Den förflutna veckan kunde ännu icke bjelpå Sverige med en ny ministere, men skaffade dock en sädan ät bans katolska majestät Karl den sjände hvilket visär att Spanien ä.ven i sin allr nordlig:ste del är ett på ministrar visa fruktbarare land än vårt stackars Sverig. fastän vi kanske gått och inbillat oss, at ministerodlingen gjort framsteg äfven här och borde kunna gifva en ganska vacker afkastning. Huru skulle det egentligen gå med fäderreslandet, om vi icke hade staåtsrådet Bredberg, som så villigt ätager sig alla bördor inom konseljen? Civilministerp kan någon gång behöfva litet ledighet för att räta ut benen. och genast är hr Bro: berg beredd att taga civilportföljen om hand. Finansministern för möjligtvis per mikssion att sköta egna angelägenheter, och man kan. vara säker på, att det varder hr B-edberg, som mäste knoga med finansport följen. Justiiieministern anser sig länge nog hafva dragit sitt kors, och då lägges det på hr Bredbergs skuldror. ända till dess den rätte kommer och ätwinstone för en tid tager det af bonom. Det står i skriften. att de fingo fatt i en som bette Simon af Cyrene, den de lade korset uppå. Denne Si mon af Cyrene, korsdragaren, är nu statsråd och kallas Henrik Wilbelm Bredberg. En lycka är, att om vi också ilda bris på statsministrar, vi likväl icke sakna en sjelfuppoffrande, under korset dignande Si mon. Det är så mycket, hvarpk vi för öfrigt liaa brist. Osv prestbristen höra vi visserligen icke så aycket talas pu, som för några är sedan, men. afkastningen lär likväl hålla sig under medelmåtian, och det sksl! vara wycket ondt om godt utsäde, En för Btockholm k-n-ko lika obeharlig bit är patorligtvie bomtadsbristen, men hvilken,