyne i norra Bohuslän, 1 mil från Strömstad, för 80,106 kr. utan inventarier. Den i Alunda socken i Upland belägna egendomen Kydingeholm, 2, mantal säteri, har i dessa dagar jemte underlydande samt med LA a ig ER ta SEE