lämpade i den omfattning, att man kunde ha skäl att utdöma dem såsom olämpliga. Svårigheten i detta fall vore just att åstadkomma bevisning, och denna svärighet skulle ökas, om åverkan komme att straffas såsom stöld, ty då kunde värjemålsed ej ådömas. Och såsom bevisningsmedel hade värjemålseden stort värde. För öfrigt vore förhållandet, att allmänna meningen icke stämplade skogsåverkaren såsom tjuf, På anförda skäl yrkade tal. afslag. Hr Leyonancker önskade återremiss, under förutsättning att utskottet skulle fästa afseonda vid de under diskussionen uttalade äsigterna. — Hr Falk skulle helst hafval velat yrka bifall, men med kännedom om det resultat, hvartill Andra kammaren kommit, hade han nu intet yrkande att framställa. — Bifall till hr Asplunds reservation förordades af hrr De Mare och Häggström. För afslag talade hr v. Koch, somj dervid anförde, att brotten alltid minskas, på samma gång som straffen mildras, äfven vårt lands lagstiftning hade på senare til den gått i en mildare riktning, men nu tycktes man vilja gå i en retrograd. De enda länder, i hvilkas lagstiftning stöld och åverkan sammanblandades, vore Dan-j mark och Norge, men också hade man der ett bondregemente af bönder och dubbelböndere, hvilka innehade makten. Riksdagens skrifvelse 1854 i skogsfrågan hade till påföljd 1864 ärs lag, och efter den tiden hade ej några större äverknirgar förekommit utom i Norrland. Tal. trodde, att om 1864 frs lag gällt år 1850, då han gjorde: en resa i Norrland, ingen hög eller låg: skulle undgätt att blifva brännmärkt med vrakstämpel, och det kan man säga, attl: den blir, som dömes för tjufnadsbrott. Preventiva åtgärder mot den större åverkan : borde vidtagas, och de personer, som uppmuntra till defta brott, strängt straffas. terremiss med thy åtföljande förnyad behandling af frågan skulle, så trodde tal., ej medhinnas vid denna riksdag. — Sedan hrr Rydqvist, Rydin, Ryden, Reutersvärd, Almqvist, Ribbing och Brun yrkat äterremiss, blef detta utan votering kammarens beslut. Hrr Carlsons och Frömans motioner om åtgärders vidtagande för skyndsammare offentliggörande af riksdagsförhandlingarna hade af kammarens tillfälliga utskott afstyrkts; emellertid godkände kammaren hr Carlssons förslag, att riksdagen måtte åt hrr kansli. depaterade nppdraga att till nästkommande riksdag vidtaga sådana förberedande åtgärder, hvarigenem redogörelse för riksdagsförhanälingarna må kunna skyndsamt Komma allmänheten till handa. Motionärerna samt hr Stråle hade framhållit sakens vigt. 1 Från Andra kammarens lördagsförhandlingar återstår oss blott en fråga, för hvilken vi då ej huano redogöra, den nemligen om lärares vid enskilda läroverk rätt till tjensteårsberäkning. . I anledning af en in: om denna kammare af hr O. Wijk väckt motion hade första tillfälliga utskottet tillstyrkt aflåtandet af en skrifvelse till K. M:t med anhällan, att! K.. M:t mätte förordua att filosofie-Kandidat eller doktor, som i behörig ordning genomgått föreskrifven prof årskurs, må vid befordran til lärarebefatting vid statens läroverk ega att för framda lönetur räkna sig till godo den tid utfver två år han från och med året näst efter profåret tjenstgjort såsom lärare vid enskildt af minst fem klasser bestående och under vederbörlig inspektion stäldt läroverk, dock så att den tid; som beräknas, i intet fall får öfverstiga 10 år. Denna utskottets hemställan gaf anlednisg till en stunds dis kussion, som öppnades af hr Ehrenborg. Han, utskottets ordförande, hade mot ut skottets hemställan afgifvit en reservation, afseende en anhållan, det K. M:t ville förordna, att filosofie-kandidat eller filosofiedoktor, som i behörig ordning genomgätt den profårskurs, hvilken för anställning i statens läroverk är eller kan varda föreskrifven samt inför vederbörlig myndighet aflagt godkändt undervisningsprof, må vid befordran till adjunkte-, kollegaeller lektorsbefattning vid statens läroverk ega att för framtida lösetur räkna sig till godo den tid, han frän och med året näst efter bemälda profs afläggande tjenstgjort såsom lärare vid enskildt, af minst fem klasser bestående och under den inspektion, som K. M:t kan fiana godt att avordna, stäldt läroverk, så framt hans förenämnda tjenstgöring varit väsentligen lika med adjunkts, koilegas eller lektora tjenstgöring, samt han företer vederbörligt intyg derom, att han med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden; dock att för sådan lönetursberäkning erfordras att hafva vid ett och samma privatläroverk varit anställd under minst fem är, äfvensom att i intet fall den tid, som för lönetur beräknas, får öfverskrida tio år. Denna reservation försvarades nu af hr Ehrenborg och understöddes derjemte af hrr Anders Pehrsson, Lars Erssom i Vik samt motionären sjelf, hvaremot utskottets förslag fann förkämpar i hrr Törnebladh, A. Staaff och Berggren. Ur Liss Olof Larsson yrkade atslag å både utskottets hemställan och reseryvationen, anförande som skäl att man ej borde vara med om att bevilja förmåner åt anstalter, hvilka bidroge till underhållandet af en skadlig klass-skilnad. Efter slutad öfverläggning bifölls hr Ehrenborgs förslag med 71 röster mot 59. — Kammaren btskildes kl. half 4 e. m. Nr old hå 2 2 jue NA Må sr Ur m HA UR oo mm Ar FR mv OR 18 oc a RÖ Jr AA iPostseriptum. Båda kamrarne hade i dag kl. 102 e. m. plena, Vid remissen af den k. propositionen nn a TR NP