att gift qvinna egde rätt att råda öfversir arhetsförtjenst. Förslaget om äktenskaps förord strede deremot helt och hållet mo: den grundprincip, som föreningen satt så som mål för sina sträfvanden, eller att qvinnan vore en menniska med samma rättig heter som mannen. Hr 8. föreslog derför att föreningen skulle uttala sin mening på ungefär följande sätt: Ehuru föreningen erkänner vigten och värdet af den bestäm melsen i lagntskottets förslag, att gift qvinna eger att råda öfver sin arbetsförtjenst, så anser den sig likväl icke deraf, att den af utskottet föreslagna lagförändringen blir a! statsmakterna antagen, hafva anledning att upphöra med sin verksamhet för vinnande af sitt mål. Häremot invändes af hrr Almqvist och Limnell sarat ingeniör P. E. Bergstrand, att det borde vara föreningen lika väl som den enskilde tillåtet att framställa önskningar, belst fere vid föresksnde samman träde närvarande riksdagsmän uppmanat ?föreningen att uttala hvad den ville i vissa bestämda fall och ej uteslutande hälla gig vid principer; att styrelsens förslag icke innebure nEgot obetingadt godkännande af det slut, hvartill utskottet kommit samt att här icke vore fråga om att etablera något nytt slag af äktenskapsförord utan att utsträcka ett redan i lagen befintligt sädant. Hr Hedin slöt sig också till samma mening och betorade i synnerhet vigten af att gå framåt, äfven om det stez man toge vore obetydligt, ja till och med betydelselöst, förutsatt nemligen att det icke vore skadligt, och ville med glädje helsa hvarje förändring om än aldrig så liten, ty den skulle i sin mån bidraga till att krossa derna fördomarnes mur, som grundar sig på öfver 1000:årig häfd. Efter slutad diskussioa blef styrelsens förslag vid den derefter företagna voteringen med obetydlig majoritet godkärd, och förenivgen har säledesi denna vigtiga fråga, som snart rog torde komma under öfver läggning i kamrsrne, instämt i den me nivg, för hvilken vi I det föregående redo gjort.