Litteratur. Dansk Protestantisme ved S. Kierkegaard, N. F. S. Grundtvig og R. Nielsen. Ti Forödräg holdte på Borchs kollegium i foråret 1873. Af Frederik Jungersen. (Kjöbenhavn, Carl Schönbergs forlag.) Den danska nationens andliga utveckling i våra dagar uppbäres och styres i dess bästa lifsyttringar af en grundstämning, som rättast torde betecknas såsom ett lefvande och frimodigt hopp. Ingen annan nation har i den nyaste-historien varit förd så nära intill undergåvgens brant; för ingen annan ter sig framtiden sä olycksbådande, om man uteslutande fäster sig vid den fiendes makt och sinnesart, som nu lig: ger på Jur i det danska land, der för tio år sedan Dannebrogen svajade från. Dybböls skansar. Hotande faror från söder, ingen säker hjelp att påräkna från annat höll, våldsamma partistrider och söndringar på samhällslifvets vigtigaste områden, i politiken, kyrkan, skolan och litteraturen — sådan är ställningen för det närvarande ; och döck jublar. nu starkare än någonsin det tillitsfolla framtidshoppet i den Grundtvigska fosterlandssången: Fedreneland! Som paa Afgrundens Rand, Midt i Bölgerne blaa Skal du blomstrende staa Med din Mai og med dine Kjerminder, Som en Mö med letrödmende Kinder; Du endnu har det Bedste tilbage Det laa gjemt hos den: Gamle at.Dage. Der ligger uti sångens ord en klar hän: tydning på hvad som utgör det ifrågava-: rande hoppets .egentliga. grundval, nemligen den religiöst-patriotiska öfvertygelsen, att Danmark ännu har det Bedste tilbagev, att denna lilla nation har sig förelagd en stor. och maktpåliggande framtidsuppgift till hela mensklighetens fromma. Vi hafva redan för någon tid sedan utförligt redogjort för grundfankarne uti detta på dansk botten uppkomna åskådningssätt rörande Danmarks och öfver hufvud den skandinaviska nordens kulturhistoriska mission, till. hvilket ett motstycke finnös i talrika uttalandön i alldeles samma syfte af flera bland våra främste män i Sverige och Norge (jemför uppsatserna Om Danmark framtid; farhägor och förhboppningar, i denna tidning Maj Juni 1873). En anledning atti korthet åter: komma till det innehållsrika ämnet, hafva vi erhållit genom kasdidat F. Jungersensa synnerligen läsvärda skrift om Dansk Protestantisme i dess senaste utvecklingsförmer. Det är en bok, som förtjenar finna många och uppmärksamma läsare bland den svenska allmänhet, som med deltagande följer förhandlingarna angående tidens reli giösa fråga. Icke rätt många, vare sig bland den förstenade konfessionalismens anhängare eller bland vännerna af den nyreformatoriska rörelsen på det kristna församlingslifvets område, skola obetingadt kunna instämma uti hvarje at förf. framstäld åsigt; men alla skola i hans bok finna hvad som är långt bättre än färdiggjorda dogmer — tankar som egga till eget sjelf. ständigt tänkande i-menniskolifvets högsta frågor. å För sitt uppträdande har hr Jungersen sökt en anknytningspunkt uti ett spörsmål, som nyligen blifvit stäldt på dagordningen i hans fädernesland. Det har på senaste tiden blifvit en jargon inom ett fåtaligt men duktigt larmande kotteri af oförsonlige bland de yngre danska litteratörerna, att Danmarks hela andliga lif numera företer idel .stagnation, reaktion, död och förruttnelse — påståenden, som med fröjd och gamman upprepats af tyska pamflettskrifvare. Slutsatöen ur den angifna förutsätt ningen drages i något olika riktning afbeskyllningens upphofsmän och af deras tyske eftersägare. Under det att de sistnämnde uti den antydda upptäckten finna ett nytt bevekande skäl att påtruga Danmark den ungdomsfriska; tyska kulturens välsignelser — naturligtvis med bajonetten, då det ej tyckes kunna:ske med godo — kräfva de yngste danske samhbällsförbättrarne en ope ration af annat slag: franskt blod, helst från Voltaires och encyklopedistarnas tidehvarf, bör, mena de, ingjutas i den domnande samhbällskroppen, för att dess pulsar åter må klappa med nytt-lif. Hr Jungersen godkänner ej resonnemangets utgångspunkt och måste derför äfven på det bestämdaste förkaståv slutsatsen i bådadera dess skiftningar. Långt ifrån att göra gemensam sak med pessimisterna i veropen öfver hvad de stämpla säsom inhemskt stillastående och reaktion, framhäller har med styrka de mänga talande intygen om ett i sanning storartadt framåtskridande inom Danmarks nyare odlingshistoria. Når det har varet sklenge, yttrar han, inden Nordens åndelige krafter i nyere tid kendeligt kom med-til historiens store opgaver, så har det måske tidligere stået både for os selv og för fremmede, somom grunden var mangel På ködsevber. Dette vil nu ikke lengere kunne siges; thi spörges hvor f. eks. kunsten i nyere tid har tagit sit egenlige fremskridt, så må svarbs: her, med Thorvaldsen, den störste efter Fidias dage; hvor har hyere poesi gjort sit betydvingsfuldeste arbejde? her, thi her har den genskabt den folkeånd, der har -båret middel alder og nytid; hvor bar:f. eks. sprog granskningen nu gjort sit. störste fremskridt? hermed Rasmus Rask; hvor er det störste fund-gjort indenfor naturvidenskabens område? her, med Örsted; hvör er förhistorien:blevet eu virkelig videnskab? hör, med Thomsen, Vorså og Steenstrup. — Spörges videre: hvor er det egenlige frem: skridt gjort i kristelig henseende? da sva rer et stedse vokbende tal: her; med.Grundtvig; thichan har påvist de kristelige livs1 kilder og genvakt en fri menighed, der samler sig om dem. BSpörges: hvor har tenkningen staget sit fremskridt? så svares: her, med R. Nielsen; thi han har gennemklaret videns natur og derved fundet dens grense, han har videnskabelig overvundet pantheismen, og han har, på grundlag af 8. Kjerkegård og Grundtvig, gepnemtaenkt frihetens tanke og derved fundet troens grense, så at grunden til strid emellemitro og viden falder bort. (a. st.-sid. 96 f.) Alltek: striden mellan tro och vetande är bilagd för alltid; efter tuseråriga fruktlösa ansträngningar är den eviga freden omsider befästad i religionens verld, och detta storverk har bragts till ståndafsden danska protestantismens trenne heröör, Kjerkegård, Grundtvig och Nielsen, Ett ljufligt och-gladt budskap må väl denna underrättelse benämpas; för dess förkönnare. blir det emellertid nu en skyldighet att med klara och oomstötliga bevis kdagalägga det nya evangeliets sanning. Hr Jungersens bok: har till syfte att åvägabringa den här vid Iag erforderliga bevisföringen. Då han sinter sig till dem, som tänka stort om ; Danmarks framtid, stöder han sin öfvertygelse härutinnan företrädesvis derpb, att, enligt hans Beigt, i hans fädernesland på religionens område uppdagats den spring: mA mar An RR SL 2 ta MR Sn hill