sill allmänheten vänder sig genom oss eu af brödrariket: förnämate skalder med en bön om bjalp ett barn af värt eget land. Det äHenri Ibsen, som från Dresden manar oss att på kalla dena svenska menniskoväsliga allmän hetens bistånd ät ett nödiidande svenskt f-.nntimmer derstädes. Hennes enkla histo ria och hennes ställning skildrar han, i ev den 22:ira Februari daterad, till skanvina verna i D esden riktad appmaning om ua d:r-töd på förljande sart: Fröken Åkerman, född i Skåne, ankom för omkring 12 år sedan hit till Dresden efter att uuder någon tid ha i Kjöbenhavn åtuvjutit un dervisniug i teckning och oljemålning. Här utbildade hon sig vidare och uppehöll sig de föl jande åren medelst kopiering i galleriet, hvarer bon på lediga stunder sysselsatte sig med itrerära arbeten. synnerligast öfversättningar För omkriog 5 år sedan började hon emellertid lida af en elakartad ögonsjukdom, som små: ningom tvang henne att öfverge de arbeten. medelst hvilka hon dittills uppehållit pig. och som slutligen under loppet af sistlidet år utvecklat sig till fullkomlig blindhet. — I detta Bitt. hjelplösa tillstånd blef hon bisprungen a! nigra deltagande tyska damer. som ombesörjde hennes intagande i härvarande diakonissanstalt Efter flere gånger Dpprepade operationer erhöll bon sistliduwe November och December månader sin syn tillbaka så till vida, att hon kan skövja dagens ljus men ej heller mera. På ett fall ständigt tillfriskoande är det icke att tänka. förklarar hennes läkare. Hon skall således aldrig kunna återtaga sin sysselsättning såsom målarinna. — U-der dessa omständigheter har hon tänkt sig möjligheten af att slå in på en annan väg för att nå sivt lifsuppehälle, nemligen gebom wpprättandet af en pension härstädes, och ehuruval jag hyser mina tvilvel om att något Bådant med framgång kan sättas i verket, har jag emellertid erbjudit mig art i Sverige föranBtalta en insamling för henne genom ett upp rop i den svenska pressen. Men äfven i bästa fall skulle resultatet af ett sådant lange nor låta vänta på sig. och fröken Åkerman befinne redan nu såsom förut är nämndt. helt och hålle blottad på alla tillgångar. I Sverige har bon ingen fawij och inga vänver, till hvilka hov skulle kunna värda sig. Den menniskovänligs hjelp och det understöd hon funnit hos några tyska damer kan af lätt förklarliga skal ej på räknas för en längre framtid; och under alla omständigheter skall man jag hoppis det, ilik het med mig hålla före att understödjandet af en olycklig och nödlidande landsmaninna icke uoatande bör öfverlemnas åt främlingar allIena.: Det är historien — man läser det mellan raderna — om ett lif, fullt af försakelse, kanske nöd, af stänsiga sträfvanden och beustva förhoppuvingar. Men arbetet, det paflitliga, skä kte ätminstoue bröd. Sk ko: mer blindheten, olycklig för enhvar, lyckligast kanske för den, som i likhet med benna i dubbeit mått behöfver färg och ljns för att kunaa lefva. Iatet under di, om heanes olycka behjertades af främ lingarne omkring henne, Den ofvanstående tppmaningen föran!edde en insamliog bland sBkavdinav.rna i Dresden, tyska damer förinst Itade ett lotteri och den olyckliga fröken Åkerman erhöll medel nog för sittlifs ippehälle för en liten tid. Men, skrif rer Henrik Ibsen i det bref, som föranled lenna uppmaniog, fråa den 1:sta Jul: skall hen stå alldeles hj.lp ös och ntölstras m icke hemma i Sverige nigot göres för ene, ty de skandinaver som uppehållir iz här i vinter äro boria och ne tyska la nerna ha lätit mig veta att de icke se ig i stånd ati gifva mera Böricke känjedomen om detta vara nog för att förmå len menniskovänlige att räcka en hjolpsaw and åt den nöålidande, olyckliga, hardt lära blinda landsmaninnan i Dresden? Vi ro det, vi tro att Hevsik Ibsens uppma ivg ej skall vara fö gäfves Bidrag.kunn:i ondas sderekt till Boamrik Ibsen, som dock cn stannar i Dresden längre än til des 5 (Jai (dress: bla gr s8e 22) och tynna äfven lemnas k Aftöni Viadskontoret 12 Mynttorget.