FÅNGENSKAP. ROMAN I TVÅ DELAR t AP OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (. C. Violets ögon strålade af den innerligaste glädje vid åhörandet af hans med nästan vemodsfull högtidlighet fälda yttranden. Hans hand hvilade på henneg, rodnaden kom och gick öfver hennes fagra ansigte, på läpparne dröjde ett blygt småleende, och de stora, talande ögonen fuktades af förtjusning öfver den öppenhjertiga beundran han visade henne, Med en kort, halfqväfd suck drog han bort sin hand, vände sig om och betraktade några i närheten blommande växter. I Några ögonblicks ljudlös tystnad inträdde, en skugga af vemod smög sig öfver Violets nyss så strålande ansigte; hon såg hastigt upp. Hvarföre talar ni alltid om er ungdom, som om den för längesen vore förliden. Ni är just nu i edra bästa år. Mitt hjertas ungdomliga fröjder äro för alltid försvunna. Skulle de inte kunna återkomma? Kanske, men de få inte. Violet undrade ett ögonblick öfver det dunkla svaret. Hvilken mystisk skugga är det, som hvilar öfver ort lif? frågade hon ofrivilligt. Babretasehe betraktade henne med ett ut tryck, som talade om oändlig sorg. Väck icke min demon ur sin lätta slummer, 181 den hvila så länge den kan. Men Violet då ni i den verld, der vi båda äro tongit vande, hör mitt namn med klander, hvisk ) Se A. B. n:r 88-098, 05, 97—104, 106, 109, 111, 112, 114—118,