Mörkret hade fallit på innan ankaret lättades och vi bjödo farväl åt den irländska kusten, Flertalet passagerare hade redan gått till kojs, och endast nög:a få dröjde qvar på däck för att uppfånga de sista solstrålarna från den enda stjerna, som lyste genom den mörka natten — Irlands yttersta fyr. Men snart slocknade äfven denna för våra blickar, och vi voro uteslutande med vår uppmärksamhet hänvisade till den lilla verld. som rörde sig inom fartygets relingar. Öfver oss och, som det tycktes, ej högre än masttopparna hängde en himmel svart som stenkol; under och omkring oss röto vågorna och kastade sitt fräsande skum öfver däc ket, medan en isande vind till det hela reatte en musik, som trängde genom märg och ben. Snart var ända till den sista passageraren försvunnen från däck för att mot vind och våg söka ett skydd i sin hytt. En resa öfver Atlanten kan naturligtvis gestalta sig ganska olika. Under sommarmånaderna är den, om ej särskildt ogynnsamma väderleksförhällanden inträda, att betraktas som en af da angenämaste lustturer man kan göra. De stora beqvämt inredda oceanbätarna erbjuda alla de beqvämligheter, vid hvilka man blifvit vand på ettförsta klassens hotell i land. Hundratals passagerare af alla nationer, klasser och åldrar bereda tillfäle till ett underhållande och omvexlande umgänge. Förträffiigt bord, god betjening, sällskapsspektakler, musik och dans samt promenader p5 det långsträckta däcket i skuggan af de höga seglen, fyllda af en svalkande bris — kortligen, allt hvad man till nöje och beqvämlighet billigtvis kan önska för det att tides skall förflyta så lätt och behagligt som möjigt. Annoriunda ställer det sig naturligtvis om vintern, så man såsom vi nonder en hög latitud öfverfar Atlanten. Endast undantagsvis kunde vi för en kortare stund uppehålla osa på däck för att betrakta det upprörda hafvet och den moinhöljda himmeln eller låta blicken följa de outtröttliga fiskmåsarne, som under hela resan från den ena sidan af oceanen till den andra oaflätligt kringkretsade fartyget. Storm och snöbyar tvingade oss snart äter ned i salongen, der man under ångbåiens våldsamma slingringar tvingades att dagen i ända utföra de mest mångsidiga gymnas:iska rörelser och öfva sig i att ständigt gå i 45 graders vinkel mot golfvet. Att somna i sin säng och vakna på golfvet, eller att drömma om förfärliga sammanstötningar och vakna vid det att man slog pannan i väggen, var alldeles :cke något ovanligt. Men man vänjer sig vid allt och slutar med att finna det alldeles i sin ordning och såsom nägot hvilket skall så vara, och när vinden emellanåt nå got bedarrade, blef der genast lustigt lif om bord. Passagerareantalet var denna gång ganska obetydligt. Det led mot julen, och hvarken engelska eller amerikanska turister utsätta sig gerna för att få äta sin Christmaspudding nägonstans långt ut på Atlantiska oceanen. I aktersalongen voro vi ej mera än ett dussin. De flesta voro unga skottar, som fåt: anställning i Canada och nu voro på väg dit för att tillträda sina befattningar. En bolländsk student var på väg till Californien för att der utse åt sig och några kamrater, som skulle följa efter. lämplig plats för en koloni. Ett hundratal emigranter befolkade mellandäcket Dessa voro till största delen tyskar och irl:ndare; endast två voro svenskar. Ett parfamiljer från Elsass befunno sig äfven biand de emisrerande. De hade ej kunnat förlika sig med att blifva undersåter i det stora tyska fäderneslandet, utan begifvit sig till Paris för att der söka sin u:komst. Då de emelertid funno, att vid de der nu rådande förhållandena tillfället till arbeisförtjenst var ringa, hade de beslutat sig för ait flytta öfver till Canada, dit under den senare tiden en ej ringa del af emigrationen börjat vända sig. Så vidt jag kunde finna. var det på ett särdeles tillfredsställande sätt sörjat för emigranterna ombord under deras öfverfart, isynnerhet om man tager i betraktande det bil iga priset. Nestorian är en af Allan-liniens båtar, och jag hade redan i Liverpool tillfälle att öfvertyga mig om de goda an prdningar, denra linies sgenter vidtagit för emigranternas bästa. Det torde emellertid kunna tagas för gifvet att. med den stora konkurrens i emigran:befordring, som på senare tiden uppstått, hvarje linie uppbjuder allt möjligt för att förebygga grundade anledningar tlll klagomål frän emigranternas sida. Många af de prejerier och obehagligbeter, för hvilka de senare varit utsatta, bafva säkert utgått från enskilda emigrant runners, hvilka föga fråga efter de offers iden, som de få i sina händer. Dea som besluter sig för att emigrera, borde derföre alltid hänvända sig till kompaniernas autoriserade agenter och ej lemna sig åt den förste runner, somm vill löpa i väg med ho-!. nom. Man föreställer sig gerna, att emigran terna ombord på ett emigrantfartyg skola framvisa en dyster och sorglig tafia. Detl. antagandet ligger så nära till hands, att de, efter att ha bjndit sitt fädernesland farvälj: och blifvit utsatta för alla en läng sjöresas:! besvärligheter, skola ångra det steg de ta-l: git, med saknad se tillbaka på den fosterjord de lemnat bakom sig med allt som der : trån barndomen varit dem kärt, och att de ekola lemna fritt lopp åt dessa sina känslor. Så var dock alldeles icke förhållandet här. När efter några dagars resa den svåraste fienden — sjösjukan — var öfvervunnen, hörde man dem ej tala om nbgot annat än den nya verld, i hvilken de gingo nya öden till mötes. Många hade nog i den gamlal! verlden gjort bittra erfarenheter, och många hade måhända väl grundade skäl att slita l: de band, som fästat dem vid densamma;l! men flertalet hade säkert, ntan att beböfva det och drifna af den mäktiga npaturlag.: som bjuder de aktiva folken att vandra l: klotet omkring, tagit afsked af fädernehär-: Å den, för att i ett okändt fjerran söka de lycksalighetens öar. som en bedräglig inbillning målat för dem i så lockande färger pch som nog de fleste aldrig skulle finna. l! När ej vädret tillät dem att vistas uppe på ! iäck, svärgde de om på mellandäcket i ra l! ska danser till dragharmonikans och fiolens : toner, likgodt hvad språk som talades, hvad! Jans som dansades, hvad takt som hölls, : blott benen voro flinka och det gick raskt!! andan. Var vinden n got mindre bister och: häfde sig sjön mindre högt, lägrade de sigl: på däck omkring den stora skorstenen eller :! pä gallren öfver maskinrummet, der de, ra-l! lade som sillar på ett halster, mojade sig I den från eldstaden uppstigande värmen. Under tiden höll Nestorian sin stadiga kurs genom töcken och snöbyar. Bättre väder var ej att förvänta vid denna årstid och med den kursen vitogo, enär Atlantens :öckenbälte ligger just vid norra gränsen af Golfströmmen, der denna sammanträffar med det från polen kommande, isförande vatten, som sköljer New-Foundlands stränler. Ofta kunde man ej se en skeppslängd orOrAERORBON SERENA SNETT AA EN van frokosterade nå Chancerv. svntes hanl: