RIKSDAGEN. Vid de i går afton hållna korta sammanträdena i kamrarne väcktes ytterligare åt skilliga motioner, och är antalet af afgifnn sådana, inom första kammaren 25, och inom andra 177 mot resp. 35 och 180 vid förra riksdagen. I ämnen, som ej äro af beskaf. fenhet att tillhöra ständigt utskotts behand ling, samt grundlagsfråga är dock motions. rätten öppen under hela rikedagen. Vid gårdagens middagssammanträde i Andra kammaren uppstod en stunds diskussion vid remitterandet till vederbörligt utskott af hr Carl Avders Larssons motion om att riksdagen måtte afelå hvarje K. M:ts propogition om vanlig löneförhöjning ejiler dyrtidetillägg åt statens embetsmän. Debrtten öppnades af Hr Lindmark. Hr C. A. Larsson hade, sade talaren i sin motion afgifvit ett majoritetens fälttecken eller fältrop och hufvndtanken i densamma, hufvudanledningen för densamma vore att ntöfva ett tryck på regeringen. Den påminde, denna motion om Carl den niondes bekanta uttryck: Det rätter och packer eder efter! Hr Larsson har resonnerat gruvdfalskt och ologiskt då från en sådan premiss som: eftersom regeringen ej vill lyssna till riksdagens uttryckta önskan om en omorganisation af embetsverken — han kommer till den slutsatsen: så bör riksdagen utöfva ett tryck på regeringen genom att ej bevilja det äskade ansla get åt tjenstemännen, Men icke vore det dessa som lade hinder i vägen för en omorganisation och som derföre borde straffas. Sådan vore ej deras ställning att de kunde göra något dylikt. Disciplin, noggrann åtlydnad, vore näget som i främsta rummet tillhörde dem att taga i akt. Hela hr C. A. Larssons resonnement, påminner om en gammal historia hurnsom vid ett hof i forntiden en goase alltid uppfostrades tillsamman med den unge blifvande regenten, och hvilken gosse det tillkom att