å heten. Om det är sannt, har eröfringen sannc likt verkstälts med hjelp af andra mubamedal ska stanimar, som ha låtit köpa sig för guld stoft; aschantierne sjelfve ha icke kunnat me storm taga städer. som äro omgifna af valla eller motstå kavallerianfall på öppen mark. Det är en allmän tro, att i skogen finnes rike dom på djuarlif, men detta är icke förhållande Den vestafrikanska skogen är icke någon jagt mark; men träffar endast elefanter i små familje! icke i så ofantliga skaror som i Sydafrikas mj mosalunder; bär och der kan man få se någr antiloper ligga. ungefär som man ser harar; oc då de äro sällsynta. äro de vilda djur, som lefv af dem, paturligtvis också säll-ynta. Till oci med fåglar och markattor träffar man sällan och man kan färdas hela timmar i skogeu uta att höra ett ljad, hela dagen utan att se någo större djur än en ivsekt. Det är frånvaron a solljus och den vegetation. som kräfver mycke solsken. som är orsaken till denna fattigdom djurlifvet. På de röjda fläckar der infödingarnt ha en by eller odling, strömmar solljnset ned på marken och framkallar en egen art växter. De är vissa blommor, insekter och fåglar. som en dast finnss i menniskans närhet. Genom denn: Guldkustskog löper till dagligt bruk en fotstig som bugtar sig likt en flod i den röda elle) ula sanden. På resan, som företages i e ängmatta, kan man stundom träffa qvinnor som bära bördor af bränsle på hufvudet elle: korgar med pisang eller gräskärl med palm olja och palmvin; eller ser man kanske en jägare med sin flin låsbössa på ryggen, med bösslåse inhöljdt i markatt-kinn. Nu hör man en tupps galande inifrån skogen; och då vet man. att en by finns i närheten. Man vadar öfver bäcken der unga flickor tvätta linne eller sin egen svarta kropp; de sprivga undan med skratt och skrik, peka på den hvite mannen och låtsa bli rädda. Man går fram till byn. som är treflig och renlig. med hvitfärgade kojor af röd lera, fövster med träluckor. nätt arbetade dörrar och ipvändigt några europeiska bohagsting. Byn ligger gömd mellan de bredbladiga pisangträden och omgifves af en fruktträdgård af citronträd, apelsinträd, limonträd och kokospalmer, som blifvit införda fråv lävder på andra sidan om hafret. De äldste sitta midt i byn under ett lummigt träd; de helsa på en med höflig värdighet. anvisa bostad och bjuda på en höna, ett får eller en get samt grönsaker till middag. Nästa dag gifver man dem iitet tobak eller tyg. allt fer storleken af den undfägnad man fått. letta -ätt går gästgifveriet för sig nere i Afrika. Våren 1873 kommo aschantierna stormande från Prah ned öfver detta land, förstörde alla menniskobostäder, fällde kokosträden förde till och ned krig mot landets gudar, vanhelgande de heiga platserna och nedbuggande det stora trädet Dunquah, Här och der i skogen träffade man oå en röjning, betäckt med gräs, som räcker en till midjan Här har en by legat, efter hvilken nåyra ramlande väggar ännu stå qvar Men nu är vägen till Prah åter öppnad. och det är icke ängre en skogastig, utan en bred, rymlig landsäg. Broar aro bygda öfver floderna, träsken a blifvit fylida med risknippor, läger uppförda å de härjade byarnes plats, sjukhus och förådshus iurättade, och utåt vägen böra långa. åg af bärare. som bära tunvor med flask och is, lådor med kokadt köt och röda karduskitor — det skall alltsammans till fronten, d. v. , till Prah. Statistiskt. Medelta!et af mennisi ornas lefnadsålder har nder tidernas lopp betydligt förökats. I Gneve a alltsedan år 1560 noggranna dödslistor blifvit örda. På den tiden utgjorde lifslängden i meeltal 22!, år, men år 1833 40 år 5 månader; A mindre än tre århundraden hade således meeltalslefnadsåldern nära fördubblats. I 14:de rbondradet dogo i Paris i medeltal 1 af 16 per oner, nu dör 1 af 82 I Enuglaud varproportioen är 1690 1:38, nu är den 1:42.