enade omständigheter meddelar National. Zeitung för den 3 Februsri följande: År. resteringen har nian I företagits, för fylla bristen i vehb Dermed är dock ej abrolat hindrad från all embatsutöfrning, ehu:u det kommer att bero på regeringen, hviika embetegöromål han illåtes att bestrida från fängelset, och särskilt torde väl ett eådant medgifrande vara nödvänd med afseende på vissa delar af den kyrkliga ekonomiförvaltningen. Ej heller bsböfver biskopens föpgonskap medföra alla dessa olägenheter, till hvilkas afhjelpande lagen föreskrifver att förvaltninen af lediga biskopsåömen skall öfverlempas åt landtdagen, I hvad fall som helst, så länge det ännu är oafgjordt, hur längt detta ifvande kommer att rtsträckas och huru en vill begagna sig deraf, måste teringen framkalla betydliga ar i stiftets kyrkliga och offentliga i hoppas, att befolkningens sunda omdömo skall erkänna, att skulden härför är att söka endast i det förblindade högå an, eom vill hinåra prenssiska ataten i utöfvandet af för dess lugn och ordning oefieraifiga fonktioner. I frovska natioralförsamlingens sammånträde den 31 sistlidno Januari fortsattes den af oss förut omämnda debatton om de nya skatterha. Lockroy (tillhörande yttersta vensterp) erhöll först ordet. Hars röst är vågot svag, hvadan man oupphörligt ropade ät borom: högre högrej tala högre, vågat som gaf en medlem af venstern auledaing att miit väsendet högljudt utropa: I 1 och ändå hafven I så låsga öron, — Lockroy förevitade ministern att han. Idet tal han dagen förut hållit, hade invecklat sig i motsägelser. Han hade först sagt art ds vya skatterna blott vore tillfälliga, och en stund derefter hade han benämst dem gpermaneuta. Ansäg att man toge denna allvarliga fråga alldeles för lätt och att man sysselsatte sig a lieles för mycket med politizen och de föreståenda fyllnadsvalen och i följd häraf för litet tänkta på lacdets sanna intressen. (Oväsen från högern.) Sjelf vore talaren mot alla de nya skatter man föreslagit. En ligt hans äsigt skulle de blott åstadkömma landets utarmande, enär de drabbade väl mågars egentliga hjelpkällor: industrien och handeln. Vidare för-brådde han ministern att han Bökte veönbingar der inga vore t unna, och icke der hvarest de funnos i öfverflöd, Han yttrade six derefter öfver Leon Says amendement, hvilket blifvit förkastadt af både regeringen och utskottet, ehuru enligt detsamma ärligen 50 millioner xulle kunna iabesparas. Han tadlade wvidare att man fortfarande åt jernvägsbolagen utbetalade de stora understöd, som det anIra kej-ardömet en gång beviljat dem. På samma gång uttal:de han sig skarpt mot rsaristokratiens fordringar; under kejsarmet hade den varit allsmäktig, ännu utfvade dem et stort isfytande, och hvarill använde den detta om ej till att förrycka arbetarne eller ock ställa dem utan bete? (Förskräckligt oväsen från högern.) Talmasnen uppfordrade Lockroy att irmare förklara sig. DPennå svarade då. ed några ord, som man docki angeende 1 det tumultuariska oväsendet ej kunde pfatta, Det tycktes emellertid zom om de 3j ekulle ha till? It talmannen, ty han cellar Lockroy till ordni Talsren fortor nu och ytixade sig dervid om någon visa dass i gamhället, com ban kallade rofgirig. Att nytt, fruktansvärdare oväsen ut röt få För andra gången upymanades Lockroy af talmannen att förklara sig, cch ia han förklarat att han bade intet att säga, utorkailades han än en gåog till ordningen, eh cs detta 1 protokollet. Lockroy orteätter derefter sitt anförande, men racn son icke höra honom, sådan höjd har ovåsendet nätt, TAL sist förklarar han attfolsets närvarande förbitt ceh oförsonlig et är uteslutande regeringens ekull, regeingens, gom har ringaktat rättvigans kraf. Oväsendet när sin höjdpunkt, Från högerns sila bänkar skallar ropet: censur!) Lock. 0Yy, Bcw Bedstigit från tribonen, trädor åter ipp på densamma och förklarar att han insalunda velat uppmana till uppror; han har lott velat antyda och beteckna en hotande ara, — Dufouinel beavarar Lockroys anrands. Han ville, sade han, icke underöka de afsigter, gom ledt denne, utan blott ans lärosatser, hvilka voro Proudhons — Lsnalois (en vän till den aflidne Prondhon): lag förnekar dettal!-Dufournel bekämpar rpå Leckroys ider och försvarar utskotörslag, Bjalf är han en Jedamot afut — Efter honom uppträder Dråöo (tillde venstern), men man kan knappt uppatta hvad han säger för oljuds skall. Han tyckas emellertid ej göra regeriugen några tillvitelser utan inskränker sig helt enkelt ill att bekämpa do nya skatterna, emedan je skulle bereda industricns och handelns iullkomliga un g Diskussionen upp19 derefter till påföljande måndag, don 2 lennes, I Italien syssdlsätter sig deputeradekammaren för närvarande med ett lagför slag azgäenvds folkskoleundervisningen. Der vigtigaste artikeln i det:a förslag, den som stadgar att skolundervisningen är obligaiorisk, autogs vid sammanträdet den 31 i förra iaden efter en mycket liflig debatt. En d axvaendemoent till deuna artikel hade blifvit framställda, men de förkastades alia. Boenhandliogen af lagförslaget har redan fort tt man kan vänta, att det