VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN Ändtligen hade Melcher Winke lemnat sitt sjukläger och kände sig stark nog att företaga resan till hufvudataden. Han ville göra den ensam och nästan smygande bort från all den outsägliga sällhet och frid, af hvilken han var omgifven, men Inga och Viola voro orubbliga i sitt beslut att åtfölja honom och att, om icke dela hans fängelse, en sak som icke af lagen kunde dem beviljas, åtminstone tidtals uppehålla sig i detta fängelses närhet för att hugsvala och styrka honom med sina besök, ; Det fanns ögonblick af helvetiska själsmarter för brottslingen, ögonblick, då han, svigtande i sin föresats, började drömma om en ny flykt för att rädda de älskade från nesan af. de scener, som skulle möta dem i hufvudstaden. Men Inga tycktes vara clairvoyant och kunna läsa hvarje tanke i hans själ, i hvilken hon beständigt förföljde svagheten och vankelmodet. Endast straffet, huru grymt det än må förefalla dig, kan medföra en fullständig försoning, förklarade hon, i det hon med innerlighet blickade in i Melehers ögon, hvilka återspeglade hela oron i hans själ, Guds lag och menniskors lag äro ett i detta fall, och säkert, ack säkert, är det från den rättvisa Guden sjelf som du mottagit denna aggande tanke på godtgörelse genom lidandet. Tro ieke att vi, när befrielsens timme slagit, skola blygas för dig. Du kan ja finna någon nyttig verksamhet här på den uadangömda landsbygden, och de grannar, som med en enda min skulle vilja antyda ) 86 AB. ir ARG, 2840-42, 4448, 50, KK KR GA 62, 63, 65-67, 69, TI—76 7481 och 834