för utrikesdoepartementet skulle kunna be strida de för departementet erforderliga u: gifterna med hvilket belopp som helst. Ha vämnde e:t par platser, Aihen och Lissa bon, der man företrädesvis vlägat anse de öfverflödigt att vi hölle dislomatiska agor ter, och upplyste, att det för dem utgäend anslag af ministeretaten endast uppgisg till 6000 rår, och han fazn det åtminston vara omöjligt att genom indragning af dess: platser spara in de 57000 rår, om hvilka succesiva försvinnande frän budgeten mai gåfve en antydan genom att städse uppför 40 200 rär af det svenska bidraget till mi nisterstaten på extra stat. H. exe, trodd för öfrigt att man högst väsentligt under skattade betydelsen af att ega diplomatisk; agenter på en del platser. En duglig mi nister kunde genom den verksamhet hal utöfvade ofta ärligen spara in för landet oc dess medborgare belopp flerdubbelt störr än den aflöning han åtnjöte. H. exe. vill belysa detta med exempel. Det hade me: än en gång blifvit yttradt, att ministerpo sten i Madrid vore öfverflödig. H. exe. an såg deremot att den i ett land med så oord nade förbållanden, som Spaviens tyvärr äro vore af högsta behof påkallad. Också hade K. M:ts minister i Madrid skrifvit, att bar ej konde i 24 timmar vara borta från sin post utan att sådant kunde medföra olägenheter Förhållandet vore nemligen att den synner ligen invecklade tulloch karaktänslagstift nivgen i dessa länder tillämpades på ett synnerligen godtyckligt sätt, hvilket oupp hörligen föranledde konsulerna att telegra fera till ministern för att påkalla hans mel lankomst bos vederbörade minister för att få upphäfda lagstridiga befallniogar, som blifvit fartygsbe!älhafvare msddelade och som vore egnade au i jem betydliga uppoffringar a? tidechp Särskildt omnämnde bh. exc. ewt fall då bsfälbafvaren på en norsk brigg blifvit för ett ofrivilligt misstag i sitt manifest. dömd till böter, upp gående till öfver 153 000 franes, hvilka ge som ministerns bemedling blifvit eftergifna. Hvad anginge ersättandet af den minister resident vi hölle i Konstantinopel med en generalkonsul, så läte detta sig icke göra, af det evkla skäl, avt turkiska regeringen icke erkänner sågra konsuler, utan mäste de främmande makternas agenter derstädes vara diplomater. I Alexandria äter, dit br Key ville sända en minister, erkäsdes rer emot icke några diplomater. Och hvad slut ligen aeginge Haag, så ville h. exe. erinra, att vi der endast hälla en half minister, ty vört ombud der repreaenteraär de Förenade rikena äfven i Balzien och står sålunda med den ena foten i B.isasel, med den andre j Haag, der det alldeles icke är likgiltigt att vi ega en representant då viha vidsträckta hapdelsförbindelser med Holland. Efter en jemförelse med Belgien och Portugal, gerom hvilken visades att dessa länder bälla diplomater på många ställen der vi icke göra det, öfvergick tal. till de af hr Key jemväl berörda konsulaten och eriprade dervid till ea början, att vi i afseende på dem vore skyldiga att äfven taga hänsyn till Norges intressen, som fordrade aflönade konsulers förordnande på åtskilliga ställen der det för Sverige kunde vara af mindre vigt att gädana finnas. Dessutom finge man vid konsuleplatsers besättande framför allt taga häneyn till möjligheten att för dem erhålla lämpliga personer. Sålunda hade då fråga uppstod att tillsätta en aflönad konsol i det särskildt omtalade Newyork det inträffat att der funnits en vice-konsul, sem åtnjutit allmänt anecende och förtroende och hvilken ansetts fö reträdesvis lämplig till platsen; men som ban var köpman och sådana icke få anställas säsom aflövade konenler och han bestämdt förklarade att han icke ville nedlägga sin affär för att mottaga konsulslönen, så kunde han icke nämnas till aflönad konenl; och hb. exe, såge icke någon olycka i att man sparade 24.000 rdr om Bret, då man i alla fall finge platsen väl skött. Frih. John Ericson förklarade, att hvad wan framförallt önskade vore större effekt af de diplomatiska agenternas verksamhet än bittills och att de sysselsatte sig med sådant, som för våra kommersiella och ekonomiska intressen vore af vigt. Haruvida våra ministrar insände några rapporter om sådant, visste han ej, men de komme åt minstove icke till sllmänbetens kännedom. Tal. förklarade slutligen, att statsutskottet hade det förtroende till den nuvarande utrikosmivistern, att han vill reformera vår diplomatiska representation i den riktning tal. antydt, och att han är rätta mannen att bryta med den diplomatiska etiketten. Hr Key, som syntes anse s:g icke ännu ba komprometierat sig tillräckligt, uppträdde nu änyo. Han började denna gbag med en temligea platt hompliment ät den nuvarande utrikesministern för de förtjenster denne inlagt såsom minister i Petersburg, men hau tyckte sig för öfrigt tydligen ha gjort ett mycket godt fynd, då han bland de diplomatiska poster, som utrikesministern nämnt att Belgien hölle ntöfver dem som hållas at Sverige-Norge, äfven hört uppgifvas ett sändebud bos påfven i Rom. Att Belgien hölle ett sändebud i Rom, utropade hr Key trininferande, vore ju helt naturligt då större delen af befolkningen i detta land vore katolsk! Hvad lfter Alexandria angisge, sä hade b. exc. utrikesministern visserligen sagt, att diplomater der icke mottoges, men hr Key ansåg dock, att det återstode att försöka. Hr Key ville dess utom med hänsyn till det gagn, som våra ministrar göra, omförmäla att han hade beBETETT ONT TTR ENE KR