Terpentin: amer. 35 sh. Petroleum 12, d för gallon. Till. redaktionen af Aftonbladet! Nya Dagligt Allehanda gaf sistlidne fredag : sina spalter offentlighet åt en af hr doktor Lei jer från Wisby efgifven motion, som, då den. enligt mitt fömmwenande, strängt klandrande be rör Vinoch Spiritupsa-Aktiebolagets verksam her, jag, i egenskap af detta bolags verkställande direktör, ansåg mig böra besvara; men, då Nys Dagligt Allehanda vägrat mig plats i tidningen för ett genmäle i saken eller rättare en belys ning af bolagets verksamhet samt det myckna ohållbara i d:r Tales ifrågavarande motion. anhåller jag ödmjukligen att Aftonbladet i sakutredningens intresse behagade intaga nedanstående: Läkarens studier ske vanligen grundligt och taga derföre lång tid innan han anses eller kan sjelf anse sig besitta det kunskapsmått. som behöfves för att bota alla förekommande sjukdomsfall, men bränvinslagstiftningen torde icke hafva ingått i doktor Leijers studier, ty i sådant fall hade hans motion säkerligen innehållit klokare och mera utförbara förslag, med motiver grundade på kunskap och erfarenhet i ämnet och icke på vinbolagets afundsmäns sagor och sägner. Vin spirituosa-aktiebolaget har visserligen under sin korta yerksamhet erhållit många afundsmän, men att dessa skulle gå så långt som att vilja genom lagstiftningsåtgärder stäcka denna verksamhet och derjemte lyckas finna en så bildad tolk för åstadkommandet häraf, var sannerligen mera än jag ens kunde tänka mig. Motionären kan nog hafva rätt deri, att det vid första påseendet måste förefalla orimligt och orätt, att vinbolaget, som endast eger minuthandelsrättighet med spirituosa vid Reijmersholm i Brännkyrka församling, skall kunna på denna rättighet expediera mindre partier än 15 kannor till alla delar af landet, utan att betala särskild skatt till hvarje kommun, hvartill varorna sålunda expedieras, men månne icke alla bolagets afundsmän hafva samma rätt och äfven begagna densamma? Eller har vinbolaget erhållit en minuthandelsrättighet. som är olik alla andra sådana meddelade rättigheter, då motionären nästan ge i sin motivering framhåller detta olag? Alla, som hafva den ringaste sakkunskap i detta ämne, veta alltför väl, att hvarje större vinhandlare, långt innan vinbolaget fanns till. genom resande agenter såväl i städerna som på Tandet brukat upptaga ordres på mindre partier spirituosa än 15 kannor, för att sedan utföra dessa ordres från sina hemvist, hvarest de vanligen innehafva minuthandelsrätt; men då jag icke hvarken sett eller hört omtalas att sådant blifvit ansedt såsom orätt och olagligt, förmodar jag att vinbolaget, som, till följd af sin större verksamhet, i stället för resande agenter anstält fasta sådane i de flesta städer, haftsamma rätt, fastän en bland dessa. förmodligen äfven genom afund, blifvit åtalad, hvilket åtal lyckligtvis kom att slutligt afgöras i högsta omstolen, hvars ledamöter förstå att opartiskt tolka Sveriges gällande lagar och antagligen derför erhålla en svärt at den ärade motionären. Jag medgifver gerna, att det skall kännas hårdt för de mindre städerna, hvarest spirituosa handelsrättigheterna hittills inbringat stora belopp, att en firma i denna branche, som har ee ee på annan plats, skall kunna derifrån expediera åt alla häll och derigenom äfven blifver i tillfälle att sälja billigare. Men månne det icke känts ännu mera hårdt och påkostande för konsumenter, som varit tvungna, genom en onaturlig lagstiftning, att betala det pris, som ett utskänkningseller utminuterings-bolag i hvarje stad behagat bestämma? Månne, säger jag, det icke nu är just dessa sålunda förtryckta konsumenter, som vilja afskudda sig detta förhatliga tvång, i fall det är dem möjligt att