ningen och genom henne på kungen, Bnart fick hon äfven spådomseåtva och förutsade särskildt Ludvig den 18:des flykt för Napoleon. Underrättelsen om dessa profetior gick Europa rundt, men nådde först till kejsar Alexavder, på hvilken de gjorde det djupaste intryck. Starkt plågad som han var af samvetsagg och försvagad af allehanda otsväfningar, var han väl förberedd för en påverkning af religiös mystik, På resan från Wien gjorde han i Heidelberg M:me de Kiideners personliga bekantskap. Snart var hennes inflytande öfver honom allsmäk tigt. De stängde sig inne tillsammans halfva dagar, bedjande i förening, läsande tillsammans i skriften och diskuterande teologiska problem. Tiden före slaget vid Waterloo tillbringa de i Heidelberg med läsning at psalmer. I Paris når hennes inflytande höjd punkten. Kejsaren besöker henne samma afton hon anländer; hennes bostad inrättas sålunda, att kejsaren hvarje timme på dagen kan genom en hemlig dörr komma från sitt palats in i hennes hus. För öfrigt lockades han ej af några förströelser. Jag är Kristi lärjunge, sade hav, jag går med evangelium i handen och känner blott det. Och hans väninna skrifver om honom: Alexander är Guds utkorade. Han vandrar på försakelsens vägar. Under detta samlif med Alexander är det som M:me Ki dener uppgör iden till den beliga alliansem, Det är numera afgörande bevisadt, att det är henne, som Europa och civilisa tionen ha att tacka för denna id. En man. som är snarast benägen att underskatta hen: nes inflytande och som har orätt der ban förnekar detsamma, brodern till drottning Louise af Preussen, storhertigen af Mecklenburg-Strelitz skrifver: M:me de Kridener har aldrig utöfvat det ringaste infly tande på min englalika syster af Preussep, icke heller på konungen, hennes gemål, som fullkomligt riktigt bedömde denna sorgligt ryktbara qvinna. Hvad deremot kejsar Alexander angår, så hade hon till den grad bemäktigat sig honom, att den heliga alliansen, eom kejsaren föreslog och genomdref. bör betraktas såsom endast denna -qvinnas verk; var viss på, att jag skulle icke säga det, om jag icke visste det positivt. Några dagar etter ankomsten till Paris sade Alexander till sin väninna: Jag lem nar Frankrike, men före min afresa villjag i ett offentligt aktstycke gifva Gud fader, Gud son och Gud den Helige Ande den ära vi äro honom skyldiga för det beskydd 088 blifvit förunnadt och inbjuda alla folk att sluta sig tillsammans i underdånighet för evangeliet.Han öfverlemnade dervid åt henne ett papper, som var utkastet till traktaten mellan de tre monarkerna. OC-pefigte, som sett det, skrifver: -Jag har liggande inför mig originalet till denna traktat, helt igenom skrifven af kejsar Alex anders hand med rättelser af m:me de Kridener. Ordet den beliga alliansen är skrif vet af denna utomordentliga qvinna. Alltså, till och med till namnet var hon upphof. Och hvem vet icke, säger hr Brandes, hvad den heliga alliansen kom att betyda, sanktioneringen af den allmänna europeiska reaktionen med brutaliteten till innehåll och lögnen till form. Det var idess namn, som i värt århundrades sorgligaste årtionde hvarje äfven den svagaste sträfvan till and lig och politisk frihet blef förföljd eller qväfd. Frivilligt slöt sig till alliansen den makt, som hade största fördelen deraf, nem ligen påfven. Utan småaktigt afseende på sin ställning som den romersk katolska kyrkans öfverhufvud höjde påfven till skyarne sina kolleger: Alexander, den grekiske påf ven, kungen af Preussen, den lutherske påfven, och kungen af England, den anglikanske påfven. På Wien-kongressen framlade sedan Pius ett restaurationsförslag, i jemförelse hvarmed alla fordna restaurato rers drömmar förbleknade och alla tidigare försök att återställa det för-revolutionära tillståndet reducerades till intet. Med ett penndrag var revolutionens och kejsardömets tillvaro utstruken. Det heliga romerska riket skulle äterupprättas och dessutom hela medeltidens samfundsordning, tionde, kyrkogods, skattefrihet för kleresiet, och ioqvisition. terstoden af m:me Kriideners lif erbju der intet storartadt intresse. Hon föll i onåd, då hon inför sina höge gynnare ville framhålla de fattigare samhällsklassernas behof af hjelp. Förskjuten af Alexander, lemnade hon Petersburg och lefde sedan som sjelfplågare och missionär. Hon led nöd, stundom svält, pinade sig sjelf, lindrade andras nöd der hon kunde, och dog 1824 under en missionsresa på Krim. Denna egendomliga qvinna skref före sina pietistiska extravaganser en roman, Val6rie, en efterlikning af Werther och ett motstycke till Werther, berättelsen om en ung svensk, vid namn Gustaf Linar, som af sin moder tidigt lärde att älska dygden och som fortfar att älska den till sin död. Förutom dygden älskar han äfven Valerie, men Valerie är gift och är dessutom ett sådant inbegrepp af fullkomligheter, att det är omöjligt att lyfta sina ögon till henne utan en respekt som omöjliggör hvarje åtrå. Gustaf är som sagdt skandinav men vi ha ingen anledning satt vara stolta öfver denne landsman, som minst af allt ut: märker sig genom nordisk krat. National färgen i boken inskränker sig mest till ett slags allmänt germanisk sentimentalitet, och till en hop svenska namn, som naturligtvis äro på det löjligaste sätt förvridna. Öfver hufvud hvilar en lätt parfym af E:u de Cologne öfver hela berättelsen. Karakteristiskt är sålunda, att den första tjenst om hvilken Valerie i förtrolighet beder Gustaf. är att i hemlighet skaffa henne en smula smink, som hennes man icke gerna låter henne bruka. Med Eau de Cologne dot ten blandar sig en sådan doft af värdighet och respekt, att den nästan blifver mut: bjudande, och en öfverjordiskhet i känslan, som är dum och ful. Aldrig känner Gustaf ringaste spår af svartsjuka mot Valeries man, grefven, lika litet som denne något spår af svartsjuka mot honom, Gustaf tili och med dör med grefvers band isin. Kort sagdt: Kärleken är här så renad. så naturlös och så serafisk, att den med sin våldsamhet också förlorat sin poesi. Utrymmet nödgar oss att för denna gång afstå från flera prof på dr Brandes sätt att skrifva litteraturhistoria, Vära läsare torde emellertid medgifva, att om metoden att låta det estetiserande momentet maka kt sig, är i ovanlig grad tillämpad, så sker det åtminstone ej på bekostnad af skildringarnes intresse. I allmänhet skulle vi på dr Brandes framställvirgssätt vilja tillämpa några ord, dem han sjelf en gång ställt som inledning till en förträtflig vppsats öfver H. C. Andersen, De lyda sklunda: Det vill mod till för att hafva talang. Man måata våga Ffärlita kim nh sin insif