BLANDADE ÄMNEN. Morden i Limours. Under tiden från der 24 Sept. till julaftonen förra året ha flera mord begåtts i området Limours, fem milsydvest frår Paris, och som satt hela bygden i skräck. Kfte långa och fruktlösa efterspaningar hafva slutli gen gerningsmännen upptäckts och häktats, dock ej förrän de hunnit begå många ytterligare för. brytelser. Derom förtäljes i eit bref till en ut ländsk tidning: Den 10 Jan, omkring kl. 2 e m. mördades en gammal qvinna, hustru till en rik bonde, un: der det hon tillredde maten åt sin man och drän garne. Hon satt framför kökselden. tvättande potatis, då någon inträdde och dödade henne med ett enda slag i hufvudet af en jernstång. Derefter borttogos flere tusen francs i banknoter och silfver. Stugan stod fritt, något uppe på en höjd, så att hvar och en, som gick dit upp. måste ses af folk på vägarne omkring. Nästa mord begicks på en gammal barnlös enkling, girig såsom de fleste af hans grannar och egare af något åker samt en god vingård. Man visste, att an nyligen varit i Paris och återkommit med en summa af 9000 francs. Mordet begicks med en yxa. Två hugg hade träffat honom med förfärlig styrka i nacken. På morgonen samma dag, som detta mord begicks, gjordes ett försök till inbrott i en bondård, tillhörande en man vid namn LHeureux. an hade tillstånd att ega eldvapen och hade alltid en laddad bössa och revolver till hands att försvara sitt lif och sin egeudom. Men vid detta tillfälle litade han mera på sina fasta dörrar och sina goda lås. Rånarne arbetade i tio minuter kraftigt men förgäfves med jernstång och dyrk. Den klenhjertade LHeurenx dolde sig i ett gömställe uppe Jå vinden och stannade der en lång stund efter det de slutat arbeta på hans dörr. Söndagen den 11 plundrades och påtändes en mjölnargård, som låg invid byn Vaugrineuse och hörde under slottet Verteaux: Ogerningsmännen lastade allt korn och hvete, som fanus i ladan, uppgående till ett värde af 6000 francs, på vagnar, tände sedan på logen och körde bort midt igenom byn. Otroligt nog gick detgoda folkets i Vaugrineuse feghet så långt, att intet försök gjordes att taga brottslingarna eller ens följa dem i spåren. Mjölnaren var uppe på slottet; både han och de öfrige innebyggarne på slottet märkte, att något var före nere vid logen. Men af rånarnes djerfhet slutande till. att de måtte vara mycket manstarka, hade åe ej mod att an falla dem. Först då ljudet af vagnarne dött bort i fjärran och då lågorna började skjuta upp genom stugans och logens halmtak, gåfvo vicomte de Verteaux och hans underlydande tecken till lif. Camasse, mjölnaren hade en aning, om hvad komma skuile och hade på söndags morgon aftalat med presten. skolläraren, fältvakten och andra, att han skulle aflossa fyra pistolskots efter hvarandra. så snart något inbrott skedde hos honom. Men han föredrog att på qvällen gå upp till slottet, och när hans hustru bar fram pistoler till bonom, vågade han icke aflossa skottet. Men icke nog härmed. När dräpgar sedan sändes bort till Limeurs och andra saluplatser i nejden för att tillkalla folk, varnades de för att gå i mordbrännarnes väg, och man kan väl tänka, att de lydde varningen.