gar, som ha blifvit förda, för att åstadkomma ett dylikt fredligt steg, ha varit af icke ringa intresse, och man har beslutit bland annat att iaga de för skiljedomsföreningarna i England gällande föreskrifterna i öfvervägande för att införa någonting dylikt i Schweiz, Vill man nuv söka en förklaring öfver orsaken till dessa fakta, så kan det väl knappt förnekas, att de särskilda myndigheternas ehergiska mått och steg mot Internationales vilda och samhällsupplösande läror ha haft en icke ringa verkan; men hufvudorsakerna till sällskapets affall måste sökas hos det sjelft. Den splittring, som för längre tid sedan uppstod hos dess chefer, har haft sin väsentliga andel i de resultat, som nu uppstått; när det icke en gång kan lyckas att sammanhålla de styrande till enig verk samhet, är det mycket naturligt, att de, som skola styras, och som alltid skola få fält ropet från cheferne, börja affalla, då väldet delas, utan att det är dem rätt klart, hvad striden egentligen rör, och utan att de till följd häraf veta, på hvilken sida de skola ställa sig. En sådan splittring kan icke undgå att utöfva inflytande; men den egentliga orsaken till sällskapets aftagande betydelse ligger dock hos de styrda, hos arbetarne sjelfve. Det låter lätt förklara sig, att arbetarne kunna vinnas genom löften om guld och gröna skogar, om n ombildning af samhället, der de skulle bliherrar, om upphäfvande af alla de band, af hvika de kännt sig klämda; i ett sådant ögonblick kunna de lätt ryckas med, utan att medvetandet, att man söker kasta lsglighetens grundpelare öfver ända, i någon synnerlig grad tränger sig på dem; men när det ena året förflyter efter det andra, utan att de se ett enda af dessa löften nppfyllas, utan att någon enda väg blifvit dem anvisad att förverkliga deras drömmar, under det ätt de deremot se dem, som gifva sig min af att vara derås målsmätl, äntingen söka svinga sig sjelfve upp eller drabbas af lagen såsom statsförbrytare, börjar intresset svalna, och på samma gång bör jar medvetandet att vakna derom, att allt icke alldeles är så, som det borde vara; den ene affaller efter den andre, trött på att vänta utan att se något resultat; den betänksammaste delen föredrager att vända om, innan de blifvit ledda ut på en brant. hvarifrån ingen räddning finnea, och ställa sig åter i laglighetens led. Ett sådant med vetande, att det icke är genom Internationale, den arbetande klassen kan vänta sig förbättrade vilkor, tyckes lyckligtvis nu vakna hos arbetarne öfverallt i Europa.