VINGLAREN.) BERÄTTELSE 4P JOHAN JOLIN. XXIO. Ejnar Bluhm. Pappa, lilla pappa! Får jag tala litet vid dig, hviskade Viola en qväll från spiraltrappan, som ledde ner till kontorets konversationsrum, i hvilket Melcher var sysselsatt med sin korrespondens, sedan kontoret var stängdt och dess personal aflägsnat sig. Hvad är det, mitt barn? Du ger så upprörd ut! Du har gråtit. Ja, jag må väl gråta, om det bara kunde hjelpa, Ejnar Bluhm är deruppe, men har törs inte visa sig för dina ögon, förrän jag blifvit skickad som parlamentär, för att be dig inte bli förr mycket ond på honom. Ond på honom? Hur såt Du vet att han inte synts till på ett par fridagar och att vi undrat så mycket hvad som gått åt honom. Nå, än sen ? Acek, lilla pappa! Han har suttit arresterad! 4 Arresterad! Ja, för subordinationsbrott. Hvad i Guds namn gäger du, flicka ? Och nu — det värsta af allt — nu har han i afton rymt nr fängelset, och tänker bege sig af till Indien till sin far. Viola föll i en våldsam gråt. Hon hade icke vetat förut huru kär den store 1lekkamraten hade blifvit för henne. Melcher skyndade upp till Inga, som, blek och upprörd, hade ähört Ejaars berättelse ) Sa A. B, n:r 25-86, 88. Ar, 44—48, 50, 52—54, 56—60, 62—64 och 85.