LOTTERIVINSTEN.) Berättelse af FANNY LEWALD. Allt detta gjorde mig mycket bekymmer, och det kändes så mycket tyngre, emedan jag midt i denna främmande omgifning icke kunde förutse hur det skulle slutas. Jag var ledsen och nedstämd från morgon till qväll, men Ferdinand vill ej låtsa derom, Ett p r fina klädningar och en kappa hade han skaffat mig under vintern, och då nu sommaren tillstundade fick jag åter nya kläder samt till och med en hatt med blommor i; men då jag hade den på hufvudet ivekte jag alltid att menniskorna tittade på mig, som vore jag utklädd, så att jag sjelf hade föga nöje af mina granna kläder. Det värs.a var likväl att de ej voro betalda och och när jag så utstyrd måste gå omkring till skygtaren och bagaren, och äfven på alla andra Vväll och kanter anhålla att få taga på kreåit, hvad vi behöfde, db blygdes jag, så att jag långt hellra arbetat med spaden i hand. Till midsommar, då hyran skulle betalas, hade vi inga penningar. Värden hotade att låta vräka oss och ligga qvarstad på våra möbler. Min man försökte blidka honom med löfte om. penningar, blott han ville hafva tålamod till aftonen, men knappt hade värden aflägsnat sig förrän, Ferdinand började gå upp och ned på golfvet allt fortare och fortare. Jag visste redan attdetta , Se ÅA, B. n:r 11—20.