lätta möjligheten af en sjelfständig dom. Denna senare vänder sig kring frågan. huruvida den anklagade är Roger Tichborns eller Arthur Orton. För det sist nämnda antagandet hade visserligen en stor mängd vitnen uppträdt, men å andra sidan ett ännu större antal, som stälde den anklagades identitet med Arthur Orton i tvifvelsmål. I afseende på qvantiteten ha således vitnena för anklagelsen öfvergåtts af vitnena för för försvaret; men ett motsatt förhållande gäller i afseende på qvaliteten. Så har, för att blott framhålla ett fall — sade han —, den qvinna, som lefvat tillsamman med Arthur Orton. genast igenkänt honom som sådan. För vinnande af en noggrann insigt i hela saken, är det nödvändigt att följa den anklagade ända till Sydamerika. I Melipilla, hvarest den verklige Tichborne skulle ha vistats en längre tid, förefinnes från denne senare icke ett enda bref, deremot flera från Orton; och dennes, men icke Tichbornes namn lefver i de der bosatta engelsmännens minne. Om man följer den anklagade vidare till Australien, så skall man finna, att han der valde ett yrke, som motsvarat slagtaren Ortons rntecedentia, men icke den fint uppfostrade Tichbornes. nemligen en slagtares och idkares af fårsskötsel. Då den anklagade kom tillbaka till England, begaf han sig i hemlighet till Wapping (ett af Londons Themseqvarter), hvarest Årthur Orton var född och ännu eger slägtingar, under det att deremot detta qvarter icke kunde hafva något slags intresse för sir Robert Tichborne. Samtliga här anförda punkter, jemte andra som lordöfverdomaren framhöll, äro väl egnade att stärka misstanken, att den anklagade falskligen uppträdt som Roger Tichborne, men i sjelfva verket icke är någon annan än den forne slagtaregesällen Artur Orton från Wapping. Oaktadt dessa skäl till misstankar ålåg det likväl jurymännen som en pligt att undersöka, om ej starkare skäl förefunnes, hvilka tala för den anklagades identitet med den länge saknade Tichborne. Sådana skäl framlade den ordförande domaren likväl icke för jurymännen. Han tvärtom framhöll alla moment, som äro egnade att låta den anklagade framstå som en skändlig bedragare. Han betonar osannolikheten af. att Tichborne är ännu ensam vid lif af alla dem, hvilka. efter hvad det uppgifvits, lidit skeppsbrott med Bella, under det man aldrig hört något ifrån de andra räddade; han betonar. vidare det osannolika i, att den verklige Tichborne skulle kunnat så i grund glömma allt, hvad han i ungdomen lärt sig och mycket af det han i ungdomen upplefvat, men kraftigast framhåller han det osannolika i hans berättelse om, att han förfört sin kusin och att en ung man af adlig familj skulle hafva beslutit, att i främmande land föra ett mödosamt lif under nöd och försakelse, långt skild från sitt lifs enda älskade, från sin mor, sina slägtingar och sina gods. Jurymännen drogo sig tillbaka kl. 12, men efter kauappast en half timmes förlopp inträdde de åter i salen, hvarpå deras örande afgaf den förklaringen, att de enst vigt erkänt den anklagade skyldig till bedräj och förfalskning Lord öfverdomaren afkunnade härpå domen som lydde på 14 års straffarbete i fängelse. Detta är det högsta straffet för dylika fall. och öfverdomaren uttalade högt sitt beklagande af, att så är, ehuru dock vid lagens affattaude ingen tänkt sig möjligheten af ett sådant bedrägeri, som det här föreliggande. Denna utgång af processen hade sedan flera veckor och månader tillbaka, eller allt sedan göte borgaren Lundgrens falska vittnesmål, förutsetts af samtlige medlemmarne af advokatoch domarekåren, såväl som af alla landets bildade klasser. Den stora massan af de obildade klasserna deremot skall kanske ännu längre påstå, att orättvisa tillfogats den anklagade och att han aldrig skulle fälts, om han icke varit fattig mans barn och en slagtare — sådan är deras logik. Den nu afslutade processen är en af de största, historien har att uppvisa. Det är åtta år sedan pretendenten först framträdde för offentigheten med sina kraf, det är sex år sedan han först vände sig till kanslirätten för att få sina anspråk gillade, och det är nio månader sedan han sjelf tilltalades för bedrägeri. Processen har kostat motparten nära — två millioner kronor. och de kostnader, som Ortons vänner och: onhängare fått vidkännas, uppgå till i det närmaste halfva detta belopp.