nerligt, och tidningen slutar med att antyda att dessa imperialistiska manövrer, som är af den beskaffenhet att störa landets all männa lugn, mycket väl kunna leda til stränga repressiva åtgärder af regeringer Afslöjanden erhållas från alla håll och kan ter. En landsgortstidning berättar, att er bonapartistisk komit, som har sitt säte : Påerizueux, har sändt omkring ett cirkulär till tjenstemännen vid statens embetsverk. för att erhålla deras underskrifter till för mån för ett vädjande till folket. Upprät tandet af en bonapartistisk tidning i Mar seille tillkännagifves. I Limoges har blif. vit tryckt en broschyr med titel La Haute Vienne a Clviselhurst, la 16:me Mars 1874 hvilken blifvit utdelad i en oerhörd mängd exemplar och i hvilken skildras sammanträffandet mellan nämnde departements delegegerade och Napoleon III. Rouher, som i allmänhet icke misstänkes att vara synnerligen gråtmild eller vekhjertad, påstås i broschyren ha gråtit som ett barn, då prinsen uppläste sitt tal, och den innehåller äfven ett svassande loftal öfver Bazaine. Fotografien spelar en stor roll i de bonapartistiska komplotterna. Janvier de la Motte, en son af den famöse prefekten i Eure, hvilken under Thiers regering blef dömd för underslef, och till hvars förmån Ponyer-Quertier vitnade med en indisceretion, som kostade honom hans plats i kabinettet — denne herre tyckes ha godt om båle tid och penningar och har tillkännagifvit, att han skall sända en fotografi af kejserlige prinsen till hvem helst, som anhåller hos honom derom. TI ett bref till Journal d Angers tillkännager han nu, att han afsändt genom posten och på annat sätt utdelat öfver 7000 fotografier. En bekant bonapartistisk deputerad är sysselsatt med en dylik utdelning i ett annat departement. Slutligen offent: liggör Milano tidningen Perzeveranza en lång artikel, i hvilken den drager i härnad för pring Napoleon Jerömes anspråk på högsta makten i Frankrike — vare sig som kejsare eller som republikens president, enär han är lika väl qvalificerad för båda ställningarna. Det pästås att artikelförfattaren är prinsen sjelf, men intet bevis finnes derför. Säkert är dock, att artikeln gensst btergafs af Avenir d Auch, hvilken gäller för prinsens Moniteur eller officiella tidning. Tydligen är tvisten mellan de båda grenarne af huset Bonaparte långt ifrån bilagd. Såsom telegrafen redan meddelat, egde den 24 dennes en stor bankett rum i Loidon med anlednisg af Disraelis, lord Derbys och markisen af Salisburys upptagande som hedersmedlemmar i The Merchant Tailors Company (bandelsskräddarnes gille, en af Londons äldsta och inflytelserikaste köpmanstöreningar, stiftad år 1300). Omkring 200 personer deltogo i banketten. Sedan skålar blifvit föreslagna för kyrkan och drottningen, för prinsen af Wales, borgare och handelsskräddare, hertigen af Edinburgh, borgare och handolsskräddare, och de öfriga medlemmarne af familjen samt för hennes majestäts ministrar, tog Disraeli till orda och höll ett längre tal, uti hvilket ban förherrligade torypartiets bedrifter. Vi hafva, sade han, förenat religiös fribet med en nationel kyrka, vi hafva upprätthållit de monarkiska och religiösa institutioner: na, vi hafva antagit frihandelsgrundsatsen, utan att sätta vår ivhemska obeskattade industri på spel. Folket är lungt, lyckligt och belåtet, och oaktadt förhållandena i utlandet i mänga hänsbenden äro osäkra och l. vacklande, skall min ädle vän bredvid mig (lord Derby) dock kunna säga er, att stor-. makterna aldrig visat en så stark och, som. jag tror, en så allvarlig önskan att vinnal Englands sympati och vänskap. (Bifall). Vi kunna lyckönska oss, att landets befolkning både hyser förtroende och kärlek till våra politiska institutioner, och detta har sin grund i den politiska erfarenhet, som den puvarande generationen gjort. Så många omvexlingar och stora förändringar hafva egt rum, dynastier hafva fallit, kejsar-) dömen hafva förgåtts att folket kommit att tänka på, hvad som egentligen kan vara orsaken till vårt samhälles styrka och stabilitet. Det har insett, att tronens majestät är lagens majestät, att öfverhuset trots ärftligheten är en representativ senat, att underhuset representerar två millioner valmän och att de öfriga 30 millionerna undersåtar finna den bästa garanti för gina rättigheter i den nuvarande konstitutionen. (Lifligt bifall.) Dorefter vidrörde Disraeli den kyrkliga frågan, försvarade allmän religionsfrihet och bestred, att den anglikanska kyrkan befann sig i lägervall, Han Bade, att man i religionssaker mäste vara moderat och icke låta förleda sig till förföljelse mot annorlunda tänkande, samt slöt med den anmärknivgen, att det engelska folket hade uppnått en ståndpunkt, som gjorde det till ett mönster och en uppmuntran för den öfriga verlden, Utrikesministern lord Derby tog derefter till orda och tackade för den utmärkelse, som kommit honom till del, hvarefter han fortsatte sålunda: Hvarje sak har sin tid — jag skall nu icke plåga er med ett poitiskt tal. Jag tror ej, att en statsman bör stöta i basun för sig sjelf, oaktadt man I ett fritt land som England är temligen förtrolig med detta slags musik. (Munterhet.) Men det får jag säga, att om någon i Febrnari månad 1869 hade förutsagt mig att jag och mina vänner 1874 skulle bekläda de platser, vi nu ieneha, skulle jag ansett hannm fär mara aongeviniok än sne P3. kt sh RA ht FR 10 00 JR Så AD b NR om RR f—N RO