RIKSDAGEN. Vi fullständiga här den redogörelse för gårdagens förhandlingar, som endast hann inflyta i en del af gårdagsnumrets upplaga. Den af Första kammaren till statsutskottet Båterremitterade voteringspropositionen, angående nedsättning i anslaget till kommerskollegium, förekom vid middagssammanträdet kl. 2 i dag ånyo inom nämnda kammare, sedan utskottet i nytt memorial hemställt, att då Andra kammaren godkänt voteringspropositionen, äfven Första kammaren måtte i ämnet fatta beslut. Grefve af Ugglas erinrade om de svårlösta förbäållanden, som skulle uppkomma, ifall kammaren afsloge den af utskottet föreslagna voteringspropositionen; det enda, man under närvarande förhållanden kunde göra, vore att godkänna densamma. Hr Mannerskantz fraraställde intet yrkande, men ville hafva till protokollet antecknadt, att han angåge ett godkännande vara ett mycket farligt prejudikat för framtiden, — Utan votsring godkändes, hvad utskottet förut hemstöllt. Kammaren biföll lagutskottets utlåtande angående förvaltningen af omyndiges egendom; utskottet hade, som bekant, afstyrkt de i detta ämne väckta motionerna. Lagutskottets utlätande i anledning af väckt motion em vattenoch brödstraffets afskaffande gaf anledning till en kort diskussion, hvarnnoder åtskilliga tslare uppträdde mot utlåtandets första moment (angående skrivelse till K. M:t om afskaffande af vattenoch brödstraffet såsom förvand lingsstraff). Hr v. Gegerfelt, som först hade ordet, ville alls icke taga vämnda straffart i försvar, men ansåg utskottsförslaget otillfredsställande och yrkade på grund häraf Kterremiss. Hr Sundell yrkade rent afslag. Bristande utrymrig i fängelserna gjorde förslagets antagande för närvarande omöjligt. Vattenoch brödstraffet vore för öfrigt icke icke så härdt nu som förr, då så väl minimisom maximitiden för det sammas undergående vore längre. Den ende, som inom denna kammare försvarade utskottets åsig ter, var hr Hasselrot. Det straff, om hvars afsksffande nu vore fråga, borde. så mycket mindre bibehållas, som verkställigheten af detsamma förorsakade ganska stora kostnader för staten. Då dessutom penningen untgör en produkt af arbetet, vore det naturligast, att den bötfällde med sitt arbete aftjenade böterna. Grefve Oskar Mörner fann förslaget opraktiskt, emedan sådana arbets: inrättningar, som utskottet omtalat, icke finnas till. Tal. vore icke vän af vattenoch brödstraffet, men kunde icke inse lämp ligheten af att under nuvarande förhållanden åtterremittera ärendet; endast kort tid återstode nemligen till riksdagens elut, och lagutskottet hade vid denna riksdag förstått att på ett sätt, hvarom man förut icke haft pågon föreställning, draga ut på längden med allting. Bättre än att på detta sätt begrafva frågan vore derföratt genast gripa till svärdet och aflifva densamma. Åfven hrr v. Koch och Almqvist talade för afslag; den sistnämnde betonade, att det skulle vara omöjligt för regeringen att uppfylla den önskan, som uttalades i den föreslagna skrifvelsen. Hr Fröman trodde icke, att våra arbetsinrättningar för närvarande vore tjenliga att mottaga det slags straff-fångar, hvarom nu vore fråga. Enligt de upplysvingar, hvilka talaren erhållit af tjenstemännen och vaktbetjeningen vid fängelserna, visade sig ifrågavarande straffart i allmänhet icke medföra några menliga följder för de bestraffades helsa. Mot detta påstående protesterade hr Hallin och äberopade dervid sin erfarenhet som läkare; det borde märkas, att de menliga följderna af straffet icke behöfde visa sig förr än en tid efteråt. Bäda de sistnämnda talarne yrkade emeller tid afslag. — Kammaren afslog omförmälda första moment, hvaremot andra momentet bifölls utan diskussion. Kammaren biföll så väl lagutskottets afstyrkande utlåtande i anledning af hr Linpå3 motion om skydd mot eftertryck af musikaliska arbeten, som äfven samma utskotts afstyrkande utlåtande i anledving af br Pebr Nilssons motion angående åtskilliga rättigheter åt vissa skjutsentreprenörer. Vid diskussionen i sistnämnda fråga yrkade hr Sundell bifall till sin inom utskottet afgifna reservation. RR a Tr rn nn arr ar rn an