mer att sänkas. Men skola under sädan förhållanden de franska lektionerna ej ti största delen åtgå till beredelse för skri profvet 1), fordras några flera timmar än nt hvilka återigen ej gerna kunna lemnas id öfre klasserna. Genom en dylik anordnin komme dessutom vär skola i nära öfverens stämmelse med den danska. I Danmark lä ses nemligen ej litet både tyska och fran ska, innan latinet börjar; der fordras äfvel ett franskt tema vid studentexamen. Hvad modersmålet angår, vilja vi förs anmärka, att intet skolämne finnes, i hvil ket vetenskaplig insigt är så litet allmän ja till och med sällsynt bland Sveriges lä rarekår, som just svenska språket. Man mi säga om den nya filosofie kandidatexamei hvad som helst, men en förträfflig sak va! det, att man såsom tvångsämne införde nor dens fornspråk, eftersom derförutan veten skaplig insigt i nutidens språk ju är omöj lig. Då nu härtill kommer, att man hädan efter, vid tillsättande af lektorater i filosof och svenska språket, säkert mäste mera är förr fästa afseende vid vitsorden i det samma, blir följden den, att undervisninger i modersmålet efter hand kommer att be tydligt höjas, äfven om inga förändringa! vidtoges i afseende på schemata och pensa Men det är ju bestämdt, att våra fäder: tungomäl skall iiföras bländ skolans under visningsämnen, och detta kommer att med verka till att stadga det svenska språk sinnet, skärpa det svenska språkörat, Icke må man tro, att dessa behöfva slappas och förvirras deraf, att tyskan användes til analygeringsspråk, ej heller att modersmå let ställes i tjensteförhållande till tyskan derföre att det får sig ett par timmar min dre anslagna på schemat i de nedersta klas serna. Det medgifves, att, om man vid explikation ej har nog omsorg om ktergif vande i fullt svensk drägt, utan låter sig nöja med främmande satsvändningar och ut tryck, örat för ens eget språk måste för rvagas och förvirras i stället för att stär kas och redas, och att detta går desto lät ju närmare intill ens eget det främ mande språket ligger. Men detta beror på en felaktig undervisning, och en sådan var mera att frukta, medan tyskan var lärover kets mest förbisedda ämne, än nu, då den minstone i de två nedersta klasserna blif: ver ett af de vigtigaste. 2) Man bör be sinna, att en riktig språkundervisning lika nyket fäster uppmärksamheten på det egna som på det främmande språkets natur och gendomligheter, att blotta öfversättningen ör föröka ens välde öfver det egna språ tet, i det man tvingas att i detta söka upp ulit motsvariga uttryck för att noggrannt kterge den främmande författarens tankar. De förrädiskt lockande likheternas i tykan — sådana ord som steil, Willktihr m. p. — böra utgöra en ytterligare maning ill gsorgfällighet vid öfversättningen och ;öra spräket icke mindre lämpligt såsom kolämne, snarare motsatsen. Vi sluta med att anföra Hammerichs at tatsrådet Wennerberg en gäng citerade rd: Tyskan är liksom skapad till apayseringespråk för våra skolor, sk främnande till sin form, att det väcker upptärksamhet på grammatikan och kräfver jelp af den, så grammatikaliskt utprägladt, tt det framställer de språkliga grundförållandena i all bandgriplighet, så nära belägtadt och dock sä afvikande, att modersrålet på en gång gör detta främmande pråk begripligt och sjelft begripliggöres id dess analytiska behandling AA. D.