5 METE SE AE UT JMT ME ARTARII SIR HIS GUL. AU hö rdr 15 öre. emot 334,599 rdr 96 öre för år 187 DANMARK. Vi afsluta i dax redogörelsen för debatte i folktinget i anledning af grefve Holsteir Ladreborgs interpellation till ministeren be träffande offentliggörandet af den bekant kongl. handskrifvelsen till denna. Vi af bröto i gårdageonmret referatet medJ. A Hanseas anförande. Etter honom uppträdd Kultusministern som mirkte, att det såg ut, sor om J A Hanseu hade mycket emot ministåren skrifvelse till konungen. Den karakteristik, mi nistören deri hade gifvit af folktingets adres sistliden vår, och som väckte Bojsens och J A. Hansens ogillande, var ett citat af landstin gets adress. När man hade följt alla förhand lingarna i folktinget om adresserna och vägran det af finanslagen, måste man förvånas öfve att höra, att det verkligen icke hade varit me ningen att framställa anspråket, att regeringe företrädesvis skulle stå i öfverensstämmelse me folktingets majoritet. Det låg ingenting förnär mande i att antager, att en del af motstånde kunde brytas genom en annan ministör. son icke i det väsendtliga försvarade andra åsigter att i detta fall tala om öfverlöpare vore mycket olyckligt. Om också J. A. Hansen och Berg skulle fortfara med en systematisk opposition hade dock förhandlingarna visat. att åtskilligt andre skulle förändra sitt handlingssätt. Alls underhandlingar om ministerens afgång och er nys tillträde hade. så länge Danmark hade bafi fri författning. förts utanför statsrådet, antinger genom muntliga underhandlingar mellan konun gen och vederbörande ministrar eller, om de fördes skriftligen, genom kabinettet. Det val lika litet grannlaga mot ministeren som mot ko nungen att, såsom Holstein-Ledreborg gjort, på stå. att ministåren hade dragit fram konungen När mivistören hade gilfvit efter för konungens uttryckliga förklaring, att han för ögonblicket ansåg oriktigt att byta om regering, borde detta icke framställas, såsom att ministeren önskade gömma sig bakom konungens rygg. Det resultat, Holstein. Ledreborgs toikningar och förklaringar hade gifvit, var synnerligen ringa beträffande sjelfva saken. Porg hade genom sitt anförande visat sig vara helt och hållet den gamle Berg; folket. folkets anspråk o. s. v spelade en stor roll i änförandet. Ministeren skulie ha en felaktig uppfattning af folket... Bergs pp fattning af folket var följande: folkets vilja hade sitt uttryck i folktinget; folkets vilja måste sö kas hos folktingets majoritet; majoritetens vilja hos dess ledare, och då Berg oftast talade på majoritetens vägnar, var det naturiigt. att han trodde sig uttala folkets vilja. Ministören deremot varaf den öfvertygelsen, attfolktinget icke var det fulla och sanna uttrycket för folket, hvarken enligt, grundlagen eller sakens natur. Det var öfver hufvud taget mycket svårt att få veta folkets vilja. Berg tög sjelf stundom fel; hade tillagt sig och sitt parti sans och moderation, men folket visade genom valen, att det icke fann, att vägrandet af finanslagen var ett mycket sansadt och moderat Sten. Slutligen framhöll ministern det betydelsefulla närmande mellan Berg och Holstein-Ledreborg, som hade skett genom den sistnämndes skildring af det nationalliberala partiet. De förenade sig i synnerhet i sin önskan, att andra samhällslagermåtte komma att deltaga i landets styrelse än de, som hittills hade varit de styrandefrån 1848 till 1874, samt i sin konstitutionella finkänslig het och sin konservatism-. Om blott icke sjelfstyrelsen-. hvilken Berg hade betecknat såsom det geentliga målet för -striden och som Aolstein-Ledreborg hade förklarat sig vara en afgjord motståndare mot, komme vänskapen att svalna. Möjligen skulle äfven skolfrågan och de kyrkliga förhållandena visa. att en samverkan mellan dem var mindre lycklig. Ordföranden upplyste. att ytterligare 9 talare hade anmält sig, och tillstyrkte, att man skulle fatta sig kort. ; Oct. Hansen viadef sin uppfattning. att man borde protestera mot, att striden fördes med kungl. handskrifvelser. Schjörring lade hufvudvigten på det sätt, hvarpå handskrifvelsen kunde begagnas och skulle begagnas i hela landet. På valmötena skulle handskrifvelsen uppläsas och begagnas för att försvaga oppositionen mot ministören; kanske till och med valstyrelsernas ordförande på många ställen skulle begynna valförrättningen med att uppläsa den. Emot en sådan påtryckning på den fris utöfningen af valrätten måste man ställa ett värn förmedelst en bestämd protest. Bille hade jemfört dagordningen med limonad, hvilken tycktes vara litet för syrlig för honom; den hade säkerligen fått en för Bille för stark tillsats. (Bille: af svafvelsyra.) Justitieministern hade sagt. att dagordningen icke skulle få praktisk betydelse, men dess antagande vore dock ytterligare ett nederlag för ministdren. Tal. försvarade sig derefter mot, att han genom sin adress skulle ha grumlat situationen. En öfverenskommelse måste ernås, men den blef allt svårare. Vid det försök, tal. hade gjort att åstadxomma:en öfverenskommelse, ville han påminna om, att det hade varit hos den förenade venstern, han hade funnit ett redoboget bemödande och stor vilja till tillmötesgående, men icke hos det motsatta partiet. ojsen genmälde Hindenburg. Den nya dagordningen borde helst tigas ihjäl. Dinesen fann det vara ett besynnerligt tillmötesgående, venstern hade visat vid Schjörrings Bdress, då den hade förbehållit sig alla sina anspråk. Holstein-Ledreborg kunde icke komma till annat resultat, än att offentliggörandet måste betecknas såsom ett steg, hvarigenom konupgen drogs fram, och ministeren gömde sig. Offentliggörandet kunde icke försvaras genom konunsens samtycke, ty då kunde det argumentet begagnas vid hvarje lag, som framlades -med kopungens samtycke... I ett utförligt anförande försvarade han sig mot kultusministern, förklarande, hvad det nationaliberala partiet angick, att detta stundom hade varit mer tillmötesgående mot den förenade venstern, än han skulle ba varit. Han fann det blott till en del berät tigadt att bli paralleliserad med Berg; dennes åsigter om sjelfstyrelse delade han icke. Han menade, att Bille fordom hade varit en anhängare af parlamentarismen. Han uttalade sig emot den nya dagordningen, i hvilken det icke kom fram, som man ville ha fram. En af venstera framställd begäran om diskussionens afslutande bifölls härefter med 80 röster mot 10. Genom omröstning förkastades Jagd m. fi:s dagordning med 56 röster mot 27, Holstein Ledreborg m. fl:s dagordning an: tegs genom nämnupprop med 57 röster mot 31; 7 röstade icke; 3 voro frånvarande. Inrikesmisistern inlemnade i fredags i folktinget ett lagförslag om en förändring