x oz : . VINGLAREN:) BERÄTTELSE Av JOHAN JOLIN Men nu stodo de. samtalande i ytterruwmmet till smörberedningssalen. Några unga flickor, klädda i ytterligt rena och hvita arbetsdrägter, sy sslade med de väldiga sivörklimparne, hvilka fägnpade ögat till den giad, att sjelfva gom men hade godt deraf, och hvilka spredo en doft, så aromatisk, att än gens alla blommi ir tycktes ha offrat sitt la ät de, betande ko rna. Nå, doftar de t inte ljufligt för gamle läckermunnen? skä mtade Viola. Behagar farbror Göran prob ara värt primasmör? Dock först ska vi be f örestånderskan om lof. Men nn trädde fram ur sin lilla kontorssmyg ett äldre frantimmer med ett välvil ligt och blossande ansigte, som vitnade om att hon sjelf nyss deltagit i arbetet. Hennes runda finhylti , ärmar voro blottade ofvan armbogen, och de! ; snöbvita linnet smög sig fram under den 1 wppvikna klädvingsärmen, liksom för att ski yta med egarinnans för öfrigt i hela kost ymen afslöjade kärlek för snygghet och renl ighet. Hvad i all verld ens dar vill det här säga ? utropade Göran A dler, i det han ovilkorli Zen skulle ha satt sig i en s:or nyss fullpackad smörhytta, om icke Viola hastigt som blixten skjutit locket öfver kärlet till en mera lämplig sits ät sin kolossala vän. — Hvad gör ån här, syster Kajsa? Nu tyc ker du riktigt att; du kommit dig upp i smöret. Nå, än du ;sjelf d8, bror Göran! Hade inte Viosa pass at på smed locket, så sutie du nu fast:som en fluga i värt rara smör, och vi hade fött lof att packa in dig isändnin80 A B nr K-AR 8F.40 42. 44-48, 50, 52—564, 660, 69:, 08, f5--67, 69 och 71—76.