satt kallas affekterad eller vild, innan man I kan anförtro sig åt sin instinkt ech följa Idensamma hvarthän den leder. Då vå sin Itid Armand Carrel såsom ung publicist erI höll en tillrättavisning af sin redaktör, hvilI ken, pekande på ett ställe i hans uppsats, Jutbröt: Man skrifver icke på det sättet, svarade han: Jag skrifver icke som man skrifver, utan som jag skritver, och detta ntgör äfven begkfningens allmänna formel, Den försvarar hvarken slarf eller tillgjordhet; den uttalar blott tillitsfullt den rätt snillet eger att, der ingen häfdvunnen form Joch intet gifvet ämne tillfredsställer dess naturs egendomliga kraf, välja nya ämnen, Iskapa nya former, intilldess att det fioner Jen byggnadsplats af den beskaffenhet att det, utan att öfveranstränga någon af sina kratter, kan lemna fritt spelrum 8åt dem alla Jsamt utveckla dem lätt och obehindradt. Ur vår tids forskning. 9. Om smittkoppor och skyddsmedlen mot dem af med, dr Alrik Törnblom. (Stockholm 1874. Pris 75 öre.) Man kan med sanning säga att denna lilia förtjenstfulla skrift af dr Törnblom är ett i högsta erad välkommet ord i sinom I tid, just framkommet i rätta ögonblicket för att mota de helsofienåtliga rent at för lifvet vådliga villomeningar, hvilka uitalats under ett för någon tid sedan i hufvudstaden af dr Melander bållet föredrag om smittkoppor och, numera utgifna i en 8, k. nadas kring landet. Dr T. skildrar först med raska och lifliga drag de förfärliga härjningar af lif och de fruktansvärda omstörtningar inom samhällena och familjerna, hvilka Sstadkommas af förgångna århundradens farsoter af flerahanda slag eller pestilentier, såsom de vanligen då kallades med en gemensam benämnving. Inga krig hafva skördat så talrika offer som dessa farsot:r. Den numera till Orienten tillbakaträngda bubon-pesten gjorde i fordna tider sina förfärliga ströf.tög öfver Europa och anses under kejsar Justiniani tid hafva lagt i grafven 100 millioner menniskor. Det var samma farsgot, som under aamnet Svarta pesten eller digerdöden utbredde förtviflans sorg och och fasa äfven i vårt land och som under sin samtidiga härjoing i Europa anses hafva bortryckt 25 millioner menniskor. Sksom ett i dödande kratt och vederstygglighet värdigt motstycke till dessa pestsjukdomar kan man anföra smittkopporna. Deras ursprung är ej med säkerhet känit. De spåras först i Frankrike under gjette ärbundradet och skildras noggrannzsre först af de arabiske läkarne, Genom arabernas krigstög blef nemligen denna förödarde sjukdom utbredd i de länder, hvilka hemsöktes f Mohammeds fanatiserade stridsmän. I Sverige är denna olyggliga folksjukdom ej med säkerhet känd förr än i det sextonde århundradet. Förf. visar med statistiska siffror, att smittkopporna hos oss härjat vida svårare än koleran, i det smittkopporna upprepade glnger, med få års mellanrum, uuder sista Ärtiondena af förra århundradet skördade årligen 12 till 15 tusen menniskor i Sverige, då koleran endast ett år, nemligen 1834, då denna sjukdom första gången hemsökte vårt land, förorsakade 12,637 dödsfall. Det ar ytterligare härvid att märka att folknummern var 1834, med en hel million, högre än t. ex. 1779, då dödsfallen af smittkoppor i Sverige uppgick till 15.102. Den årliga dödligheten af smittkoppor i Europa under slutet af förra århundradet uppskattas till en half million. Förf. målar sedan smittkoppornas förfärliga framfart bland Amerikas indianer, hvilka erhöllo denna sjukdom af europeerna snart efter Amerikas upptäckande, och denna farsots bärjningar bland de ostindieka öarnes folk samt bland ätskilliga andra länders invänare öfvergår i ryslighet all föreställning. — Inga lefnadsvilkor, huru gynsamma de än kunnat vara, hafva skyddat not denna mördande sjukdom. De regerande fursteätterpa hafva lemnat sin stora tribut till denna mordengel. Det finnes intet giltigt bevis för att smitt-) koppor uppstått spontant d. v. s. utan smitta. De skendara exempel på spontant uppkomna koppor hålla icke ständ inför en noggrannare undersökning. Man må härvid komma i håg att tillfällena till smitta, helst i stora städer, äro så ytterst talrika, och det är utrönt att kopprufvorna i torrt, pulver formigt tillstånd kunna bibehålla sin smitande kraft med säkerhet under mer än två! år. Å andra sidan äro exemplen på koppsmittans omedelbara öfverförande t. ex. genom besök hos koppsjuka o. 8. v. otaliga och ligga inom snart sagdt hvars och ens egen erfarenhet. Koppsmittan införes i organismen vanligast genom inandningen, men hon kan äfven inkomma genom sprickor och sär på buden. Koppor som på den sistnämnda vä gen blifvit införda i kroppen blifva oftast lindrigare, än då de på annan väg erhållits. Denna iakttagelse ledde till ympning med smwittkoppornas eget gift. Smittkoppympi ningen, hvilken genom furstliga och för2 näma personers exempel under förra ärhunturmedicinsk athandling, hålla på.att spri-. dradet något utbreddes bland de bildade klasserna, blef emellertid aldrig allmän, Densamma kan dock sägas i viss mån hafva brutit väg för veccinationen, en af de största välgerningar som blifvit menskligheten visade, och för hvars införande och utbredande menniskoslägtet står i outplånlig tacksamhetaskuld till den engelske läkaren Jenner, hvars medaljbild utgör föreliggande häftets titelprydnad. År 1798 spridde sig öfver verlden den hugnesamma nyheten att ett säkert och oskadligt skyddsmedel var funnet mot den fasaväckande sjukdomen och redan 1801 verkställde den berömde läkaren och pro-: fessorn i Lund Eberard Zacharias Munck af Rosenschöld den första vaccinationen i värt land; inom få år blef skyddskoppympningen allmän i Sverige. Det är bekant att strider uppstått och ännu i någon män fortgå rörande vaccinationens nytta. Vi hänvisa läsaren till dr Törnbloms sakrika skildring af dessa strider samt till den öfvertygande vederläggningen af okunnighetens och fördomens inkast mot vaccinationen. Vi vilja härmed bedja dem, som djerfvas i tal och skrift plstöä dels att vaccinationen är onödig, säsom icke fullständigt skyddande mot smittkopporna, och dels att densamma inverkat rent af skadligt på menskligheten, — vi bedja dessa vaccinationens motständare blott kasta en blick på den, enligt den grafiska metoden upprättade tabellen öfver antalet ärliga döäsfall i Sverige i följd af smittkoppor på hvarje million menniskor allt frän 1749 till 1871, hvilken är bifogad dr Törnbloms värderika skrift. Msn kan icke erhålla