köpa bättre varor till billigare pris? Med dåliga kommunikationer var detta senare omöjligt, men nu kunna åtminstone alla orter, hvilka hafva jernvägsförbindelser med den plats der varan säljes bäst och billigast, på få timmar erhålla densamma, hvilket torde vara den hufvudsakligaste faran för alla monopoler och som sannolikt inom kort reducerar inkomsterna af sprituosaförsäljningen för de smärre städerna till en obetydlighet. Motionären vill antagligen förebygga detta xenom sitt förslag, — men är sådant utförbart Då sätt han föreslår? Jag vill då först hemställa, huruvida det skulle kunna vara med tidsandan öfverensstämmande att ännu mera skärpa det förhatliga monopol, som i denna rörelse finnes, genom det nu föreslagna tillägget, wvarigenom ingen skulle kunna få köpa spirituosa rån annan plats än der han bor. I sådant fall kulle monopolinnehafvaren kunna sälja huru låliga varor som helst och ändå taga huru högt ris som helst. Städernas innevånare åtminstone kulle, enligt förslaget, kunna för penningar få töpa spirituosa i minut, men de landskommuner, vilka ej medgifva att någon rättighet inom dem år finnas, skulle ju icke ens för penningar få i ninut köpa dessa varor, ty skall innehafvare f en utminuteringsrättighet, enligt motionärens örslag, endast tillåtas att sälja till innevånare nom den kommun hvarest den utöfvas och skatt ör densamma erlägges, så innefattar ju detta ydligt ett förbud för rättighetsinnehafvare i tad att sälja till någon landtbo eller person om bor iannan kommun — och det fattas då ndast i motionen, att hvar och en, som vill köpa pirituosa, vore förpligtad att förete läkareattest fver behofvet af varan och prestbevis från den .ommun han bebor, hvarförutan säljaren, enligt örslaget, omöjligen kan handla fullt lagligt. Turuvida städernas inkoraster och handel skulle red en sådan lagstiftning höjas, kan förmodlien motionären upplysa. Är deremot meingen med motionen, att rättighetsinnehafarne i städerna skola obehindradt få sälja till andtboerne, fastän dessa tillhöra andra kommuer, så är det väl nödigt att bestämma en gräns ch till hvilka andra kommuner än der rättigheen lemnats, som sådant fär ske, på det att dessa nå erhålla hvar och en sin tillkommande andel f vinsten. Jag skulle visserligen kunna framhålla mycket era exempel på det opraktiska i motionen, men anförda torde, för att bespara utrymmet i ler tidning, måhända vara tillräckliga för att reda den det öde den förtjenar, och dess öfverrifter torde så mycket hastigare leda till det narliga och önskvärda resultat, att alla skatter r spirituosa sammanslås uti en enda till staten gående skatt, då hvarje komman utan någon m helst vinning och deraf sig härledande stri7 kan ordna försäljningen af spritvaror så, m den med sma fördelar anser vara mest öfrensstämmande. Motionärens andra förslag, att allt vin som iller öfver 15 procent alkohol borde hänföras ader spirituosa är lika väl genomtänkt som det regående, Han tyckes icke hafya sig bekant. st allt portvin och sherry som importeras till verige håller 20 å 23 proc. alkohol, och ännu indre synes han inse, att, om tillsättning af utten måste ske till hans föreslagna 15 proc., net derigenom snart skulle blifva odugligt. ågon starkare dryck än den som håller 23 proc. kohol har jag icke hört att nuvarande lagstiftng tillåter får försäljas under benämning vin, we sig att den är tillverkad inom eller utom ndet. Då lagstiftningen uti alla andra länder låter att viner hålla intill 23 proc. alkohol, rmodar jag, att Sverige icke ämnar i sin lagiftning tvinga vinhandlaren att vid hitkomsten lsätta vatten, hvilket kan råka till att ske, an att sådant behöfver i lag föreskrifvas. Stockholm den 7 Februari 1874. IL. 0. Smith.