Bittegångsoch polissaker. Tryckfriketsåtal. Ledamoten af Andra kammaren, borgmästaren i Landskrona, frih. ÅA. Åkerhielm uttog i går stämning å utgifvaren af Svensk Handelsoch Industri Tidning, litteratören E. Nachman. Målet är lottadt på rådbusrättens, femte afdelning. — Stölden frår Arbetaretöreningen. Ransakningen rörande detta brott fortsattes igår. Dervid upplystes, att häktade Olsson, vid granskningen af föreningens räkenskaper, påträffat yt terligare en felaktighet a 15 rdr. Den balans, som genom Olssons förskingringar nu förefinnes i föreningens kassa, belöper sig alltså rätteligen till 862 rdr 23 öre; för hvilkens betäckande föreningen dock eger Ölssons tillgångar, som i lyckligaste fall kunna realiseras till ett belop; af omkring 300 rdr. Föreningens ordförande ar gat derefter slutpåstående, hvari yrkades, bland annat, att Olsson måtte dömas till ansvar för stöld; och detta så mycket hellre, som, enligt ordförandens förmenande, dennes brott desto mindre kunde hänföras till förskingring af anförtrodt gods, som i så fall jemväl tjenstefolk eller andra hos enskild person anställde, skulle dömas endast för förskingring af anförtrodt gods, derest de gjorde sig skyldiga till tjufnadsbrott från sina principaler. Olsson bestred detta och fortsatte sitt yrkande att komma Jå fri fot. Efter öfverläggning förklarade emellertid rätten, att som den omständighet, att Olsson sjelf innehaft en nyckel till kassakistan och tillfälligtvis lånat den andra, ej kunde tolkas så, som skulle föreningens kassa varit honom lemnad i sådan vård. att en förskingring af den samma kunde hänföras under rubriken förskingring af anförtrodt gods, dömdes han, jemlikt 7 kap. 42 samt 20 kap. 1, 3 och 18 22 i strafflagen, för första resan stöld, samt jemiikt 22 kap. 13 oeh 14 22 samma lag, för trolöst förfarande mot arbetare: föreningen, att i ena bot hållas till straffarbete åtta månader samt att utöfver denna tid i tre är vara medborgerligt förtroende förlustig. — Vaccinationsåtgärder. Göteborg denjl3 Feruari. Till tisdagens session i poliskammaren ar skräddaremästaren S. Andersson inkallad att nsvara för det han vägrat förste stadsläkaren :r C. F. Ewert att taga vaccin af ett Anderson tillhörigt barn, på hvilket vaccineringen säreles väl lyckats. Andersson förklarade vid föröret, att enda skälet för denna vägran var den, tt han tyckte att d:r Ewert kunde lika gerna iga vaccin af ett annat barn som af hans. Som mellertid 23 2 mom. d af K. M:ts reglemente ör skyddskoppningen i riket af d. 29 Sept. 1858 tadgar vite för sådan vägran, dömdes Änderson att böta 5 kronor.