VINGLAREN.) i BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Min kärlek blef mig en källa till oepphörliga lidanden, men också till stor hugsvalelse; den förändrade helt och hållet min förra natur, den ödmjukade den trotsige och vilde, gjorde tigern spak som ett lam och förvandlade den forne snart sagdt fritänkaren och ateisten till. en man, som nuvera njuter af religionens tröst och som kan brista i tårar vid ljudet af några orgeltoner. Ja, fru Inga, jag tackar Gud för min olyckliga kärlek. ty jag känner nu att det måste finnas en nådens och försoningens Gud för den store syndaren, jag känner att min uppriktiga ånger öfver det förflutna skall -fortfarande hälla mig fast vid hvad jag numera anser för det enda sanna och rätta. Jag skulle snart ha sagt er farväl för alltid. mutan att med ett enda ord låta er få en aning om min lidelse; men i detta ögon: Blick dela sig oförmodadt de hotande skyarne, och en hoppets stjerna glindrar fram för mig. Er man har förolämpat er, har ruinerat-er, har med råhet snart sagdt stött er och ert -barn ifrån sig. Ni står öfver given. och skyddslös i verlden, ni har genom. ermans trolöshet rätt att slita era tordna-band. Jag har ännu qvar min fulla ungdomskraft och hela min energi; jag skall göra nya lyckliga affärer i det land, der jag grundlagt min förmögenhet. Der fin nas sköna, herrliga, elyseiska nejder. Res med mig dit bort eller atbida här hemma i lugn min återkomst med nyförvärfvade skatter. Ack, låt mig bli en beskyddare, en vän, ett stöd för er sjelf, ert barn och 4) Sa A B n:r 25—36, 38, 40—42, 44—48, 50, 52—54, 56—59,