sjelfva saken angick instämde han för ötf -i väsentliga punkter i interpellanten: sigt. Öfver båda frågorna uppstod diskussion Rörande den första frågan, som behandlade skollärarnes agitatoriska politiska verksam het, fördes försvaret å den förenade ven sterns sida till en del genom att låtsas. gom om frågan endast gällde riksdagsverk samheten, ehuru interpellanten egentligen hade framdragit den rentagitatoriska sidan af den politiska verksamheten, det oupp hörliga kringflackandet från möte till möte mellan riksdagssessionerna. Jemte taktiken att uppträda till försvar för skollärarnes rättighet att vara riksdagsmän, hvilken raturligtvis ingen ville förneka dem, tog man äfven sin tillflykt till skarpa motanr fall mot fisnden, och Berg och J. A. Han gen angrepo häftigt tjenstemäsnen för deras deltagande i det politiska lifvet. Den sist nämnde angrep häfiigtlandtdomrarne och i synnerhet presterne, hvilka senare han be skyllde att bedårifva politik från prediksstolarne, der ingen kunde motsäga dem, Knultuswinistern gaf likväl J. A. Hansen en skarp tillrättavisning för de ogrundads och obevisade beskylluingar, han hade ut slurgat mot presterne. I afseende på den del af frågan, som angick de Björnbakska skandalerna, förtjenar först anmärkas, att ordföranden atbröt Ko: fods uppläsningar af Björnbakska stilprof, emedan det var under folktingets värdighet att åhöra dylika Skjeldsord, Den förenade venstern tycktes vara ganska generad af att räkna Björnbak bland de sina. Hvarken Berg eller J. A. Hansen ville inlåta sig på denna del af saken, men deremot trädde år G. Winther inom skranko,na såsom Björnmbaks riddare. Han förklarade honom vara en skicklig, rättskaffens och pålitlig man, för hvilken han hyste mycken aktning och hvilken kan kallade sin väm. Om sjelfva de Björnbakska histo. rierna framkom för öfrigt ingenting nytt. Diskussionen öfver interpellationen sväfvade stundom något in på flere andra områden. Den gaf bland annat justitieministern anledning att bestämdt uttala sin Bsigt, att grondlagens förklaring, tt tjenstemän icke behöfva regeringens tillåtelse att mottaga val, ingalunda gåfve dem rättighet att mellan riksdagssessionerna lemna sin tjenst för att bedrifva politisk verksamhet, ett yttrande, som i hög grad förtörnade J. A. Hansen. Något omedelbart resultat kommer inter: pellationen icke att medföra,