FÅNGENSKAP.? ROMAN I TVÅ DELAR AF OUIDA. FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (. (. Stackars min gamle Cidsade han, serverande honom en portion perlhöns. Ni säger att jag förstör honom för jagten — och det mä vara, endast jag kan göra hans lif angenämt, Jag finner hos honom ett undantag från de flesta andra lefvande väsenden uti detta Via dolerosa; och det är follständig lycka och tillfredsställelse. Cid och jag äro oskiljaktiga vänner; vi hålla af hvarann — inte sant, gamle pojke ? Cid viftade på svansen och betraktade sin husbonde med tvenne de ärligaste, mest hängifna, stora, bruna ögon. Sabretasche brukade så ofta tala vid sin hund, att jag tror denne förstod honom likaväl som trots någon af oss. Vet ni, öfverste, det finnes säkerligen otaliga fruntimmer, sade du Lao, som ville gifva mycket för ett enda af de smoknamn ni slösar på er hund. Möjligen! Men anser ni att någon enda af dem i trohet och hängifvenhet skulle kunna jemföras med min Cid? Han skulle kunna lefva med mig i en lada och lifnära sig på gamla ben, lika väl som han nu sträc ker sig på sammetskuddar och håller till godo med kockens läckerheter. Sorgligt att säga — men det vackra könet underkastade sig nog icke dylika försakelser. Nej, för tusan i väld!s medgaf du Lao. Hvilken qvinna skulle vilja afstå sin operaloge eller sin modist? Förliden afton såg jag Nelly Lacquers, den britiske banktjen4) Se:A. B. n:r 88—93, 95, 97 och 98.