Annu en gång den heliga witzen. Till redaktionen af Aftonbladet! I sin tidningsöfversigt för den 28 Febr. ha! red. af Fosterlandet tillrättavisat Norrlands osten föratt densamma intagit en för våra läsare välbekant artikel ur A. B., men under: låtit att införa Fosterlandets genmäle derå, det der naturligtvis skulle hafva ställt saken i en helt annan dager. Äfven und. har funnit, att Fosterlandets i fråga varande genmäle sprider mycket ljus öfver saken, och eftersom dess författare det önskar. får han härmed anbefalla dess läsning åt alla, som önska sätta sig in i ågan. De skola nemligen der finna ett det mest uppiysavde exempel, som antagligen på länge kommer att erbjuda sig, på hvad som kallas att släta öfver-; de skola der finna, att Fosterlandets red. nödgats rent af förneka fakta för att rädda sig ur sin brydsamma belägenhet. E) skail någon behöfva tro detta utan bevis. Den ofvannämnda artikeln i A. B. redogör för det verklisa sakförhållandet: -I en af hufvudstadens kyrkor uppträder......; detta är faktum. Nej, värdaste Aftonblad-, svarar Fosterlandets red., detta är icke faktam-. Hvarföre? Hör och förvånas! Derföre, att det ej är på predikanten och ähörarne., utan på åskådarne, som Fosterlundets meranämnda olyckliga witz har syftat. oa För det första: Förändras ett sakförhållande derigenom, att en person förklarar sig hafva menat det ena eller det andra? Faktum är. att Fosterlandets red. i en olycklig stund råkat skämta öfver och med anledning af något, som alldeles icke egnar sig för skämt — allraminst från dens sida, som sjelf läst lagen för skämttidningarna. . För det andra: Om ett qvickhufvud tillåter Big att göra en ordlek med en predikants namn, kan någon väl falla på den tanken, att det ej var predikanten, ej heller åbörarne, utan — åskådarne, som qvickheten gällde? Sådant kan kallas en grundlig advokatyr. För det tredje: Hur vet Fosterlandets red., att det vid hr Fehrs predikningar alls finnas några åskådare? Det är blott En, som kan ransaka hjertan; om andras motiver kan ingen menniska döma, och derföre äro vi skyldige att antaga dem vara de bästa möjliga. Så har ock förf. till den ofvannämnda artikeln i A. B. gjort med hänseende till hr Fehrs åhörarkrets. Fosterlandets red. har gjort tvärtom. Und. nedlägger pennan med king att han srerna lemnar sista ordet åt hr Hallbäck, Men af intresse uch aktning för det blad, hr H. redigerar, och åt hvars allvarliga sträfvan und. önskar den bästa framgång, vill han, helst som mn längre följd af år gjort honom väl förtrogen ned publicitetens faror, i all vänlighet gifva hr H. ett ord att tänka på. Har man i ett oberakadt ögonblick råkat att förlöpa sig, är ingenting vådligare än att söka med advokatyrer Öörsvara sitt missgrepp; man intrasslar sig dergenom blott allt värre, såsom hr H. — efter vad vi hoppas — nu sjelf ser, och som alla anIra redan hafva sett Bäst är att oförbehållamt erkänna sitt misstag. Huru mycket hr H. umera än må bemöda sig, skall det för de allrarligt sinnade personer, hvilka utgöra Fosterandets Jäsarkrets, dock alltid och till deras edsnad blifva uppenbart, att en fläckblifvit att på deras tidning, en fläck, som icke så lätt lä Den har nemligen under sin n. v. aktörs händer fått lemna ett upplysande berig på, att man ej är kompetent att reformera ndra, derest man ej lärt att noggrannt aktgifva å sig sjelt. v Spectator.