varande bristfälliga lagförsrdnanden. Ergus, erga, ergum! Gif honom allt hvad du hår med ärlig, öppen hand, och lurar han dig sedan, så sätt dig i en vrå och dö af sorg, min stackars flicka, det är allt hvad du kan göra. Men jag kan göra något ändå bättre, så länge jag får lefva, ivföll Arthur Blubm. Jag har i dag med varm hand skänkt min Ejvar en förmögenhet, som nästan på riksdalern motsvarar hvad Viola fått af sin morvor och såsom min sops brud för i boet. Mon årligen skall jag ha rätt att kontrol. lera de unga makarnes bokslut, och det får ej finnas en enda affärshemlighet mellan landtbrukaren och landtbrukerskan, Ser jag en enda misstrons eller missnöjets rynka i någonderas ansigte, så skipar jag sjelf rättvisa mellan makarne; och sätter så slutligen min enskilda förmögenhet, deras blifvande arf, i taka händer att efter min död förvaltas för den förfördelademakens eller ma kans räkning. Jag har sjelf förvärfvat hvad jag eger, och slutsumman ä — tack vare mitt sista långa vistande i London och utredardet af alla mina indiska affärer — inte så obetydlig, men jag ämnar också disponera. öfver den såsom jag sjelf det önskar. Ack, låt oss inte tala om affärer, bästa farbror, min älskade andre far, utbrast Viola. Jag gillar din klokhet, men sedan jag lärt känna min Ejnar, har all min förra förnumstigbet och zffärsförståndighet upplöst. sig i en enda ljuflig känsla af gräns löst förtroende. Ja, skulle jag också — hväd Gud förbjude — dela min more olycksöden, så kan jag inte handla annorlunda. Jag är besegrad, jag vill inte täfla med honom i Arnage jag vill endagt fröjda mig Åt hans framgångar och Eäunes : udjen dubbelt just derför att jag