En skärf åt en fattig, 78-årig blind och döf enka! . Den olyckliga, för hvilken denna bön höjes. i hopp att den skall tränga till deltagande medmenniskors hjertan, blef för 30 årsedan, vid sin mans, en fattig komministers död, lemnad ensam i verlden. Hon sträfvade att försörja sig med sitt arbete, hvilket också lyckades henne, ända till dess hon. för snart nio år sedan, blef blind. Jemförelsevis frisk och genom välvilliga grannars bistånd befriad från egentlig nöd, har bon hittills burit denna olycka, jemte den att blifva döf, med verkligen beundransvärd undergifvenhet och för röstan. Först sedan hon under sist lidne julhelg träffades af ett slaganfall, efter hvilket hon ännu är sängliggande, bröts den gamlas mod. Hennes lingvariga bjelplöshet samt en genom familjefäders död orsakad stor tillökning af hjelpbehöfvande inom församlingen — egentligen bland dess pauvres höntenux — ha kräft många ock stora uppoffringar af dem. som der haft vilja oeh förmåga att hjelpa. Dessa och flera andra omständigheter — hvaribland den, att den blinda enkans man aldrig tjenstgjort inom församlingen — stå såsom lika många hinder för den. som så oändligt gerna skulle vilja upplifva hennes sjunkande mod. skaffa henne en bättre bostad och framförallt den vård, hvaraf hon är i så stort behof. i Måtte det under sådana omständigheter tillgifvas, att man med sina böner vänder sig till Stockholms ofta, men sällan förgäfves, anlitade menighet! Måtte några från menniskor skänka en liten gåfva till den blinda, på det hennes lefnadsafton må belysas af det enda jordiska ljus, som förmår skingra dess djupa mörker — den menskliga barmhertighetens! För den händelse att någon skulle önska närmare underrättelse om den blinda, har den som bäst känner hennes omständigheter — den som fällt denna förbön — uppgivit sin adress å de ställen, der anteckningslistor till förmån för den blinda enkan äro ut ae, nemligen hos bokhandlaren A. Bonnier (Bararen å Norrbro) samt å Aftonbladskontoren vid Mynttorget och Odensgatan.