— ERNA FÅNGENSKAP. BOMAN I TVÅ DELAR AF OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF C.C. De talade om skön konst, de sist beprisade taflorna, om målning i modern och medeltidsstil — han med öfverlägsenhet och mycken sakkännedom — hon med begär att vilja veta något nytt. Öfverstens melodiska stämma och blida minspel gjorde slutligen de Vigne ytterst otålig; han reste sig häftigt och underrättade om att klockan var half sju och tiden inne att begifva sig af. De gäster, som behöfva vänta på 058, skulle, om de kände anledningen till vårt dröjsmål, för visso ej hafva svårt att ursäkta oss, sade öfversten med ett förbindligt isende, under det att han fortfarande betraktade Alma. Han skall säkert skämma bort henne, tänkte de Vigne inom sig; ingen qvinna är stark pog att motstå hans och Curlys smicker, Jag tycker om din lilla lady, de Vigne, sade Sabretasche under äterfärden; hon är förtjusande att skåda, har en god och värdig hållning samt ett briljant hufvud. Hon är inte min, sade de Vigne högdraget. Nåväl! Hvad som ej är kan väl bli. Ingalunda; jag trodde inte att dina be grepp om min heder, eller snarare brist på sådan, vore öfverensstämmande med Vane Oastletons. Det äro de ej heller, min vän, sade öfversten med mildt allvar; men lik honom känner jag verlden och vet, att ett vänskap: ligt förhållande mellan en så ung och älsk9) Be AB. nr Sher 197—104, 106, 109, ul ig VESA 1