At de tio föredragen utgöra de tre första en inledning, som i allmänna drag tecknar nutidens skaplynne och sträfvanden i religiöst hänseende. I våra dagar, liksom ofta förot, måste den kristna tron kämpa för sin tillvaro emot fientliga makter. Det är . somi vore Kristus försvunnnen ur kristenheten och närvarande endast i minnet; trons omedelbara visshet blir allt mera sällsynt och i dess ställe har trädt den visshet, som eröfras steg för steg genom den vetenskapM liga forskningens. mödesamma letande efter sanningen. Men skall tron fullständigt undanträngas och aflösas af vetenskapen, då blir sanning på första hand och all personlig visshet om hvad lifvets mening är omöjlig att ernå för de många, som icke hafva vare sig tid eller förmåga att sjelfve blifva vetenskapsmän; de måste då låta sig nöjas med att tro på andras auktoritet; men dermed äro frihet vch jemlikhet bland menniskorna omöjliggjorda, och tiden med dess starka kraf härpå har råkat i olöslig motsägelse med sig sjelf. Kan åå andra sidan tron berga lifvet åt sig endast genom att slå det fria tänkandet i bojor, då har sanning gjorts omöjlig att finna för menni skorna, ty saining är till endast för en öfvertygelse, och En dfvertygelåe vinnes endast genom tänkande i enlighet med tankens egna lagar. Uppgiften bliraå ätt finna en utväg, hvarigenom tron och vetandet kunna sämjas bredvid hvarandra, utan att den ena behöfver eller är i stånd att göra intrång på den andras område. Första vilkoret för en: dylik förlikning mellan den kristna tron och vetenskapen är Undanrödjandet af de odugliga och vilseledände försöken till-en vetenskap om det religiösa, Denna skenvetenskap, som. prålar med vetandets namn, men är främmande för dess sanna väsen, är — teologien. Med hänsyn. till läran om: teologien såsom ett hinder för såväl trons som vetandets rätta utveckling är vär förf. en trogen lärjunge af sin-berömdemästare filosofen professor R. Nielsen. Ett af denne sistnämndes under en mbngärig författare. och föreläsareverkkamhet ihärdigt fasthållna syften har I varit teologiehs fullständiga tillintetgörande. Utrotningskriget emot teologernas mångfärgade dogmatiker. föres, af prof. Nielsen .Ji kristendomens och den sanna:trons namt, ty. bland tidens kristendomsfientliga makter Lär teologien ingalunda den minst: farliga. I Derför lyder hans fältrop så: skall kristendomen fram, måste teologien skaffas ur vägen, ty teologien bortfuskar (forqvakler) sjelfva den kristna principen. (Jfr. t. ex. lOm Hindringer og Betingelser for det aandeI lige Liv i Nutiden. Sexten Forelesninger, I holdte ved Universitetet i Christiania. Sep: Itember—Oktober 1867 af R, Nielsen.) Hvarpå grundar sig nu den i fråga varande an klagelsen emot teologien? På fastställandet lat den sanna vetenskapens nndersökningsI metod, hvilken teologien är oförmögen att lJanvända och alltså oberättigad att kallas Jen vetenskap; All vetenskap börjar med det oemotsägliga i -tankens eller. de yttre tingens I verld och räcker så långt som det från denna I utgångspunkt kan dragas nödvändiga slutledningar; innanför dessa gränser ligger-all ver. I tenskaplig visshet. Men hurudant är teologiens förfaringssätt? Hennes utgångspunkt är så litet en oemotsägligt sjelfklar och säker, attden tvärtom är i högsta grad omtvistad och osäker; utgångspunkten är nemligen läran om de bibliska skrifternas linspiration och oförfalskade beskaffenhet uti alla stycken — ett antagande hvari teologien söker en borgen för sanvivgen af de dogmer, hon tror sig hafva funnit uti bibeln i mer eller micdre utvecklad form. Men inspirationsteorien är påtagligen alldeles -ohällbar;.det låter sig på intet vis bortresonnetas att de bibliska skrifterna innehållå mångfaldiga felaktiga uppgifter, skiljaktiga berättelser om en och samma sak, 0. 8 Vv. Vidare: då teologien sysslar med att vetenskapligt bevisa kristendomens sanning, får hon till motståndare äfven naturvetenskapen och filosofien. Astronomien, geologien och de öfriga naturvetenskaperna kullslå skoningslöst teologiens verldsbyggnad, ett inbilloiogsfoster fotadt på inspirationslärans bräckliga grundval; filosofien betonar den klara sanningen, att hvad. helst som bryter tillvarons förnuftiga sammanhang är. förpuftsstridigt, och att det är otänkbart och hädisktatt tala om något sådant med hänsyn tillgGud, lika otänkbart som att 243, fastän i hvardags lag — 5, dock väl dä och dåskulle genom ett underverk kunna blifva 7 eller 9. Hvad blir nu slutsatsen ur det här anförda? Den, att ingen förlikning kunde uppnås mellan tron och vetandet, såvida den ortodoxa inspirationsteoriens anhängare hade rätt i påståendet, att de bibliska skrifternas kela innehåll måste utan aforatning fästhhllas i tron såsom en guddomlig sanning. Men detta påstående är ett grund falskt och oberättigadt. Den sanna tron är iogalunda ett teoretiskt försanthällande af -dogmer-eller -berättelser om yttre tilldragelser; icke heller kommer det i främsta rommet-an på huru mMytket man tror, men på trons uppriktighet och innerlighet; m. a. o. tron är företrädesvis en det pörsonliga uppsätets och viljans angelägenhet, i det att den enskilde genom ett fritt personligt val vänder sig till, Gud och beslutar egna sin varelses alla krafier åt främjandet af Guds rikes tillkomst i menskligheten. Som nu troens forudsetning er et rent personligt, valg, så er dens bevis et rent personligt, den. enkeltes rent personlige voksende vished for-at han ved göddommelig Hjelp vinder sig selv, får sin villie udfriet og vokser i-evne til at elske og tjene Gud og mennesker. Denne vished er ingenlunde ui.modsigelig for andre, den beror på et vid Inesbyrd i min egen samvittighed, som kun kan have ubetinget gyldighed for mig selvs; häraf följer då att al tale om en trosvidenskab (teologi) er ugyldig, såsnart vi ere klare over, at videnskabens område er der, og kun der, hvor man fra det ruimodsigelige slutter til det dörmed nödvändigt sammenbengende. : Derför må ste det fasthållas, at alt, hvad behöver ahdre grunde end personlige til at forvisse mig om falder udenfor troen og dens interesse. Denna vigtiga sats förtydligar förf. ytterligare i följande ordalag: Hvad Jsäledes. naturvidesskabeni taler om: univer: sets bygning, om solens og jordens indbyrdes forhold og bevegelse i rämmet, om stjernernes störrelse i forhold til jorden, om tiden for jordklodens udvikling o. s. v. falder altsammen ndenfor troen:. visheden lom disse ting kan ej Haves uden vidlöftige undersögelser ad iagttagelsens og -erfarinens vej i det udvortes; tröens vished skal jeg kunne vinde: ved at iagttage troens virkning: på mig selv. Det var i virkeligheden forferdeligt, om der krevedes af Talle troende en overbevisning om, at verden ler skabt:i sex dage! thi selvfölgelig kan jeg ikke i min egen samvittighed finde no I8et om den ting;,— — skulde jeg have virkelig vished, mätte jeg blive videnskabsI mand, Beolog; Så måtte Gud egenlig kun I visre on Gud for professorer og lerda folk; THA man. sima: tishalen.dartar limver for RAT RN — so Br fb Rel 2 Å