LOTTERIVINSTEN.) Berättelse af FANNY LEWALD. Nej, det hade dn ej, jag var äldre och borde ha känt mina föräldrar, hvilkas .... Jag fick aldrig veta hvad han ämnade säga, ty han talade ej till punkt, utan räckte mig endast handen och tillade: Det är bra att du nu fått veta det: misströsta icke, jag skall ej heller fälla modet. Hvar och en kan ja endö endast handla efter bästa förstånd. Dermed gick han åt sitt håll och jag åt mitt, men allt var förvandladt omkring mig så ute som inne. Jag hade ett begär at slå upp fönstren på vid gafvel för att låta sol och laft strömma in, och ifrån denna stund kände jag helaa och lefnadslust återkomma. De andra trodde att vären var orsak härtill, men jag visste nog att det var efter denna dag och detta samtal, ohurn till det yttre ipgenting blef förändradt derigenom; han hade ju sin hustru, jag var också gift och -Gud skall veta att inga syndiga önskningar hade nppstått inom mig hvarken då eller förut. Men uu är hans hbustru ju död? anmärkte jag. Ea djup rodnad spred sig öfver Christels ansigte. Ja, sade hon, hon dog straxt före påsk i barnsäng, och barnet följde-snart efter, men de hade fiera barn och två snälla gossar har hau ännu i behåll. Hon hade sagt dessa ord med en hos henne mycket ovanlig, kort och hrådskande ton, för att dölja sin förlägenhet. Jag trodde mig likväl förstå att hon erfor ett behof att lätta vitt bjerta, och fortsatte: Hur är ået nu då, Christel? Hur ni träffat honom sedan?Hon jakade härtill, ännu mera förlägen. En afton, då jag gick förbi trädgården vid skolhuset, motte jag der bakom, just vid kavoten af träsket, en lång, vacker karl, ande jag. Det var han!. utropade hon med glän ) Se Å. B, n:r 11—23,