sätte till gin dotter. Då det vore bättre att antaga det lilla, som nu erbjödes, än att undansjuta det hela till en ebestämd framtid, fann sig tal. föranlåten att anhälla om bifall. Grefve C. G. Mörner förebrådde hrr von Gegerfelt och Almqvist, att de sedan förra riksdagen ändrat åsigter i frågan, Borde man slå in på den väg, som leder till att förvandla äktenskapet till ett bolag? För att afhjelpa missförhållandena kunde man ju stifta en undantagelag, i stället för att sgäsom nu söka omstörta de verkligen goda samhällsförbållanden, gom bidragit att göra vårt land lyckligt. Yrkade obetingadt afslag. Hr Nordström fruktade icke, att de mora: liska samhällsförhållandena skulla rubbas, om förändringar i nu gällande lag vidtoges. Det är icke ovanligt, att mannen brutalt bemöter sin hastra och förstör hennes egendom; hon har ej ens rättighet till något slags verksamhet utom familjen, så framt ej han dertill ger sitt suveräna samtycke. Men behöfde det sedliga elementet, hvarom man talat, bibehålla åt mannen sådana rättigheter? En diskussion i ämnet mellan folkets representanter kunde göra mycket för att drifva saken framåt; och ifrandet för lagförändringar behöfde alls icke bero på någon falsk idealism, det vore nemligen härvid att märka, att egendomen nu har en helt annan betydelse än förr, emedan den kan lättare realiseras, Förslaget innehölle ett stort steg framåt, och tal. gillade dess tendenser, men kunde på samma gång ej annat än dela de farhågor, hr Caspersson uttalat. Det bästa vore derför att i skrifvelse till K. M:t anhålla om framläggandet af ett fullständigt lagförslag. Hr v. Gegerfelt begärde äter ordet för att förklara, det han i hufvudsak icke ändrat åsigter sedan förra riksdagen: det var nem ligen då frågan om att göra qvinnans målsmanskap till regel — icke såsom nu till blott ett undantag. Förslaget rörde icke borgenärers rätt och vore ej heller afsedt att innebålla bestämmelser härom, Då skrifvelser till K. M:t kunde anses såsom värdepapper, hvilka allt mera förlora kredit, yrkade tal, fortfarande bifall till utskottets hemställan. Hr Stråle hyste visserligen till en del samma farhågor som hr Caspersson, men ansåg, att förslaget ginge i den rätta rikt ningen och komme att bana väg för mera omfattande reformer, hvadan han yrkade bifall. Med mycken värma talade hr Dahm för bifall. Han hade deltagit i frågans behandling inom utskottet och önskade god framgång åt de liberalare åsigterna. Men han hade snart funnit, det frågan hade så stora dimensioner, att man omöjligen kunde hinna att nu fullständigt utreda densamma, Utskottet hade derför — och ået på goda skäl — gjort så litet som möjligt; det hade velat vrida lagen ur händerna på mannen, då ban stode färdig att bogå en orättvisa mot qvinnan. Åtgärden vore i sig sjelf liten, men stor i sina följder. Blefve förslaget nu antaget, så skulle man äfven snart vara nöd sakad att vidtaga förändringar med afse: ende på skuldsättningsrätten. Det hade yttrats, att om den gifta qvinnan finge förvaltningsrätt öfver sin enskilda egendom, skulle detta störa friden inom äktenska: pet; men vid de lyckliga äktenskapen komme lagen ej att omtalas, och vid de olyckliga vore det blott den brottsliges frid, som blefve störd. Tal. till och med förvånade sig öfver, att qvinnan med sin nu varande ställning gifter sig, då hon har några inkomster. Hon kan ju såsom kassör i en bank få qvittera ut millioner riksdaler, men hennes egna löneqvartal kan hennes man qvittera ut midt för hennes ansigte. Man behöfde icke vara känslomenniska för att finna sådant vara upprörande. Hrr Nordström och v. Gegerfelt försvarade ytterligare sina förut uttalade åsigter; likaså grefve C. G. Mörner, som ansåg det både lättsinnigt och vådligt att vidtaga halfmesyrer, under afvaktan att saken skulle kunna hjelpas efteråt. Vi vänta ännu på hjelpen i flera dylika frågor, anmärkte tal. Lagutskottet hade i fjor uttalat den riktiga grundsatsen, att, som egendomsgemenskapen voro det normala inom äktenskapet, borde lagen gifva bekräftelse härpå: för undan tagsfall hade mån att utfärda undantagslagar, Man bade, menade grefve C. G. Mörner, redan sett det nya förslaget praktiskt Bllämpas af en person, som till förfång för sina borgenärer skaffat undan sin egendom på så sätt, att han öfverlåtit den på sin hustru, om hviket slag af transauktion rättegång just nu påginge. : Ingalunda blidare mot förslaget var grefve Oskar Mörner. Flera föregående talare hade ordet om mannnens brutalitet, orättvisa, despotism o, 8 Vv. på ett sådant sätt, att nåon som i framtiden komme att läsa 1874 rs riksdagsförhandlingar, skulle kunna inbilla sig, att Sverige då varit ett det mest ocivilicerade samhälle. Mot dylika målningar ville tal. inlägga en allvarlig protest. Med afseende på äktenskapsskillnader är det icka alls sämre stäldt hos oss än i andra länder. Förbättringar vore visserligen önskvärda, men man borde icke öppna dörren för raämringar. Vidare skildrade tal, huruom Mannen vore obändigare än qvinnan, nan deriöt Visst icke envisare än hon; att an hade laxboken i handen, såsom en taare på kalmarbänken yttrat, förekomme åtvinstone icke inom de lägre samhällsklaserna. Förslaget Vvorg, när allt kommer omcriog, endast afsodt att utgöra en agrenang åt Vissa persuners, Men kunde när som helst se, hur eleganta de gifta qvinvorna äro och oh er de enn er, så act det vore mycket otro. ch spektakler, så att det Vore mMyeket ojrd. I q I