gon hans enskilda egendom. Utskottsför slaget vore derför orättvist till sin grund och skadligt till sina följder. Säväl denne tzlare som hr v. Koch yrkade afslag. Åter tog grefve Oskar Mörner ordet för att bestrida hvad som yttrats om eganderättens helgd; jag trotsar, förklarade talaren, att nögon kan bevisa det deringreppet på eganderätten — säga det är ingen konst, det kan hvem som helst. Äfven lagutskottets förslag till författning angående landtmätares rätt att såsom follmäktige vid domstolar biträda enskilda parter föranledde meningsnibyte inom denna kammare. Hr von Gegerfelt hänvisade till deu reservation, i hvilken han instämt; den af utskottet föreslagna förklaringen vore öfverflödig, och för öfrigt borde riksdagen ej besiuta om sådant, som det tillkommer K. M:t att afgöra. Samma motiv anfördes af grefve C. G. Mörner och frih. . Sprengtporten, då de förordade afslag. Deremot ville hr Hasselrot göra gällande, att landtmätare icke enligt iag och författningar ät pjuta den rättighet, som nu skulle medgif vas i förslaget, till hvilket tal. derför yrkade bifall. Hr Caspersson var uf sawmma öfvertygelse och ville stödja densamma på dena vanliga lagtolkningen i detta tall. Slutligen talade hr v. Geijer för bifall på den grund, att då meningarna voro olika, borde man antaga en förordning, som kunde klar: göra förhållandena. — Säsom nämndt, afslogs utskottets hemställan, Vid föredragningon i Andra kammaren af ingressen till statsutskottets betänkande angående rikegäldskontorets styrelse och förvaltuing uppstod en lång och liflig diskus. sion, omfattande åtskilliga från andra vidt skilda ämnen. De förnämsta föremålen för anmärkningar utgjordes dock dels af stats: utskottets frångöende från en i 40 år följd praxis med afseende å den för fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagna decharge, dels af utskottets uraktlårenhet att, i anledning af statsrevisorernas berättelse, påpeka den mindre betryggande beskoffenheten hos en ganska betydlig del af do garantiaktier, som för erhållandet af statsanslag till Dalslands kanal blifvit tecknade. Den förra frågan bragiwes på tal af hr fedin, hvilken klandrade att utskottet vid denna rika dag frångått den praxis, som varit följd allt sedan 1834, att ej utsträcka sin gransknieg at riksgäldskontorets — styrelae och förvaltning längre äv till den dag, follmäktige afgifvit sin berättelse, hvilket vors den 23 Januari. Denna gång hade uiskottes emellertid utsträckt sin granskniog ech i öfvevensstämmelse dermed sitt förslag till decharge till den 12 Febrnari, nvarigenom utskottet för de blifvande revisorernaa afskurit 3 veckor från den period af riksgäldskontorets förvaltning, hvilken de enligt sin instruktion hafva att granska, Detta ansåg ta, olämpligt, helst revisorerza hade myck.t bättre tillfälle att företaga en grundlig granskning, än atskottet, hvars tid var upptegen af så mycket annat Hau trodde att detta särskilda sätt att gå till väga har sina särskilda skäl i nägra högst egeneomiiga förhållauden, som i slutet af förra och början af detta år timade inom rikegäldskontoret och föranledde fierfaliiga esrifvelser mellan en af fullmäktige och kowwisuarierase, dervid slutligen kom i dagen att de senare framkommit med osannfärdiga päståenden, och densa sak, som just slutbokandlades den 12 Febr., ville man sölunda undandraga revisorernas granskning. Anmärkningen rörande Dalslands kanal framstäldes först af hr Heggström, som betonade, att den ledamot i styrelsen för nämnda kanal, hvilken tillika vore landshöfding i länet, bort tillse, att staten fått bättre säkerhet för de försträckta medien.! Denna anmärkning besvarades af grefve! Sparre, som angat en mängd omständighe ter, som vållat att eu del af de 2062 tecknarne af de fordrade garantiaktiorna blifvit insolventa. Hvarken taiaren eller nå gon annan menniska kunde hjelpa detta, och den af hr Mezgström uttalade anmärk vingen föreföll talaren endast såsom yti rivg af begär att Så utösa sin galla. Bolaget hade hittills fullgjort sing skyldigheter, och först då ett motsatt förbällande inträffade, ansåg talaren tiden vara inne tt göra frågan till föremål för strid inom riksdagen — för närvarande vore det oädeit att öppna en skädan strid. Her J. Rundbäck och P. Olsson upptogo ieremot kr Hedins anmärkningar, förkiaande att man utsträck: granskningen just för att afvakta slutbehandiingen af den a. s. pappersfrägan, om hvilken man ansett läwpligt att den skulle hvita till nästa iksdag. Densamma hade för öfrigt intet nflytande på omdömet om riksgäldskontojetg styrelses och förvaltuiag. Gretve Posse ntredde, hur det egentligen örkoll sig med den af, hr Hedin ä bane ragta pappersfrågan. Riksgälaskontoret ade utfärdat kungörelse om pppköp at apper. met hvilken en bland fullmäktige ramstälde den anmärkningen, att deri ej ppgitvits tiden, utr papperet skuile leve: evas, hvadan då leverantören ej visste, är paopsret skulle lemnas, priset kunde li högre JKommissartatet, hvars förkla ing infordrades, svarade, att kungörelset Nliivit oppsatt i enlighet med 1850 ärs foraelär. Bo af nllmäktige påpekade då, att agta uppgift vore oriktig, hvilket kommisavtstet medgaf, men förnekade att folet rarit uppsåtligt. Kungörelsen hade emeiertid warit affattad pö samma Bält, gom sedan år 1868 egt rum. Talaren hade öakat, act skriftvexliogen i denna sak blitrit förd med mera kofsamhet, men att den sorda föranlesa någon Ätgärd, kunde han eke finna. Hr Gumeelius delade ef nppfattalngen a anna fråga såsom en cbetydlighet, ty res u förut hade riksgäldskontorets upphand ingar af papper varit föremåltor uppmärk smbot och anmärkningarna deremot njutit ns något besynnerlig behandling. 1872 års erer bade nomligen gjort åtskilliga arrkningar mot riksgäldskontorets uppandling at fryckpapper, men derpi hade tokoviet hbermstält, att revisorernas an äekning om skrifgepperet icko mätte till gon ätgärd föranleda, eburu alls ingen ae am: ahudnasnnan cc AA OM ör 6 5 pr rv Ät i Vutta yn bm 0 AH tt 3 -PN FR nn ÖA KN BA OP I KA fr rr S-AAN